Vi vet att de skall uppstå i uppståndelsen

DEN allsmäktige Guden är människans livgivare. Han kan också återge livet till människor som dött. Från honom har vi också fått den tillförlitligaste källan till upplysningar om livet och döden: de hebreiska och de kristna grekiska skrifterna, som tillsammans utgör bibeln. Den innehåller det verklighetsförankrade budskapet att de flesta människor som dött kan och skall komma tillbaka. — Johannes 5:28, 29.

Ett belysande exempel i detta avseende är den historiska berättelsen om Lasarus från Betania, en man som Jesus Kristus kände mycket väl. Lasarus hade varit sjuk och sedan dött. Efter hans död sade Jesus till Lasarus’ syster Marta: ”Din [döde] bror skall uppstå.” Hon svarade: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.” (Johannes 11:23, 24) Ja, hon visste det. Med tillförlitlig information som stöd hyste hon inga tvivel om att hennes älskade bror Lasarus skulle komma tillbaka ”på den yttersta dagen”.

Om du läser igenom den historiska redogörelsen i Johannes, kapitel 11, kommer du att finna en detaljerad skildring av vad som sedan hände. Jesus uppväckte Lasarus till liv igen, trots att han hade varit död i fyra dagar. Denna uppståndelse bevisar att Gud kan infria sitt löfte att uppväcka de döda ”på den yttersta dagen”. Men var någonstans väntade sig Marta att få återse Lasarus? Var trodde alla andra trogna judar att den kommande uppståndelsen skulle äga rum?

Ett ”land utan återvändo”?

Gud utvalde jorden till att vara människans naturliga hemvist. Psalmisten uttrycker detta med följande ord: ”Vad himlarna angår, så tillhör himlarna Jehova, men jorden har han gett åt människosönerna.” (Psalm 115:16, NW) Det finns ingenting i bibeln som tyder på att Adam och Eva, om de hade förblivit trogna mot Gud, skulle ha fått evigt liv någon annanstans än på jorden. Fanns inte ”livets träd” just här på jorden, i det paradis som de var i besittning av innan de valde olydnadens kurs? (1 Moseboken 2:9; 3:22) Eftersom Gud inte hade sagt något som tydde på motsatsen, måste hans trogna tjänare utanför Edens lustgård (från Adams gudfruktige son Abel och framåt i tiden) med nödvändighet ha förknippat uppståndelsen med det enda hemvist som de kände till för människans del — jorden.

”Vänta lite”, kanske någon som känner till bibeln invänder, ”sägs det inte i Job, kapitel 16, vers 22, att människan ’vandrar den väg’ där hon ’ej mer kommer åter’? Och i Job 7:9 påpekas det: ’Den som har farit ned i dödsriket [sheol, dvs. mänsklighetens gemensamma grav] ... kommer ej åter upp därifrån.’ Job tillägger i vers 10: ’Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet inte av honom mer.’”

Visar inte dessa verser och liknande uttalanden att Job betraktade döden som ett ”land utan återvändo”, som vissa forskare påstår? Bevisar sådana uttalanden att Job inte trodde på en framtida uppståndelse? För att finna svaren måste vi betrakta dessa ord i deras rätta sammanhang och jämföra dem med andra uttalanden som Job gjorde om detta ämne.

Job kände inte till orsaken till sitt lidande. Ett tag trodde han med orätt att det var Gud som låg bakom hans prövningar. (Job 6:4; 7:17—20; 16:11—13) Modfälld som han var trodde han att graven var den enda plats där han kunde få en snar lindring. (Job 7:21; 17:1; jämför 3:11—13.) När han väl var där skulle han, från sina samtidas ståndpunkt sett, inte finnas mer, inte vända tillbaka till sitt hus, inte få något mer erkännande, inte komma tillbaka eller ha några utsikter att göra detta före Guds fastställda tid. Om Gud inte ingrep, utan lämnade människan åt sitt öde, skulle Job och alla andra av Adams avkomlingar inte vara i stånd att uppstå från de döda.a — Job 7:9, 10; 10:21; 14:12.

