”Bort med de gudlösa!”
MASSORNA betraktade honom som en gudlös människa, en som försökte hindra deras tillbedjan och förstöra deras gudar. Föraktad och förringad fördes han inför de församlade folkskarorna. När landshövdingen inledde rannsakningen, klev en reslig man på 86 år fram och bekräftade sin identitet. Hans namn var Polykarpos.
Den romerske landshövdingen Statius Quadratus fortsatte med följande ord: ”Svär vid kejsarens genius; ändra mening och säg: ’Bort med ateisterna!’” Polykarpos såg ut över den väldiga skaran av laglösa hedningar som fyllde stadion. Han gjorde ett tecken åt dem, suckade djupt och sade med blicken riktad mot himlen: ”Bort med ateisterna!” Ja: ”Bort med de gudlösa!”
Därefter sade prokonsuln med större skärpa i rösten: ”Svär eden, så skall jag frige dig; förbanna Kristus.” Men Polykarpos svarade: ”I 86 år har jag tjänat honom, och han har aldrig gjort mig något ont. Hur skall jag kunna smäda min kung som har frälst mig?”
Man började då göra förberedelser för den gamle mannens avrättning. Hans kött skulle brännas upp i eld. Varför? Vem var egentligen Polykarpos? Och vilka händelser ledde fram till hans död?
Polykarpos’ tidiga år
Polykarpos föddes omkring år 69 v.t. i Smyrna (den nutida turkiska staden Izmir) i Mindre Asien. Han lär ha uppfostrats av kristna föräldrar. Polykarpos växte upp till en distingerad gentleman, som var känd för sin generositet, sin självförsakelse, sitt vänliga sätt och sitt trägna studium av Skrifterna. Med tiden blev han en tillsyningsman i den kristna församlingen i Smyrna.
Det uppges att Polykarpos i unga år utnyttjade tillfället att få undervisning direkt från några av apostlarna. Aposteln Johannes var antagligen en av hans lärare. Irenaeus skriver faktiskt att Polykarpos ”inte bara blev undervisad av apostlarna och hade kontakt med många som hade sett Kristus, utan han blev också av apostlarna förordnad att verka i Asien, som tillsyningsman i den församling som är i Smyrna”. Vi kan föreställa oss vilken glädje och tillfredsställelse Polykarpos måste ha fått av ett sådant berikande umgänge. Det bidrog säkert till att göra honom kvalificerad för förordnandet som tillsyningsman i församlingen. — Apostlagärningarna 20:28; 1 Petrus 5:1—4.
Höll fast vid grundläggande sanningar
Polykarpos’ tillsyn över församlingen i Smyrna började under de skickelsedigra år då det förutsagda avfallet utvecklade sig. (2 Tessalonikerna 2:1—3) Han var tydligen villig att uppoffra sig för andra. När Ignatius från Antiokia i Syrien på väg till martyrdöden i Rom bad filipperna sända ett brev till hans hemförsamling, var det således Polykarpos från Smyrna som såg till att det nådde adressaten. Vid samma tidpunkt skrev han också själv ett brev till filipperna.
I Polykarpos’ brev till filipperna finner vi bekräftelse på många bibliska sanningar. Han skiljer mellan Gud och Kristus, Fadern och Sonen, och säger att det är ”förmedelst Guds vilja genom Jesus Kristus” som vi skall vinna frälsning. Polykarpos varnar för kärleken till pengar och påminner sina läsare om att otuktiga människor och män som ligger med män inte skall ärva Guds rike. (Jämför 1 Timoteus 6:10; 1 Korintierna 6:9, 10.) Han uppmanar också hustrur att älska sina män och de äldste att vara ”medlidsamma och barmhärtiga”. Alla uppmanas att vara ”nitiska i fråga om att göra det som är gott”. Polykarpos slutar med följande vädjan: ”Må vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader och Jesus Kristus själv, som är Guds Son och vår beständige överstepräst, bygga upp er i tron och sanningen och i all ödmjukhet, i all mildhet, i allt tålamod, i all långmodighet, i all fördragsamhet och i all renhet.”
Polykarpos citerade flitigt från Skrifterna. I sitt brev till filipperna hänvisade han till Matteus, Apostlagärningarna, Romarna, Första Korintierna, Andra Korintierna, Galaterna, Efesierna, Andra Tessalonikerna, Första Timoteus, Första Petrus och troligtvis också andra delar av Skrifterna. Detta ger oss en antydan om att åtminstone några till bekännelsen kristna försökte hålla fast vid bibelns principer under den svåra tiden efter apostlarnas död.
