Att uppodla ett gott kristet uppförande i en ohyfsad värld

”Se! Hur gott och hur ljuvligt det är när bröder bor tillsammans i endräkt!” — PSALM 133:1, NW.

1. Vad har hänt med goda seder?

”GODA seder har fått stryk under de 25 senaste åren”, säger kolumnisten Ann Landers. ”Det är inte bara så att män inte längre öppnar bildörren för kvinnor och inte längre erbjuder dem en sittplats på tunnelbanan eller bussen, utan det går djupare än så.” Ja, vart vi än ser kan vi se bevis på att vi lever i en alltmer ohyfsad värld. Människor tränger sig före i köer, röker i till trängsel fyllda hissar, spelar musik högt på offentliga platser osv. Daglig erfarenhet säger oss att vår tid, trots förbättrade utbildningsmöjligheter och bättre levnadsstandard, allmänt talat är en tid då ord som ”tack” och ”var så god” har blivit främmande ord och då vanlig hövlighet och artighet till stor del har glömts bort.

2. Varför är våra dagars brist på hyfsning inte överraskande?

² Är allt detta överraskande? Egentligen inte. Det påminner oss bara om det aposteln Paulus blev inspirerad att skriva om människors uppträdande i ”de yttersta dagarna”, då ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” skulle vara här. Paulus förutsade bland annat att människor då skulle bli ”egenkära, ... inbilska, övermodiga, ... otacksamma, ... utan naturlig tillgivenhet, ... utan självbehärskning”. (2 Timoteus 3:1—3) Och redan ett ytligt betraktande avslöjar att ett sådant beteende nu är vanligt bland människor i alla åldrar och av alla klasser och nationaliteter. Varför det? Vilka faktorer bidrar till den allmänna avsaknaden av goda seder?

Orsaker till dåligt uppförande

3. Hur främjar denna ordnings ”luft” ett dåligt uppförande?

³ Uttrycket ”egenkära” beskriver träffande ”jag-generationen”, som åsyftar dem som har uppfostrats med tonvikten på självsäkerhet, individualism och självhävdelse. Denna anda, som genomsyrar ”luften” omkring oss, är direkt i strid med bibelns råd att de kristna ”inte med personligt intresse” skulle hålla ett öga bara på sina ”egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. (Efesierna 2:2, 3; Filipperna 2:4) Och vad har resultatet blivit? En generation som uppfostrats med uppfattningen att de kan göra det som faller dem in kommer helt visst inte att bry sig så mycket om hur deras uppträdande kommer att påverka andra.

4. Hur betraktas i denna tid personer som struntar i vedertagna normer, och hur bör en kristen betrakta den saken?

⁴ Förr spelade kamrattryck en stor roll, när det gällde att bevara en viss hövlighet bland människor. Att man har brytt sig om vad andra skulle tänka och tycka har länge varit en återhållande kraft. Men nu för tiden är det så att ju mer chockerande och skandalöst ett handlingssätt är, desto populärare kommer det antagligen att bli bland många människor. De som struntar i vedertagna normer betraktas inte längre som ohyfsade eller tölpaktiga, utan i stället som chica eller sofistikerade, såsom mycket beundransvärda. Men kom ihåg att en betydelse av ordet ”sofistikerad” är ”inte i ett naturligt, rent eller ursprungligt tillstånd”. Det kommer från samma grekiska rotord som det uttryck som återges med ”slugt uttänkta” i 2 Petrus 1:16. De sanna kristna gör verkligen väl i att sky en sådan attityd.

5. Vilken annan faktor bidrar till att goda seder dör ut?

⁵ ”Eftersom domen över en usel gärning inte har verkställts med hast, därför har människosönernas hjärta blivit helt inriktat i dem på att göra det som är uselt”, heter det i Predikaren 8:11 (NW). Här har vi en annan faktor som bidrar till bristen på goda seder bland människor. Eftersom människor finner att det är så lätt att göra saker och ting utan att bli upptäckt, reagerar de inte för överträdelser av vedertagna normer för uppträdande. ”Medborgare, som skulle bli mycket chockerade över att bli offentligt identifierade som en del av de kriminella elementen, har ändå offentligt gladeligen brutit mot alla slags lagar — trafiklagar, narkotikalagar och lagar mot att skräpa ner”, heter det i en ledare i The New York Times. Detta har lett till att ”busfasoner, vandalism och klotter” blivit en ofrånkomlig del av vår dagliga erfarenhet. Hövlighet och respekt för andra människors rättigheter, egendom och privatliv lider därför ytterligare nederlag.