Tro på uppståndelsen

Vi bör emellertid inte uppfatta Jobs ovisshet om varför han fick lida och hans dystra kommentarer om den närmaste framtiden så att han inte skulle ha trott på en uppståndelse. Att han verkligen trodde på en framtida uppståndelse framgår tydligt av Job 14:13—15 (NW). I dessa verser säger Job att han önskar att Gud skulle ”gömma” honom ”i sheol” och längre fram ”komma ihåg” honom. I Job 19:25—27 talar också denne trogne och ostrafflige man om att han har en ”förlossare” och att han senare skall få ”skåda Gud”. Ja, Job trodde på en uppståndelse. Han trodde att Gud både ville och kunde föra honom tillbaka till livet, precis som Abraham tidigare hade varit övertygad om Guds förmåga att ”uppväcka ... de döda”. — Hebréerna 11:10, 16, 19, 35.

Ända fram till vår tid har judarna trott på en framtida uppståndelse till liv på jorden. Encyclopædia Judaica (1971 års upplaga) förklarar att ”uppfattningen att de döda till sist skall återuppväckas med sina kroppar och leva igen på jorden” är ”en framträdande lärosats” inom judaismen. Samma verk säger vidare: ”Denna uppfattning har tagits så allvarligt och bokstavligt att gudfruktiga judar ofta är mycket noga med vilka kläder de blir begravda i, att alla organ finns med vid gravsättningen och att de blir begravda i Israel.”

Det är intressant att lägga märke till att det inte sägs i bibeln att Gud vid uppståndelsen åter skall sammanföra de döda människokropparnas förmultnade beståndsdelar. De atomer som ingick i de människors kroppar som levde i det förflutna har sedan dess blivit spridda över hela jorden och har ofta kommit att ingå i växter och djur — ja, till och med i andra människor, som därefter har dött. Det är uppenbart att samma atomer inte skulle kunna användas i mer än en person som blir uppväckt. I stället kommer Gud vid uppståndelsen att förse människor med lämpliga kroppar, utan de fel och brister som de hade när de dog, på det sätt som han finner för gott. — Jämför 1 Korintierna 15:35—38.

Kommer dessa uppväckta att bli igenkända av sina vänner och släktingar, som också får liv igen? Det verkar logiskt, för om vi inte skulle kunna känna igen de döda som uppstår och de oss, hur skulle vi då kunna veta att våra kära som dött verkligen hade kommit tillbaka? Trots att Lasarus’ kropp hade börjat förmultna, blev han igenkänd av sina släktingar och bekanta sedan Jesus hade uppväckt honom. Vi kan därför förvänta att Jehova Gud i sin kärlek också kommer att låta oss återse och känna igen varandra i uppståndelsen till liv på jorden.

Ett himmelskt hopp för ett fåtal

Som vi redan har sett är jorden mänsklighetens gudagivna hem. Men Jesus Kristus framhöll att ett antal utvalda ur mänskligheten hade utsikten att bli uppväckta till ett oförgängligt, odödligt andligt liv tillsammans med honom i himlarna. (2 Timoteus 1:10) En tid efter det att Jesus hade invigt denna ”nya och levande väg” till himmelskt liv, stod möjligheten öppen för alla kristna. (Hebréerna 9:24; 10:19, 20) Hur många skulle slutligen få denna belöning? Den inspirerade ”uppenbarelse genom Jesus Kristus, som Gud gav honom, för att visa sina slavar de ting som inom kort måste ske”, anger antalet till 144.000 och förklarar att dessa ”har blivit köpta från jorden”. — Uppenbarelseboken 1:1; 7:4—8; 14:1, 3.

Varför är det ett så relativt litet antal människor som ”blivit köpta från jorden” för att leva i himmelen? I samma bibelbok får vi veta orsaken till att antalet är begränsat. Vi läser i kapitel 20, verserna 5 och 6: ”Detta är den första uppståndelsen. Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden ingen myndighet, utan de skall vara Guds och den Smordes präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren.” — Se också Uppenbarelseboken 5:9, 10.

