Har de bevisat att bibeln har fel?

HAR vetenskapsmän och bibelkritiker verkligen bevisat att bibeln innehåller felaktigheter och myter? Innan du godtar en sådan uppfattning bör du tänka på att även om många forskare presenterar sina åsikter på ett kategoriskt och auktoritativt sätt, har de inte alltid rätt. Ofta vilar deras bevisföring på mycket bräcklig grundval.

Tvivelaktiga antaganden

Ett sådant ”auktoritativt” påstående är bibelkritikern S. R. Drivers uttalande om Daniels bok. Denna bibelbok har av tradition ansetts vara skriven av Daniel själv i Babylon på 500-talet f.v.t. (Daniel 12:8, 9) Men Driver hävdade att den skrevs mycket senare. Varför det? Ett ”bevis” som framfördes var att boken innehåller grekiska ord, och Driver försäkrade med anledning av detta: ”Det kan med säkerhet sägas att dessa ord inte skulle ha kunnat förekomma i Daniels bok, om den inte hade skrivits efter det att det grekiska inflytandet hade spritt sig i Asien genom Alexander den stores erövringar.” Alexander gjorde sina erövringar omkring år 330 f.v.t.

Drivers uttalande skulle knappast kunna vara mer kategoriskt uttryckt. Men som stöd för sitt påstående nämner han bara tre grekiska ord, och samtliga dessa är namn på musikinstrument. (Daniel 3:5) Grekerna hade dock sedan äldsta tider haft nära kontakt med västra Asien. Hur kan då någon så tvärsäkert påstå att musikinstrument med grekiska namn inte användes i Babylon på 500-talet f.v.t.? Vilket klent argument för att ifrågasätta Daniels boks äkthet!

Ett annat exempel är det sätt varpå man betraktar bibelns fem första böcker. Traditionsenligt anses de till största delen ha skrivits av Mose omkring år 1500 f.v.t. Kritiker menar sig emellertid ha funnit prov på olika stilarter i dessa böcker. De har också lagt märke till att Gud ibland omnämns med sitt namn, Jehova, och ibland med det hebreiska ordet för ”Gud”. Av sådana iakttagelser drar de slutsatsen att bibelböckerna i själva verket är en sammanställning av dokument som skrivits vid olika tidpunkter och fått sin slutliga form någon gång efter år 537 f.v.t.

Denna teori har anammats i vida kretsar, men ingen har förklarat varför Mose inte kunde omnämna Skaparen både som Gud och som Jehova. Inte heller har någon bevisat att han inte kunde skriva i olika stilarter om han behandlade olika ämnen, skrev vid olika tidpunkter i sitt liv eller använde sig av äldre källor. Som John Romer säger i sin bok Testament—The Bible and History (Testamentet — Bibeln och historien): ”En viktig invändning mot hela denna analysmetod är att man än i denna dag inte funnit minsta fragment av någon forntida text som bevisar förekomsten av den rad olika dokument som moderna forskare älskar att teoretisera om.”

En viktig hypotes som många bibelkritiker utgår från nämns i McClintock och Strongs Cyclopedia: ”Forskare ... utgår från förutsättningen att de historiska fakta som ligger till grund för berättelserna är helt och hållet reella till sin natur, i likhet med andra fakta som vi känner till. ... Om en skribent beskriver ... en händelse som faller utanför ramen för kända naturlagar, då ... har denna händelse aldrig inträffat.”

Många menar således att underverk aldrig kan ha inträffat, eftersom de faller utanför ramen för kända naturlagar. På liknande sätt menar man att långsiktiga profetior omöjligen kan vara autentiska, eftersom människor inte kan se in i den avlägsna framtiden. Alla underverk måste därför vara legender eller myter. En profetia som bevisligen har uppfyllts måste ha skrivits efter uppfyllelsen.a Somliga påstår således att profetiorna i Daniels bok uppfylldes på 100-talet f.v.t. och att boken därför måste ha skrivits på den tiden.