6. Hur påverkas människors uppförande av deras upptagna liv, och hur var Jesus annorlunda i detta avseende?

⁶ Eftersom goda seder i allmänhet betraktas som ett av de finare inslagen i livet, glöms de lätt bort när människor har bråttom — och de flesta människor verkar ofta ha bråttom nu för tiden. Därför passerar de varandra utan ett ord eller utan att ändra en min. De knuffas och tränger sig fram i köer, eller också bryter de sig otåligt ut ur och in i bilkön bara för att vinna några minuter eller sekunder. Det händer ofta att människor blir så upptagna med sina personliga angelägenheter eller att deras schema är så fyllt med allt de skall göra att varje oväntad händelse eller besökare blir en irritation eller ett intrång. Tänk på hur annorlunda Jesus reagerade, när människor kom till honom även vid olämpliga tillfällen. — Markus 7:24—30; Lukas 9:10, 11; 18:15, 16; Johannes 4:5—26.

7. Vad måste de sanna kristna vara på sin vakt mot när det gäller uppförande?

⁷ Och även om vi lever i en värld med högt tempo och kraven på vår tid och energi blir allt större, så blir saker och ting verkligen inte bättre av att vi låter sådan press få oss att handla ohyfsat. Ett sådant handlingssätt leder i stället till mycket av det meningslösa våld vi hör om — gräl, slagsmål, fejder och till och med mord — ett resultat av att människor återgäldar ohövlighet med ohövlighet. Allt detta är en del av andan i den värld som de sanna kristna inte får vara någon del av. — Johannes 17:14; Jakob 3:14—16.

Överlägsna föredömen i gott uppförande

8. Vad uppmuntras de kristna att göra, trots att de är omgivna av ohyfsade människor?

⁸ Eftersom vi är omgivna av människor som visar så lite hänsyn för andra, är det så lätt att ge efter för påtryckningar och låta goda seder flyga sin kos. Men genom att vi kommer ihåg bibelns förmaning att inte längre ta ”gestalt efter denna tingens ordning” kan vi i stället betrakta alla de enastående exemplen i bibeln och sträva efter att vidmakthålla det kristna uppförandets höga normer i våra dagars ohyfsade värld. (Romarna 12:2, 21; Matteus 5:16) Våra handlingar bör visa att vi helhjärtat instämmer i psalmistens ord, när han sade: ”Se! Hur gott och hur ljuvligt det är när bröder bor tillsammans i endräkt!” — Psalm 133:1, NW.

9. Vad visar bibeln om Jehovas sätt att behandla människor?

⁹ Det förnämsta exemplet i att visa god ton är alltings Skapare och Fader, Jehova Gud själv. Det är vanligt att de som är i höga ställningar eller som utövar makt över andra vill utnyttja sin ställning och kräva att deras önskningar skall uppfyllas. Men den högsta personligheten i universum, Jehova Gud, är alltid hövlig, när han har att göra med dem som är under honom. När han skulle ge sin vän Abraham en välsignelse sade han: ”Lyft upp dina ögon, det ber jag dig, och se ... från den plats där du är.” Och vidare: ”Jag ber dig, titta upp mot himlarna och räkna stjärnorna.” (1 Moseboken 13:14; 15:5; NW) När Gud gav Mose ett tecken på sin makt sade han: ”Stick din hand, det ber jag dig, i det övre vecket på din klädedräkt.” (2 Moseboken 4:6, NW) Till och med till sitt egensinniga folk sade Jehova många år senare genom sin profet Mika: ”Hör, det ber jag er, ni Jakobs huvudmän och ni befälhavare för Israels hus. ... Hör detta, det ber jag er, ni huvudmän.” (Mika 3:1, 9, NW) Har vi i detta avseende blivit ”Guds efterliknare” genom att säga ”det ber jag dig” eller ”vill du vara snäll” eller ”får jag be om”, när vi har med andra människor att göra? — Efesierna 5:1.

10, 11. a) Vad kan sägas om Jesu sätt och uppförande? b) Hur kan vi efterlikna Jesus i att uppföra oss väl mot alla människor?

