Frågor från läsekretsen

◼ Bör en kristen undvika kaffe och te därför att de innehåller den beroendeframkallande drogen koffein?

Varken kaffe eller te omnämns i bibeln, men bibeln innehåller dock sådant som kan hjälpa en kristen att avgöra om han skall dricka kaffe och te eller ej.

Drogen koffein kan påverka både sinne och kropp. Det konsumeras dagligen miljontals koppar av både kaffe och te, och detta fick dr Melvin Konner att säga: ”[Koffein] kan faktiskt vara den mest använda psykoaktiva drogen i världen.” Koffeinet kan pigga upp, höja adrenalinhalten i blodet och sätta fart på cirkulationen och ämnesomsättningen. Att koffeinet är en drog betyder inte i och för sig att en kristen bör undvika drycker eller födoämnen som innehåller koffein (t. ex. kaffe, te, koladrycker, maté och choklad).

Alkohol är också en drog som kan påverka sinne och kropp, men vad läser vi i bibeln om den? Bibeln erkänner att vin (eller andra alkoholhaltiga drycker) kan glädja ”människans hjärta” och kan förändra en bedrövad människas sinnesstämning. (Psalm 104:15; Ordspråksboken 31:6, 7) Men Guds ord visar inte att sanna tillbedjare måste undvika alla drycker som innehåller alkohol. Det som fördöms i bibeln är omåttligt bruk av alkohol — dryckenskap. — 5 Moseboken 21:18—21; Ordspråksboken 20:1; Hosea 4:11; 1 Korintierna 5:11—13; 1 Petrus 4:3.

Men hur är det då med påståendet att man kan bli beroende av koffein? Somliga som regelbundet dricker mycket kaffe, te eller maté utvecklar ett visst mått av beroende, men det är omstritt om detta är ett verkligt kliniskt beroende. De känner i varje fall sådana abstinenssymptom som huvudvärk och illamående, om de inte får sin normala dos koffein. Tänk då återigen på den bibliska synen på alkoholhaltiga drycker. Även om många människor har blivit beroende av alkohol, så är det inte förbjudet för en kristen att dricka alkohol i måttliga mängder. Jesus drack vin; han framställde till och med vin genom ett underverk vid en bröllopsfest. — Matteus 26:29; Johannes 2:3—11.

Men en kristen kanske ändå tycker att han helst inte vill riskera att bli beroende av koffein. Om han blir lättretlig (”kaffenerver”) ifall han inte får sitt regelbundna intag av koffein, kanske han kan överväga att avhålla sig från koffein som ett bevis på ”självbehärskning”. (Galaterna 5:22, 23) Men eftersom det inte sägs något i bibeln om att man måste avhålla sig från drycker som innehåller koffein, måste var och en själv avgöra om han skall dricka kaffe och te eller inte. Och om en kristen dricker kaffe eller te, är det på sin plats med måttlighet. — Jämför Titus 2:2.

Måttlighet är också av central betydelse när det gäller eventuella hälsorisker. Det finns många påstådda risker med att regelbundet inta stora doser koffein (antingen från kaffe, te, koladrycker och andra drycker eller födoämnen). Men för varje undersökning som förknippar koffeinet med vissa hälsorisker verkar någon annan undersökning peka på motsatsen.

Det förnuftiga med måttlighet understryks av det bibeln säger om honung. Det är ett naturligt ämne, och att äta honung som ett uppiggande och energigivande födoämne är något naturligt (till skillnad från att andas in rök i lungorna). (1 Samuelsboken 14:26, 27; Matteus 3:4) Men man kan ändå bli illamående av att äta för mycket honung. Bibeln varnar därför: ”Är det honung som du har funnit? Ät vad som är nog för dig, så att du inte tar för mycket av den och måste utspy den.” — Ordspråksboken 25:16, 27, NW.

Somliga människor kan inte äta honung alls, och andra kan av hälsoskäl behöva undvika alkohol, koffein, mejeriprodukter eller andra födoämnen eller drycker. Andra åter kanske själva har valt att undvika sådant, eller de kanske gör det därför att det är en mycket känslig fråga för människor i den trakt där de bor, och de vill inte väcka anstöt. Detta påminner oss om det aposteln Paulus skriver: ”Om mat får min broder att snava och falla, vill jag aldrig någonsin mer äta kött, för att jag inte skall få min broder att snava och falla.” — 1 Korintierna 8:13.

Må därför var och en handla enligt sitt eget beslut utan att tycka att han måste tvinga på andra sitt beslut. Paulus skriver: ”Den som äter må inte se ner på den som inte äter, och den som inte äter må inte döma den som äter; Gud har ju välkomnat honom. Vem är du som dömer en annans hustjänare?” — Romarna 14:3, 4.