Enhet säker och viss genom Kristus

Viktiga detaljer från Efesierna

I BÖRJAN av år 52 v.t. predikade aposteln Paulus i Efesus. Denna rika handelsstad i Mindre Asien var också centrum för falsk religion. Men kristendomen blomstrade där sedan Paulus återvänt till Efesus, troligen på vintern 52/53 v.t. Han höll dagligen tal i hörsalen i en skola och vittnade från hus till hus under sitt uppehåll där på cirka tre år. — Apostlagärningarna 19:8—10; 20:20, 21, 31.

Medan Paulus satt fängslad i Rom omkring 60—61 v.t., skrev han till de kristna i Efesus. Enhet med och genom Jesus Kristus är temat i hans brev. Ja, det innehåller 13 omnämnanden av ”gemenskap med” Kristus, fler än något annat brev Paulus skrivit. Likt efesierna kan vi få nytta av Paulus’ ord om Kristi funktion, om att undvika omoraliskhet och om att stå emot de onda andemakterna.

Guds uppsåt går ut på enhet

Först förklarade Paulus hur Gud skulle åstadkomma enhet genom Kristus. (1:1—23) Jehova fattade beslutet att sammanfatta allt i himmelen och på jorden igen genom ”en förvaltning” (ett sätt att förvalta angelägenheter). Genom Kristus skulle Gud komma att förena med sig dem som utvalts till himmelskt liv och andra som skulle komma att få leva på jorden. I våra dagar har Gud förenat de smorda och ”en stor skara”, och sammanfattandet av allt det som är på jorden kommer att fortsätta tills de som är i minnesgravarna hör Jesu röst och kommer ut. (Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 5:28, 29) Vi bör vara tacksamma för detta, alldeles som Paulus bad att efesierna skulle sätta värde på Guds föranstaltning för dem.

Uppmärksamheten riktas därefter på de hednakristna, som en gång var döda i synd. (2:1—3:21) Genom Kristus blev lagen upphävd och grunden lagd för att judar och hedningar skulle bli förenade och bli ett tempel för Gud att bebo genom ande. Paulus’ förvaltarskap var att göra den heliga hemligheten känd att hedningar kan uppnå gemenskap med Kristus, genom vilken de kan nalkas Gud med fritt och öppet tal. Paulus bad återigen för efesierna, och denna gång begärde han att Jehova skulle förunna dem att bli fast befästa genom tro och kärlek.

Faktorer som befrämjar enhet

Paulus visade att Gud har tillhandahållit enande faktorer. (4:1—16) Bland dem är den ena och enda andliga skara som församlingen utgör. Denna skara fungerar i enhet under Kristi ledarskap. Och han ger gåvor i form av människor för att hjälpa alla att uppnå enhet i tron.

Jehova gör det också möjligt att uppvisa kristna egenskaper som befrämjar enhet. (4:17—6:9) Sedan de kristna tagit på sig ”den nya personligheten”, undviker de sådan ogudaktighet som omoraliskt tal. De vandrar som visa, visar aktning för Kristus och lägger i dagen tillbörligt underordnande.

Dessutom sätter Gud de kristna i stånd att stå emot de onda andemakterna, som försöker upplösa vår enhet. (6:10—24) Den andliga vapenrustningen från Gud skänker sådant skydd. Må vi därför göra bruk av den, ivrigt be och inbegripa våra medtroende i vår ödmjuka bön.

Vilken utmärkt rådgivning Paulus gav efesierna! Må vi rätta oss efter den genom att undvika omoraliskhet och stå emot de onda andemakterna. Och må vi djupt uppskatta och sätta värde på den enhet vi åtnjuter genom Jesus Kristus.

[Ruta/Bild på sidan 24]

Brinnande projektiler: Den andliga vapenrustningen inbegriper ”trons stora sköld”, med vilken vi kan släcka eller oskadliggöra Satans ”brinnande projektiler”. (Efesierna 6:16) En del projektiler som romarna använde var ihåliga vassrör med en järnbehållare under spetsen fylld med brinnande nafta. Man avsköt dem från slaka bågar för att förhindra att elden släcktes, och att begjuta dem med vatten ökade bara lågans intensitet. Men stora sköldar skyddade soldaterna mot sådana pilar, alldeles som tro på Jehova gör det möjligt för hans tjänare att ”släcka alla den ondes brinnande projektiler”. Ja, tro hjälper oss att stå emot sådant som angrepp av onda andar såväl som frestelser att göra orätt, att följa ett materialistiskt levnadssätt och att ge efter för fruktan och tvivel.