Hans verksamhet i Smyrna
Smyrna, en forntida kuststad i Mindre Asien, var ett livligt och blomstrande handelscentrum. Det var också ett centrum för dyrkan av staten. Romerska kejsare avbildades till exempel ofta som gudomligheter på mynt och i inskriptioner. Hedniska religiösa filosofier hade kejserligt stöd.
Många av dem som var förbundna med församlingen i Smyrna var tydligen fattiga i materiellt avseende. Vid ett tillfälle fick de emellertid beröm för att de var andligt rika. Hur uppmuntrande måste det inte ha varit för de kristna i Smyrna att få höra Jesu ord genom aposteln Johannes! Så här sade Kristus till församlingens ”ängel”, dvs. de smorda tillsyningsmännen: ”Jag känner din vedermöda och fattigdom — men du är rik — och hädelsen från dem som säger att de själva är judar, och ändå är de det inte utan är en Satans synagoga. Var inte rädd för de ting du skall komma att få lida. Se! Djävulen skall fortsätta med att kasta några av er i fängelse, för att ni må bli fullständigt provsatta och för att ni må ha vedermöda i tio dagar. Bevisa dig trogen ända till döden, så skall jag ge dig livets krona.” — Uppenbarelseboken 2:8—10.
Den andliga rikedom som kan ha fortsatt att råda bland till bekännelsen kristna i Smyrna hade utan tvivel direkt samband med den fina tillsyn som gavs av församlingens äldste. Denna period kännetecknades av våldsamma religiösa strider, och församlingens medlemmar var omgivna av många motstridiga religioner och trosuppfattningar. Deras predikodistrikt var genomsyrat av demoniska sedvänjor, till exempel trolldom och astrologi, och det andliga klimatet präglades av gudlöshet.
Förutom motståndet från den hedniska befolkningen fick de kristna utstå bittert hat från judarna. När Polykarpos led martyrdöden den 23 februari 155 v.t., uppges fanatiska judar ha hjälpt till med att samla ved till bålet — och detta trots att avrättningen ägde rum under en stor sabbat!
Vilka är de gudlösa?
Polykarpos hade tänkt stanna kvar i Smyrna och trotsa faran, när hans fiender kom för att gripa honom. Men på andras enträgna uppmaning tog han sin tillflykt till en bondgård i närheten. När hans vistelseort blev känd, vägrade han att flytta någon annanstans för att försöka undkomma sina förföljare, utan sade bara: ”Må Guds vilja ske.”
Polykarpos fördes till arenan och stod nu framför landshövdingen och den jättelika, sjudande folkmassan. När landshövdingen framhärdade i att försöka övertala honom att frambära vördnadsfulla ärebetygelser åt kejsaren, sade Polykarpos rättframt: ”Jag är kristen. ... Om du vill veta vad kristendomen innebär, behöver du bara bestämma en dag och låna mig ditt öra.” Landshövdingen svarade: ”Pröva dina argument på folkskaran.” Men Polykarpos svarade: ”Det är dig jag tänkte det skulle vara värt att diskutera med, eftersom vi har fått lära oss att visa all tillbörlig respekt mot dem som har makt och myndighet ... så länge det inte innebär någon kompromiss för oss.” Kort därefter blev Polykarpos bränd på bål därför att han inte ville förneka Jesus Kristus.
Polykarpos’ ställning som kristen är något som bara Gud kan avgöra. Men hur är det då i våra dagar? Det finns stora skaror av sanna kristna som inte heller vill förneka Kristus, utan i stället förkunnar att han är Guds messianske kung, som nu är insatt på sin himmelska tron. Dessa vittnen för Jehova framhåller också att vi snart kommer att få se uppfyllelsen av Jesu profetiska ord om en ”stor vedermöda”, den mest omvälvande händelse som världen någonsin kommer att få uppleva. Detta kommer emellertid inte att innebära slutet för mänskligheten, utan bara för ondskan. Det kommer att bli möjligt att överleva in i en rättfärdig ny värld, där fred och glädje kommer att råda. — Matteus 24:13, 21, 34; 2 Petrus 3:13.
Men vem skulle vilja motstå dem som frambär ett sådant glatt budskap? Endast de som är verkligt gudlösa, även om de har ”en yttre form av gudaktig hängivenhet”. (2 Timoteus 3:5) Falska religiösa läror har förblindat somliga människors sinnen, och många ”ägnar uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror”. (1 Timoteus 4:1) Sanna kristna i våra dagar har fått utstå mycket lidande från sådana gudlösa människor, somliga ända till döds. Men Jehovas trogna tjänare kommer inte att gå miste om sin belöning, för Gud kommer att skänka dem evigt liv. Fram till den dagen kommer dessa trogna förkunnare av Guds rike ståndaktigt att försvara bibelns sanning.