Har de fattiga råd att vara ärliga?

Amelia var bara 29 dagar gammal när hennes mormor tog med henne till doktorn. Amelias mamma kunde inte gå själv, för hon var sjuk och var hemma med de andra fyra barnen.

Pappan var någon annanstans för att söka arbete. Doktorn undersökte det lilla barnet. Hon bar spår av undernäring, vilket inte är ovanligt i Västafrika. Men det största problemet var att hon led av cellulit (bindvävsinflammation). Amelias lilla bröstkorg var alldeles inflammerad.

När doktorn räckte mormodern receptet, frågade hon: ”Hur mycket kommer den här medicinen att kosta?” ”Fyra till fem dollar”, svarade han.

Amelias mormor suckade. Hon hade inte ens två dollar för att betala doktorns arvode. ”Var i all världen skall vi få tag i så mycket pengar!” utropade hon.

”Ni måste få tag i pengarna på något sätt”, insisterade läkaren. ”Fråga era vänner och släktingar. Om den här infektionen inte behandlas, kommer den att sprida sig till blodet, och barnet kommer att dö.”

Amelias familj lyckades på något sätt få tag i pengar, och det lilla barnet klarade sin första levnadsmånad. Men i u-länderna finns det miljontals människor som inte kan låna pengar av vänner och släktingar. Och utsikterna att de skall kunna förbättra sin ekonomiska situation är mycket små.

I en rapport från UNICEF (Förenta nationernas barnfond) som utkom år 1989 sägs det: ”Efter årtionden av stadigt ekonomiskt framåtskridande håller stora delar av världen åter på att glida tillbaka in i fattigdom.” I Afrika och Latinamerika minskade medelinkomsten med mellan 10 och 25 procent under 1980-talet, och under de senaste åren har satsningarna på hälsovård minskat med 50 procent i 37 av världens fattigaste länder.

Vad betyder detta för de miljontals människor som lever i fattigdom? I många fall betyder det att de inte kan köpa den mat eller den medicin de behöver. Deras barn, äktenskapspartner eller föräldrar kan därför komma att dö i onödan, om de inte tar till det enda sätt att skaffa fram pengar som tycks stå öppet för dem — att stjäla! Ja, fattigdom kan göra att människor hamnar i svåra moraliska dilemman: Stöld eller döden? Lögn eller svält? Mutor eller nödställdhet?

I Västafrika finns det ett talesätt som lyder: ”Där kon blir tjudrad äter den gräset.” Med andra ord: människor kommer att utnyttja alla möjligheter att förbättra sin situation. Alltför ofta utnyttjar myndighetspersoner i olika länder sin ställning för att tilltvinga sig mutor, förskingra pengar eller stjäla. ”Ta för dig medan du kan”, är deras resonemang. ”Du kanske inte får någon chans längre fram.” Medan den ekonomiska situationen i u-länderna förvärras, kan allt fler utblottade människor komma till den slutsatsen att ärlighet inte varar längst för de fattiga.

Bibeln säger: ”Du skall inte stjäla.” (2 Moseboken 20:15) Men om de fattiga verkligen inte har råd att vara ärliga, betyder då det att man kan ifrågasätta bibelns moralnormer? Är Guds lagar opraktiska? Är Gud okänslig för människors verkliga behov? Tusentals erfarenheter bland sanna kristna i u-länderna besvarar eftertryckligt dessa frågor.

[Infälld text på sidan 4]

”Där kon blir tjudrad äter den gräset”

[Bild på sidan 4]

Många fattiga i u-länderna arbetar mycket hårt