Sträva vidare emot målet!
Viktiga detaljer från Filipperna
APOSTELN Paulus önskade att de kristna i Filippi skulle fortsätta att sträva vidare emot målet efter priset, det eviga livet. Därför skrev han till dem omkring år 60 eller 61 v.t., under sin första fångenskap i Rom. Hans brev sändes till en församling som han hade bildat omkring tio år tidigare i Filippi, en stad som grundats av Filip II av Macedonien (Alexander den stores far). Under det första århundradet v.t. hade Filippi blivit ”den främsta staden i provinsen Macedonien”, som nu utgör en del av norra Grekland och södra Jugoslavien. — Apostlagärningarna 16:11, 12.
De troende i Filippi var fattiga men frikostiga. Mer än en gång sände de något för att fylla Paulus’ behov. (Filipperna 4:14—17) Men hans brev var mycket mer än ett tackbrev. Det gav också uppmuntran, gav uttryck åt kärlek och innehöll rådgivning.
De kristna egenskaperna tydliga
Paulus’ brev började med vittnesbörd om hans kärlek till de troende i Filippi. (1:1—30) Han tackade Jehova för deras bidrag till främjandet av de goda nyheterna och bad att deras kärlek skulle öka. Paulus var glad över att hans fångenskap fick dem att visa mer mod i att oförskräckt tala Guds ord. Han önskade vara hos Kristus, men kände att han ännu kunde betjäna dem. Paulus ville också att de skulle fortsätta att kämpa ”sida vid sida för tron på de goda nyheterna”.
Sedan kom rådgivning om inställning och uppförande. (2:1—30) Filipperna uppmuntrades att visa personligt intresse för andra och uppvisa Kristuslik ödmjukhet. De lyste ”som ljusspridare i världen” och manades att hålla ”ett fast grepp om livets ord”. Paulus hoppades kunna sända Timoteus till dem och hade den tillförsikten att han själv också snart skulle kunna komma. För att lugna dem beträffande Epafroditus, som hade varit mycket sjuk, sände Paulus dem sin lojale tjänare.
Fortsätt att sträva emot målet
Aposteln visade därefter filipperna vad de skulle sätta sin lit till, när de strävade vidare emot målet. (3:1—21) De borde sätta den till Jesus Kristus, inte till köttet eller till omskärelsen, som en del gjorde. Paulus betraktade sina köttsliga ”kreditivbrev” som avskräde på grund av ”det oändligt större värdet i kunskapen om Kristus”. Aposteln jagade ”hän emot målet efter priset, Guds kallelse uppåt medelst Kristus Jesus” och uppmuntrade filipperna att ha samma sinnesinställning.
Att filipperna tillämpade Paulus’ avslutande råd skulle hjälpa dem att hålla målet och priset i sikte. (4:1—23) Han uppmanade dem att anförtro sina bekymmer åt Gud i bön och fylla sinnet med sunda tankar. Paulus berömde dem återigen för deras frikostighet och avslutade med hälsningar och önskan att Herren Jesu Kristi oförtjänta omtanke skulle vara med den ande de lade i dagen.
Paulus’ brev till filipperna befrämjar frikostighet, kärlek och ödmjukhet. Det anbefaller tillförsikt till Kristus och från hjärtat kommande bön till Gud. Och Paulus’ ord hjälper i sanning Jehovas vittnen att sträva vidare emot målet efter priset, det eviga livet.
[Ruta/Bild på sidan 25]
Emot målet: ”I det jag glömmer de ting jag har bakom mig och sträcker mig mot de ting jag har framför mig”, skrev Paulus, ”jagar jag hän emot målet efter priset, Guds kallelse uppåt medelst Kristus Jesus.” (Filipperna 3:13, 14) Aposteln ansträngde sig liksom någon i ett tävlingslopp. Han spillde inte tid och ansträngning på att se sig tillbaka, utan strävade vidare emot målet — liksom en löpare anstränger sig för att komma över mållinjen. För Paulus och andra smorda kristna bestod priset i himmelskt liv genom uppståndelse sedan de avslutat en jordisk kurs i trohet mot Gud. Må vi, vare sig vårt hopp är himmelskt eller jordiskt, bevara ostraffligheten mot Jehova och som hans vittnen sträva vidare emot målet. — 2 Timoteus 4:7.