Men alla dessa hypoteser bottnar i en och samma trosuppfattning: att Gud inte existerar eller åtminstone inte ingriper i den mänskliga historien. Men själva syftet med bibeln är ju trots allt att visa att det finns en Gud och att han aktivt ingriper i människans angelägenheter. Om så är fallet — och alla tillgängliga bevis vittnar om att det är det — kullkastar detta många av den moderna bibelkritikens teorier.

Har den moderna vetenskapen bevisat att bibeln har fel?

Hur är det då med påståendet att vetenskapen har bevisat att bibeln inte är att lita på? Sanningen är den att när bibeln berör ämnen som kan betecknas som vetenskapliga är det som står i den i de flesta fall inte alls i strid med vad den moderna vetenskapen lär.

Bibeln ger till exempel mycket praktiska föreskrifter beträffande hygien och smittosamma sjukdomar. Boken Manual of Tropical Medicine (Handbok för tropisk medicin) förklarar: ”Ingen kan undgå att imponeras av de noggranna hygieniska föreskrifterna från den mosaiska perioden. ... Det är sant att klassificeringen av sjukdomar var mycket enkel — [nämligen] akuta sjukdomar, som kallades ’pest’; och kroniska sjukdomar med någon form av hudutslag, som kallades ’spetälska’ — men de oerhört stränga karantänsbestämmelserna gjorde med största sannolikhet mycket stor nytta.”

Bibeln nämner en annan intressant detalj: ”Alla vinterströmmar rinner mot havet, och likväl blir havet självt inte fullt. Till den plats där vinterströmmarna går ut, dit vänder de åter för att gå ut igen.” (Predikaren 1:7, NW) Detta påminner om den beskrivning av vattnets kretslopp som vi finner i moderna läroböcker. Flodernas vatten rinner ut i havet, där det dunstar och i form av moln förs tillbaka in över land, för att sedan falla ner som regn eller snö och rinna tillbaka till floderna.

Vetenskapsmän har också kommit fram till att bergen höjer sig och sänker sig och att de berg som vi ser i våra dagar en gång i tiden låg under vatten. Detta harmonierar med den bibliske psalmistens poetiska ord: ”Vattnen stod över själva bergen. Berg började höja sig, dalslätter började sänka sig — till den plats som du har grundat för dem.” — Psalm 104:6, 8, NW.

En författare hävdade bestämt: ”Alla Gamla testamentets skribenter betraktade jorden som en platt skiva och anspelade ibland på de pelare som den antogs vila på.” Detta är emellertid inte sant. Profeten Jesaja talade om Gud som ”den som tronar över jordens rund”. (Jesaja 40:22) Och Job sade om Gud: ”Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på ingenting.” (Job 26:7) Beskrivningen av jorden som en rund himlakropp som svävar i rymden utan något synligt stöd låter påfallande modern.

Evolution eller skapelse?

Hur är det då med motsättningen mellan bibelns skapelseberättelse och evolutionsteorin?b Encyclopædia Britannica konstaterar: ”Evolutionsteorin accepteras av en överväldigande majoritet bland vetenskapsmännen.” Men bibeln förklarar, i ordalag som är tillräckligt enkla för att kunna förstås i en mindre vetenskaplig tidsålder, att livet är ett resultat av en direkt skapelse av Gud och att alla de grundläggande livsformerna inte har utvecklats, utan skapats. — 1 Moseboken 1:1; 2:7.

Evolutionister påminner i viss mån om bibelkritiker. De har stark övertygelse och uttalar sig mycket auktoritativt. Men några få är ärliga nog att erkänna att evolutionsteorin har sina svagheter. En evolutionist förklarar: ”Eftersom den [Darwins evolutionsteori] i grund och botten är en teori i form av en historisk rekonstruktion, är den omöjlig att verifiera genom experiment eller direkt iakttagelse, vilket man normalt gör inom vetenskapen. ... Dessutom handlar evolutionsteorin om en serie unika händelser, livets uppkomst, intelligensens uppkomst osv. Unika händelser upprepas inte och kan inte bli föremål för något slag av experimentell undersökning.” (Michael Denton: Evolution: A Theory in Crisis [Evolutionen: En teori i kris]) En annan evolutionist talar om ”evolutionens faktum”. Trots detta framhåller han ett stort problem när det gäller att bevisa detta ”faktum”: ”När man letar efter länkar mellan större grupper av djur, finns de helt enkelt inte där.” — Francis Hitching: The Neck of the Giraffe (Giraffens hals).