¹⁰ Jesus Kristus, han ”som befinner sig på platsen vid Faderns bröst”, är ett annat framträdande exempel värt att efterlikna. (Johannes 1:18) I sitt umgänge med människor kunde han vara dels öm och medlidsam och dels kraftfull och bestämd; men han var aldrig ohövlig eller ovänlig mot någon. I boken The Man From Nazareth kan man läsa följande om ”hans ovanliga förmåga att vara obesvärad tillsammans med alla slags människor”: ”Både offentligt och privat umgicks han med män och kvinnor på lika villkor. Han kände sig hemma med små barn i deras oskuld och konstigt nog också med en djupt ångerfull skojare som Sackeus. Sådana respektabla kvinnor som Maria och Marta, som ägnade sig åt att sköta sitt hem, kunde tala med honom med naturlig öppenhjärtighet, men kurtisaner sökte också upp honom som om de vore övertygade om att han skulle förstå och hjälpa dem. ... Hans märkliga omedvetenhet om de gränser som omringade vanliga människor är en av hans mest framträdande egenskaper.”

¹¹ Att behandla alla med tillbörlig respekt och hänsyn är ett tecken på att en människa är verkligt väluppfostrad, och vi skulle göra väl i att efterlikna Jesus Kristus i detta. Ja, de flesta människor lyckas vara respektfulla mot vissa personer, särskilt mot dem som är i högre ställningar än de själva. Men mot dem som de betraktar som under sig eller rentav på samma nivå är de ofta reserverade, avmätta eller ohövliga. Detta verkar på något sätt ge dem en känsla av överlägsenhet och makt. Men som det träffande har uttryckts är ”ohövlighet en svag människas imitation av styrka”. Bibeln uppmanar därför: ”Ta ledningen i att bevisa varandra heder.” (Romarna 12:10) Om vi gör vårt bästa för att följa det rådet, kommer vi inte att vara långt borta från att uppföra oss väl mot alla människor, precis som Jesus gjorde.

12. Vad är kontentan av Jesu undervisning om mänskliga relationer?

¹² Denna positiva utåtriktade egenskap ser vi också exempel på i Jesu undervisning, särskilt i det som kallas den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Det är intressant att lägga märke till att i Analects, en av Konfucius’”Fyra böcker” — som länge har betraktats som höjdpunkten av moraliskt uppförande i Orienten —, tillfrågades mästaren av en av sina lärjungar om det fanns något enda ord som skulle kunna tjäna som en princip för hur man skall uppföra sig i livet. ”Kanske ordet ’ömsesidighet’ (shu) skulle duga”, svarade läraren och tillade sedan: ”Gör inte mot andra vad ni inte önskar att de skall göra mot er.” I kontrast till detta kan vi lätt se hur överlägsen Jesu undervisning var, för man kan uppnå hjärtliga, behagliga och vänskapliga relationer endast om man tar initiativet i att göra det som är gott mot andra.

Kristet uppförande grundat på kristen kärlek

13, 14. a) Vad har nyligen konstaterats om uppförandet bland människor i allmänhet? b) Vad motiverar det nuvarande intresset för goda seder och etikett?

¹³ På grund av att brist på hyfsning är så vanligt talar somliga nu om att man skall återgå till ett anständigt uppförande. ”På 60-talet hade vi en revolt mot goda seder”, säger Marjabelle Stewart, en populär skribent och lärare i ämnet, ”men en ny revolution håller på att återinföra dem. Människor erkänner deras betydelse, och man vill veta vad den sociala måttstocken är.” Detta förnyade intresse för goda seder återspeglas i alla böcker, handböcker, frågespalter och pratshower i TV om allt, från vilken kniv man skall använda vid en finare middag till hur man tilltalar någon i våra dagars invecklade och snabbt föränderliga familjeförhållanden och sociala förhållanden.

¹⁴ Men varför blir då somliga människor mer medvetna om ett gott uppförande? ”I våra dagars konkurrensbetonade samhälle”, förklarar Stewart, ”är ett gott uppförande en fråga om överlevnad.” Ett gott uppförande betraktas med andra ord som ett sätt att hjälpa en att komma vidare och slå sig fram. Människor läser därför böcker och går på kurser om etikett för att få lära sig hur de skall klä sig för att få framgång, hur de skall göra ett gott intryck eller hur de skall bli accepterade i styrelserummet osv.a Problemet med allt detta är att ett gott uppförande har blivit en fråga om egennytta — det är som en mask som man tar på sig under en föreställning och sedan tar av sig när det hela är över. Det är därför inte överraskande att vi om och om igen får höra om de mest chockerande manschettbrott begångna av människor som fått fin fostran och som kommer ur de översta samhällsskikten.

