Är du villig att lyssna till Gud?
NÄR vi läser bibeln märker vi snart att de förhållanden som rådde under det första århundradet på många sätt liknar den situation som människor befinner sig i nu i våra dagar. Omoraliskhet och oärlighet florerade, i synnerhet bland de tygellösa invånarna i Israels grannländer, för vilka omoraliskheten ofta var en integrerande del av religionen. Livet var otryggt för fattiga människor, och man hade också politiska problem att brottas med. År 66 v.t. hade motsättningarna mellan Israel och Rom blommat ut i regelrätt krig. På den tiden, liksom i våra dagar, behövde människor verkligen hjälp.
I religiöst avseende finns det många likheter mellan den tidsperioden och vår tid. Många av judarnas religiösa ledare var skrymtare. (Matteus 23:15; Lukas 20:46, 47) I den icke-judiska världen täckte de religiösa känslorna hela registret från cynism till vidskepelse och religiös fanatism. (Jämför Apostlagärningarna 14:8—13; 19:27, 28.) Även i den relativt nybildade kristna församlingen fanns det vissa problem. I slutet av århundradet sade aposteln Johannes varnande: ”Många bedragare har ... gått ut i världen.” (2 Johannes, vers 7) Ja, också på den tiden var många falska råd i omlopp när det gällde ämnet religion. Men det fanns tillförlitlig hjälp att tillgå.
Skulle du ha lyssnat till Jesus?
En som gav sunda och välgrundade råd på den tiden var Jesus. Hans rådgivning var så övertygande att det sägs beträffande dess verkan: ”Folkskarorna häpnade över hans sätt att undervisa.” (Matteus 7:28) Men det var inte många av dem som verkligen lyssnade till det han sade. Jesus utförde många underverk och var ett gott föredöme genom sitt gudaktiga levnadssätt och uppförande. Men till och med de religiösa ledarna med sin s. k. högre utbildning vägrade att inse värdet av det han sade. Varför det?
Till stor del berodde det på förutfattade meningar. Somliga föraktade Jesus därför att han kom från Nasaret. Andra förkastade honom därför att han inte hade studerat vid någon av deras läroanstalter och inte hade några försänkningar i de högre samhällsklasserna. (Johannes 1:46; 7:12, 15, 47, 48) Dessutom sade Jesus inte alltid sådant som människor ville höra. Han sade aldrig något annat än sanningen, och fariséerna, till exempel, blev ofta förnärmade över hans ord. (Matteus 15:12—14) När han hade predikat i tre och ett halvt år, lät judarnas religiösa ledare till och med döda honom. (Lukas 23:20—35) Vilket enastående tillfälle de gick miste om, eftersom Jesus hade ”uttalanden om evigt liv”! — Johannes 6:68.
Om du hade bott i Jerusalem på den tiden, skulle du då ha följt de religiösa ledarna och resten av folket? Eller skulle du ha varit fördomsfri nog att fatta innebörden i det som Jesus sade? I så fall skulle du ha liknat en ovanlig kvinna som Jesus träffade på en av sina resor.
En som verkligen lyssnade
Han träffade denna kvinna när han en gång färdades genom Samarien. Han hade slagit sig ner vid en källa för att vila, och medan han satt där, kom kvinnan dit för att hämta vatten. Vi känner inte till hennes namn, men bibeln berättar att Jesus, trots att han var trött, tog tillfället i akt att tala med henne om ämnet religion. — Johannes 4:5—15.
Det fanns faktiskt många skäl till att denna kvinna kunde ha känt sig benägen att avfärda Jesus. Hon tillhörde en annan religion — samariternas tillbedjan skilde sig nämligen från judarnas. Ett annat problem var att judarna såg ner på samariterna och vägrade att ha med dem att göra. Dessutom var det så att judiska män i regel inte tilltalade främmande kvinnor. (Johannes 4:9, 27) Därtill kommer att den samaritiska kvinnan levde ett omoraliskt liv och därför kunde ha ryggat tillbaka inför möjligheten att bli kritiserad eller få sina synder avslöjade. — Johannes 4:18.
Hon reagerade emellertid inte så. När Jesus på ett taktfullt, intresseväckande sätt hade inlett samtalet, ställde hon i stället en rad förnuftiga frågor. När samtalet hade pågått en stund, vågade hon sig in på ett känsligt område och anspelade på den religiösa schism som fanns mellan judar och samariter. Jesus gav ett vänligt men uppriktigt svar och sade till kvinnan: ”Ni tillber vad ni inte känner; vi tillber vad vi känner.” (Johannes 4:19—22) Men hon blev inte stött. Hennes öppna och fördomsfria sinne ville gärna veta mer.
Jesus fortsatte därför med en viktig upplysning: ”Men den stund kommer, och den är här nu, då de sanna tillbedjarna skall tillbedja Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbedja honom. Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” (Johannes 4:23, 24) Längre fram visade denna fördomsfria kvinna sin uppskattning genom att ivrigt tala med sina grannar om det som hon hade fått veta. De i sin tur sökte skaffa sig ytterligare upplysningar genom att lyssna till Jesu ord. — Johannes 4:39—42.