Kungens jordiska undersåtar

Självfallet skall inte alla människor härska som kungar och präster, för om alla vore kungar, vilka skulle de då ”härska” över? Denna speciellt utvalda grupp, som byggts upp kring Jesu trogna apostlar, kommer i stället att härska över en jord som till en del är befolkad av den ”stora skara” som beskrivs i Uppenbarelseboken, kapitel 7, verserna 9—17. Miljontals medlemmar av denna skara ser nu fram emot det snabbt annalkande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, som kommer att befria vår jord från all orättfärdighet. Genom Guds oförtjänta omtanke kommer de att överleva denna stora vedermöda utan att alls behöva dö. — Uppenbarelseboken 16:14; 21:14; Ordspråksboken 2:21, 22.

”Men hur blir det då med dem som har dött, till exempel mina närmaste?” kanske du frågar. Jesus själv sade till Marta att också andra ”skall få liv”, även om de dör. (Johannes 11:25) De kommer att uppväckas till liv på jorden. När Kristus regerar tillsammans med sina 144.000 medkungar och -präster i himlarna, kommer många miljoner av de döda som Gud har i gynnsam hågkomst att bli uppväckta och få hel och full möjlighet att lära känna Jehovas sanna tillbedjan. Om de bevarar sig trogna, kommer de att bli belönade med evigt liv i ett hela jorden omfattande paradis. Detta kommer att ske ”på den yttersta dagen” som Marta talade om, när hon instämde med Jesus i att hennes bror Lasarus skulle uppstå till liv igen. — Johannes 5:28, 29; 11:24; Lukas 23:43.

Ett hopp som vilar på säkra garantier

De uppståndelser som finns upptecknade i bibeln är förebilder och garanterar sanningshalten i det uppståndelsehopp som framhålls i Skrifterna. Där kan vi läsa om de uppståndelser som utfördes här på jorden av profeterna Elia och Elisa i förkristen tid, av Guds Son själv (till exempel den av Lasarus), av apostlarna Petrus och Paulus och i synnerhet av Jehova Gud när han uppväckte sin Son. Du finner dessa redogörelser i 1 Kungaboken 17:17—24; 2 Kungaboken 4:32—37; Matteus 28:1—10; Lukas 7:11—17; 8:40—56; Johannes 11:38—44; Apostlagärningarna 9:36—42; 10:38—42; 20:7—12.b

På grundval av detta så väldokumenterade uppståndelsehopp kunde aposteln Paulus försäkra atenarna: ”Gud ... har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” — Apostlagärningarna 17:30, 31.

Ja, Jesu uppståndelse är den bästa garantin för att bibelns uppståndelsehopp är säkert och visst. Vi har därför all anledning att obetingat lita på Jehova Guds kärlek och makt. Vi kan hysa samma övertygelse som Marta gav uttryck åt: Vi vet att de döda skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen!

När Paulus’ åhörare på Areopagen i Aten hade hört hans vittnesmål om ”de dödas uppståndelse”, splittrades de i tre grupper: ”Somliga [började] driva gäck, medan andra sade: ’Vi vill höra dig tala om detta igen en annan gång.’ ... Men några män slöt sig till honom och blev troende.” — Apostlagärningarna 17:32—34.

Vad är din reaktion inför uppståndelsehoppet? Jehova kommer att hålla sitt löfte att återuppväcka miljoner, ja rentav miljarder, människor från de döda. Huruvida du kommer att få vara med och träffa dem igen — och de dig — beror till stor del på hur du handlar. Är du villig att skaffa dig kunskap om och leva i överensstämmelse med Guds krav för att vinna evigt liv? Jehovas vittnen kommer gärna att berätta mer för dig om hoppet för de döda och om hur du kan överleva slutet på den nuvarande tingens ordning. — Johannes 17:3.

[Fotnoter]