Uppståndelsen — när och för vilka?
ÅRET var 32 v.t. och platsen Betania, där Lasarus bodde tillsammans med sina två systrar, Marta och Maria. Systrarna hade skickat bud till Jesus och talat om att Lasarus var sjuk. Jesus älskade Lasarus och hans båda systrar, och han begav sig därför till Betania. På vägen dit förklarade Jesus för sina lärjungar: ”Lasarus, vår vän, har gått till vila, men jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.” Lärjungarna trodde att Jesus talade om bokstavlig sömn, och Jesus sade därför rent ut: ”Lasarus har dött.” — Johannes 11:1—15.
Då de kom fram hade Lasarus redan varit död i fyra dagar. När Jesus såg Maria och de andra gråta, blev han rörd och ”brast i tårar” och visade därigenom sin djupa kärlek och medkänsla. (Johannes 11:17, 35) Lasarus’ döda kropp hade blivit lagd i en klipphåla. Jesus befallde att stenen som täckte ingången till graven skulle tas bort. Han bad till sin Fader och ropade sedan med hög röst: ”Lasarus, kom hit ut!” Och Lasarus kom ut. Vilken glädje måste inte hans systrar ha känt i detta ögonblick! — Johannes 11:38—45.
Denna händelse ger oss ett verkligt hopp om en uppståndelse. Men i allmänhet är döden en fruktansvärd fiende som rycker bort våra nära och kära utan att de har några utsikter att omedelbart bli uppväckta av Jesus. Och som vi mycket väl vet har många av dessa våra kära varit goda och fina människor. En naturlig fråga är därför ...
Varför måste människor dö?
Om vi vill ha ett korrekt och tillförlitligt svar, måste vi gå tillbaka ända till mänsklighetens begynnelse i Edens lustgård. För att pröva Adams lydnad befallde Gud honom att inte äta frukten av ett visst träd. Om han och Eva åt av den frukten, skulle de, som Gud sade, ”med visshet ... dö”. (1 Moseboken 2:17, NW) Förledda av Satan överträdde de Guds befallning och misslyckades i denna viktiga provsättning. Följden blev döden.
Varför detta stränga straff för ett till synes obetydligt brott? Handlingen var obetydlig, men brottet var oerhört allvarligt — två fullkomliga människor, Adam och Eva, gjorde uppror mot sin Skapare. De förlorade sin fullkomlighet, och Gud avkunnade dödsdomen. Gud har dock gjort en anordning för att denna rättvisa dom skall kunna upphävas för Adams avkomlingar. Hur då? Paulus förklarade att ”Kristus Jesus ... gav sig själv till en motsvarande lösen för alla”. — 1 Timoteus 2:5, 6; Romarna 5:17.
Vad är de dödas tillstånd?
Lasarus var död i fyra dagar. Om du hade dött men i själva verket hade varit vid liv i andevärlden i fyra dagar och sedan blivit uppväckt, skulle du då inte vilja berätta om detta för andra? Men Lasarus sade ingenting om att han hade varit vid liv i någon annan värld. Som det sägs i bibeln: ”Vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls.” — Predikaren 9:5, NW; Psalm 146:3, 4.
Tänk på vad detta innebär. Miljoner människor tror på en skärseld, trots att detta ord inte förekommer i bibeln. Ännu fler tror att det finns ett brinnande helvete. Men du skulle säkert inte plåga ens en fiende i eld i all evighet. Om du skulle vägra att utföra sådana grymheter, skulle då vår kärleksfulle Skapare göra detta genom att låta människor plågas i ett brinnande helvete? Tänk på bibelns trösterika försäkran som nämndes här ovan — de döda är ”inte medvetna om någonting alls”.
Enligt Skriften är de som skall regera tillsammans med Kristus i himmelen förhållandevis få till antalet. Jesus beskrev dem som en ”liten hjord”. (Lukas 12:32) Aposteln Johannes fick se hur ”Lammet [Jesus Kristus] stod på [det himmelska] Sions berg och med det ett hundra fyrtiofyra tusen, ... som har blivit köpta från jorden”. (Uppenbarelseboken 14:1—3) Detta betyder således att dessa personer har varit människor, har dött och senare blivit uppväckta för att leva i himmelen tillsammans med Kristus.
Som du förstår har människor haft stort gagn av att lära känna dessa bibliska sanningar — att det varken finns någon skärseld eller något brinnande helvete och att det finns ett hopp att döda människor kan uppväckas till himmelskt liv. Men om de som får en himmelsk uppståndelse är så få, vilket hopp finns det då för alla andra människor?
Den jordiska uppståndelsen
Jesus Kristus öppnade, eller invigde, vägen till himmelskt liv. (Hebréerna 9:24; 10:19, 20) Johannes döparen kommer följaktligen inte att få del av den himmelska uppståndelsen, eftersom han avrättades innan Jesus dog och öppnade vägen till himmelskt liv. Jesus sade: ”Det [har] inte uppväckts någon större än Johannes döparen; men den som är en av de mindre i himmelriket är större än han.” (Matteus 11:11) Vilken belöning har då Gud ställt i utsikt för denne trogne man och för andra som har dött i likhet med honom?
Slå upp Lukas 23 i din bibel och läs verserna 39—43. En av de ogärningsmän som hängde på pålen bredvid Jesus sade: ”Jesus, kom ihåg mig, när du kommer in i ditt rike.” Jesus försäkrade honom att han skulle få vara med i paradiset. Detta är inte någon himmelsk plats, utan ett jordiskt paradis, precis som det första paradiset.