15, 16. a) Vad säger en auktoritet på goda seder om ”de finaste reglerna för uppförande”? b) Vilket samband har 1 Korintierna 13:4—7 med ett verkligt kristet uppförande?

¹⁵ Detta är långt ifrån vad ett gott uppförande bör vara. Amy Vanderbilt, en respekterad auktoritet i ämnet, skriver följande i sin bok New Complete Book of Etiquette: ”De finaste reglerna för uppförande finner man i kapitel 13 i Första Korintierna, sankt Paulus’ vackra avhandling om människokärlek. Dessa regler har inget med de fina detaljerna för klädseln eller med ytliga seder att göra. De har att göra med känslor och inställningar, med godhet och omtanke om andra.”

¹⁶ Det Amy Vanderbilt åsyftade är naturligtvis avsnittet i 1 Korintierna 13:4—7 där Paulus i detalj beskriver de olika sidorna av kristen kärlek. Begrunda vad som blir resultatet av något av det som han slog fast. En person som är ”långmodig och omtänksam” kommer till exempel säkert att vara tålmodig och respektfull i sitt umgänge med andra. ”Bär sig inte oanständigt åt” är ett annat sätt att säga att man bär sig anständigt åt, och ”anständighet” definieras som ”anpassning till normer för smak, konvenans eller kvalitet”. J. B. Phillips’ New Testament in Modern English återger därför detta uttryck: ”Kärleken har goda seder.” Det är svårt att föreställa sig att någon som visar sådan kärlek skulle betraktas som ohyfsad.

17. Vad är vårt uppförande en indikation på?

¹⁷ Det är därför uppenbart att kristet uppförande har ett direkt samband med kristen kärlek. Det är inte bara ett medel att nå ett mål eller något som man skall ta på sig, när det är till ens egen fördel att göra detta. Vårt uppförande — det sätt varpå vi behandlar andra, vårt beteende och invanda uppträdande — är i stället en indikation på hur mycket vi bryr oss om andra människor och hur djup vår kärlek till dem är. Antingen vi är unga eller gamla bör vi sträva efter att rätta oss efter bibelns råd: ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” (1 Korintierna 10:24) Som en sida av kristen kärlek är ett kristet uppförande således ett kännetecken på Jesu Kristi sanna lärjungar. — Johannes 13:35.

Att uppföra sig väl vid alla tillfällen

18. Vad bör vi vara beslutna att göra, trots det vi ser omkring oss?

¹⁸ Jesus förutsade följande om vår generation: ”På grund av den tilltagande laglösheten skall kärleken hos flertalet svalna.” (Matteus 24:12) Detta avsvalnande av kärleken avspeglas nu tydligt i många människors likgiltiga och självupptagna inställning. Men i stället för att låta oss förledas till att reagera på samma likgiltiga sätt måste vi hålla Paulus’ råd i minnet: ”Återgälda ingen med ont för ont. Sörj för ting som är fina i alla människors ögon. Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” (Romarna 12:17, 18) Vi bör vara beslutna att uppföra oss väl vid alla tider och tillfällen, oavsett om våra ansträngningar uppskattas eller inte. — Matteus 5:43—47.

19. Hur påverkar vårt uppförande varje sida av vårt liv?

¹⁹ Ja, ett kristet uppförande är det naturliga yttre uttrycket för den kärlek till och omtanke om andra som vi känner i vårt hjärta. Precis som vårt tal avslöjar hur vi är inombords visar vårt uppförande hur mycket vi bryr oss om andra människor eller om vi struntar i dem. (Matteus 12:34, 35) Som sådant bör vårt uppförande spela en viktig roll i varje sida av vårt liv. Det bör vara ett sätt att leva. Hur kan vi tillämpa detta mera helt och fullt? Hur kan ett sunt kristet uppförande utvecklas mera helt och fullt? Detta skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnot]

Kan du förklara?

◻ Varför är det inte så konstigt att goda seder håller på att försvinna?

◻ Nämn några orsaker till ett dåligt uppförande.

◻ Hur skiljer sig ett kristet uppförande från uppförandet och etiketten i världen?

◻ Varför bör vi sträva efter att alltid uppföra oss väl?