Vad kan vi lära av detta? Om vi bor i ett område där det förekommer starka rasmässiga, nationella eller religiösa fördomar, hur reagerar vi då när någon av en annan ras, nationalitet eller religion tar kontakt med oss? Sluter vi oss inom vårt skal när samtalet kommer in på sådant som skulle kunna visa att vi har fel? Eller är vi, i likhet med den samaritiska kvinnan, åtminstone villiga att tala om saken?
Skulle du ha lyssnat till Paulus?
En annan som gav människor många goda råd under det första århundradet var aposteln Paulus. En gång i tiden hade Paulus också ett fördomsfullt och tillslutet sinne. Han erkänner själv: ”Förut var [jag] en hädare och en förföljare och en fräck människa. Likväl har barmhärtighet visats mig, eftersom jag var okunnig och handlade i brist på tro.” (1 Timoteus 1:13) Han tog emellertid emot sanningen om Jesus Kristus och lade bort sina fördomar. Hans exempel visar att bibelns sanning kan hjälpa oss att ”riva ner starka förskansningar” i våra hjärtan om sådana ting är till skada för oss. — 2 Korintierna 10:4.
När Paulus väl hade blivit kristen, gav han sig oförskräckt ut för att sprida de goda nyheter som han hade fått kännedom om. Och som väntat möttes han av samma fördomsfulla inställning som han själv en gång hade haft — men inte alltid. Ett fint exempel på människor som verkligen lyssnade till råd var de ödmjuka personer som han fann i Berea i norra Grekland. De insåg att Paulus’ ord hade sanningens klang. De tog därför ”emot ordet med allra största villighet”. De var inte lättrogna, men de hade ett öppet och fördomsfritt sinne. De ”rannsakade dagligen Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting”. (Apostlagärningarna 17:11) De tyckte om det de hörde, men de granskade det ändå i bibelns ljus innan de helt och fullt accepterade det.
”Förvissa er om allt”
I våra dagar lägger Jehovas vittnen ner mycket tid på att försöka dela med sig av de goda nyheterna om Riket till sina medmänniskor som tillhör andra religioner. Vilket gensvar får vittnena? Många vänliga människor tar emot dem med glädje. Men ett stort antal vägrar att lyssna till dem, och somliga blir till och med arga när vittnena besöker dem.
Detta är sorgligt, för det Jehovas vittnen vill tala om är enligt bibeln ”goda nyheter”. (Matteus 24:14) Dessutom uppmuntrar de människor att ha samma inställning som aposteln Paulus, som sade: ”Förvissa er om allt; håll fast vid det goda.” (1 Tessalonikerna 5:21) Även om en person har mycket bestämda uppfattningar i religiösa frågor, bör han väl ändå, i likhet med bereanerna och den samaritiska kvinnan, vara tillräckligt fördomsfri för att kunna tala med andra om Gud.
Fördelen med ett fördomsfritt sinne
Detta är lyckligtvis just vad hundratusentals människor gör varje år. Många lär sig att uppskatta den vishet som bibeln innehåller och gör därför stora och bestående förändringar i sina liv. Somliga har tidigare varit som Janet, en ung kvinna som under lång tid missbrukade narkotika och alkohol och som till sist i sin desperation försökte begå självmord. I dag är Janet en lycklig och glad kristen. Hennes studium av bibeln har gett henne kraft att följa aposteln Paulus’ råd: ”Låt oss rena oss från varje förorening av kött och ande.” — 2 Korintierna 7:1.
Vernon var alkoholist, och hans äktenskap var nära att spricka. Men genom att följa bibelns råd kunde han övervinna sin svaghet och försona sig med sin hustru. (1 Korintierna 6:11) Debra hade starka rasfördomar. Men hennes studium av bibeln och umgänge med sanna kristna hjälpte henne att rätta till sitt tänkesätt. (Apostlagärningarna 10:34, 35) Och vem skulle ha trott att en ung prostituerad kvinna i Nederländerna skulle göra sådana förändringar i sitt liv, när hon en dag tackade ja till ett bibelstudium tillsammans med Jehovas vittnen? Snart var hon en döpt kristen, och nu lever hon ett rent liv och tar god vård om sina barn.
Sådana erfarenheter inträffar gång på gång när människor lyssnar till vad bibeln har att säga. Deras liv förbättras på ett sätt som många av dem aldrig trodde var möjligt. Och vad som är ännu viktigare: de får ett gott förhållande till Gud, så att de i all uppriktighet kan be till honom som ”Vår Fader i himlarna”. (Matteus 6:9) De får också ett säkert, osvikligt hopp för framtiden när de erfar sanningshalten i Jesu ord: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Johannes 17:3.
Det är sådant som Jehovas vittnen vill tala om när de utövar sin förkunnartjänst och besöker sina medmänniskor. Förmodligen kommer de snart att besöka dig igen. Kommer du att vara fördomsfri nog att lyssna till dem?
[Bild på sidan 7]
Den samaritiska kvinnan lät inte fördomar hindra henne från att lyssna till Jesus. Är du lika fördomsfri?