Uppståndelsen — en källa till tröst
Detta välgrundade bibliska framtidshopp bör vara till stor tröst för oss, precis som man kunde förvänta. Varför det? Därför att Jehova är kärleken. (1 Johannes 4:8) När Gud lät sin Son dö en vanärande död, var detta i själva verket ett uttryck för hans enastående kärlek. Någon tid dessförinnan hade Jesus sagt: ”Gud älskade världen [mänskligheten] så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — Johannes 3:16.
Jesus visade också prov på exempellös kärlek när han gav sitt liv som en lösen för den troende mänskligheten. Han sade själv: ”Människosonen ... [har] inte ... kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” — Matteus 20:28.
Carolann, som omnämndes i första artikeln och som förlorade flera av sina närmaste i en fruktansvärd olycka, kände sig till en början förlamad av sorg. Men det var en stor tröst för henne att veta att hennes kära som dött inte behövde lida. Vad var det mer som hjälpte henne i denna svåra situation? Den kärlek och det uppriktiga deltagande som hennes andliga bröder bland Jehovas vittnen visade henne var till mycket stor hjälp. — Psalm 34:19.
Att stå i kontakt med Jehova genom bön var också till stor hjälp. Många nätter vaknade hon och trodde att alltsammans var en ond dröm, men snart gick sanningen upp för henne. När hon vände sig till Jehova i ödmjuk bön kände hon sig lugnare, och hon fick en djupare förståelse för aposteln Paulus’ ord: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus.” — Filipperna 4:6, 7.
Shirley är ett annat exempel på hur uppmuntrande uppståndelsehoppet är. Hennes unge son Riccardo dödades ögonblickligen när ett stort stycke betong ramlade ner på hans bröst och krossade hans lilla hjärta. Efter denna tragedi, i januari 1986, sade Shirley till sina vänner: ”Det var som en mardröm.” I katolska kyrkan fick hon höra dessa ord: ”Gud skall döma levande och döda.” Shirley började tänka: ”Om Gud skall döma levande och döda, hur kan man då veta vart människor tar vägen efter döden? Och om de befinner sig i himmelen, varför då uppväcka dem längre fram och döma dem? Och dessutom, hur kan de uppväckas om de redan är vid liv i himmelen?” Ingenstans i bibeln kan vi läsa att de levande skall uppväckas, bara de döda.
Shirley talade med sin man om detta problem, eftersom han var insatt i bibeln. Så snart Shirley lärt känna en del av det som bibeln har att säga om detta ämne, gick hon aldrig mer tillbaka till kyrkan. En släkting som är ett Jehovas vittne började studera bibeln med Shirley och hennes man i mars 1986, och det dröjde inte länge förrän de blev döpta. Hon säger nu: ”Det är så underbart att ha lärt känna sanningen, att ha lärt känna uppståndelsehoppet och att ha lärt känna vilken underbar person Jehova är.”
Uppståndelsen — när?
I en av sina syner fick aposteln Johannes se hur ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stod inför tronen och inför Lammet”. (Uppenbarelseboken 7:9) Eftersom det sägs att den stora skaran står inför Guds tron, är det logiskt att dra slutsatsen att de skall leva på jorden. (Jesaja 66:1) Om några av dessa dör nu, när kommer de då att uppstå? Bibeln anger ingen exakt tidpunkt, men det kommer att ske efter det annalkande krig i vilket Gud skall befria jorden från alla dem som inte vill leva i enlighet med hans rättfärdiga normer. (2 Tessalonikerna 1:6—9) Detta kommer att öppna vägen för domens dag och en uppståndelse för alla dem som Gud anser värdiga en jordisk uppståndelse. (Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15) Uppfyllelsen av bibelns profetior bevisar att dessa spännande och häpnadsväckande händelser snart kommer att äga rum! — Uppenbarelseboken 16:14—16.
Jesu lärjungar ställde en gång följande fråga till honom: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” I sitt svar nämnde Jesus krig, livsmedelsbrist, jordbävningar, farsoter och ett världsomfattande predikande av de goda nyheterna om Riket. — Matteus 24:3—14; Lukas 21:7—11.
Denna märkliga profetia har gått i uppfyllelse sedan år 1914, då första världskriget började. Detta krig dödade miljoner människor och ledde till hungersnöd och livsmedelsbrist i många länder. Situationen i världen under och efter andra världskriget var ännu mycket värre.
Vad farsoter beträffar, anser många att aids är det värsta exemplet. ”Epidemin är så omfattande, och har krävt så många dödsoffer, att experter jämför den med digerdöden, som utplånade en tredjedel av Europas befolkning på 1300-talet.” — Det Bästa, juni 1987.
Med tanke på de fruktansvärda förhållanden som nu råder på jorden, vilken underbar händelse kommer då inte uppståndelsen att bli! Det kommer att bli en tid av outsäglig glädje, när familjer som splittrats genom döden, till exempel Carolanns och Shirleys, kommer att återförenas! Det står därför helt klart att det enda förnuftiga handlingssättet för var och en av oss är att bringa vårt liv i överensstämmelse med Guds vilja och på så sätt bli kvalificerade att vara med när uppståndelsen inträffar.
[Bild på sidan 7]
Bibeln förklarar att precis som ett träd kan bli nedhugget men ändå skjuta skott igen, kan Gud uppväcka de människor som finns i hans minne. — Job 14:7—9, 14, 15