Hur mycket vet de egentligen?

Många av bevisen för evolutionsteorin läggs fram av geologer och paleontologer — vetenskapsmän som studerar jordens äldsta historia. De problem som möter dessa vetenskapsmän påminner i viss mån om de problem som astronomer ställs inför. Med hjälp av olika slags instrument kan astronomerna registrera den strålning som kommer från oerhört avlägsna stjärnor, planeter, galaxer och vissa märkliga astronomiska objekt, till exempel kvasarer. Genom att efter bästa förmåga utnyttja den information som finns att tillgå kan de ställa upp teorier om sådana svårförståeliga ting som stjärnornas beskaffenhet och universums ursprung. De har sällan möjlighet att kontrollera sina teorier, men när de har det, finner de ofta att dessa varit bristfälliga eller rent felaktiga.

Radioastronomen Gerrit Verschuur skrev: ”De senaste amerikanska rymdsonderna har avslöjat en chockerande brist på verklig kunskap om vad kosmos egentligen innehåller. Från nära håll visade sig Mars vara helt annorlunda än någonting vi skulle ha kunnat föreställa oss från jorden. ... Ingen astronom hade föreställt sig att Jupiters bälten skulle ha en så fantastisk struktur. ... Saturnus stod för den största överraskningen, när Voyager-sondens kameror avslöjade flätade ringar, bockhoppande ’herdemånar’ och mer än 1.000 mindre ringar. ... Det som bekräftas i rymden tycks också bekräftas i laboratoriernas preparat, som fotograferas i allt starkare förstoring. Varje närmare granskning uppdagar helt oväntade upplysningar som förbryllar oss och ändrar våra tidigare uppfattningar.”

Geologer, paleontologer och andra som tillhandahåller en stor del av ”bevisen” för evolutionen sysslar, i likhet med astronomerna, med händelser och föremål som är mycket avlägsna — inte i rummet men i tiden. Liksom astronomerna är beroende av den svaga strålningen från ofattbart avlägsna himlakroppar är de förra vetenskapsmännen tvungna att lita till de spår från vår planets avlägsna förflutna som råkar finnas kvar. I likhet med astronomerna måste de givetvis också ha fel i många av sina slutsatser.

Kan du tro på bibeln?

Tänkande människor behöver därför inte låta sig imponeras av vetenskapliga uppfattningar som går ut på att man inte kan tro på bibeln. Detta bevisar emellertid inte i sig självt att du kan lita på den. För att förvissa dig om detta måste du göra något som många bibelkritiker inte har gjort — du måste själv slå upp din bibel och utan förutfattade meningar läsa den. (Apostlagärningarna 17:11) En australisk skribent, som tidigare haft en kritisk inställning till bibeln, sade för några år sedan: ”För första gången i mitt liv gjorde jag något som i vanliga fall är en reporters första plikt: jag kontrollerade fakta. ... Och jag blev bestört, för det jag läste [i evangelieskildringarna] var inga legender och inte heller någon naturalistisk skönlitteratur. Det var reportage. Ögonvittnesskildringar och relaterade berättelser om märkliga händelser. ... Reportage har vissa karakteristiska drag, och dessa drag finns i evangelierna.”

Vi uppmuntrar dig att följa hans exempel. Undersök själv bibeln. När du begrundar den vishet som finns förborgad i bibeln, det sätt varpå dess profetior går i uppfyllelse och dess förbluffande samstämmighet, kommer du att inse att den inte alls är en samling ovetenskapliga myter. (Josua 23:14) När du själv får uppleva hur bibelns visa råd kan förändra ditt liv till det bättre, kommer du inte att hysa några som helst tvivel om att bibeln är Guds ord. (2 Timoteus 3:16, 17) Ja, du kan tro på bibeln! — Johannes 17:17.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 7]

Det är lika svårt för paleontologerna att urskilja vad som hände i jordens avlägsna förflutna som det är för astronomerna att urskilja arten av det som finns i de avlägsna himlarymderna