Förbli fasta i tron!
Viktiga detaljer från Första Petrus
JEHOVAS VITTNEN ställs inför olika prövningar, som sätter deras tro på prov. I en del länder utsätts de för svår förföljelse när de utför sitt verk med att predika om Riket. Bakom dessa och andra försök att förstöra deras förhållande till Gud står Satan, djävulen. Men han kommer inte att lyckas, för Jehova gör sina tjänare starka, ja, fasta i tron.
Aposteln Petrus hade privilegiet att få styrka sina bröder som blev ”bedrövade genom olika prövningar”. (Lukas 22:32; 1 Petrus 1:6, 7) Han gjorde det i sitt första brev, som skrevs omkring 62—64 v.t. från Babylon. I det gav Petrus råd, tröst och uppmuntran åt judiska och hedniska kristna och hjälpte dem att stå emot Satans angrepp och förbli ”fasta i tron”. (1 Petrus 1:1, 2; 5:8, 9) Nu, när djävulens tid är kort och hans angrepp så ondskefulla, kan Jehovas folk verkligen få nytta av Petrus’ inspirerade ord.
Uppförande grundat på gudaktiga principer
Antingen vårt hopp är himmelskt eller jordiskt bör det hjälpa oss att uthärda prövningar och handla gudaktigt. (1:1—2:12) Hoppet om ett himmelskt arv får de smorda att glädjas mitt uppe i prövningar, som luttrar deras tro. Som ett andligt hus byggt på Kristus som grundval frambär de andliga offer, vilka är godtagbara för Gud, och uppför sig på ett förträffligt sätt, som skänker honom ära.
Vårt handlingssätt mot alla medmänniskor bör styras av gudaktiga principer. (2:13—3:12) Petrus visade att vi bör underordna oss mänskliga härskare. Hustjänare skulle underordna sig sina herrar och hustrur sina män. En kristen hustrus gudaktiga uppförande skulle kunna vinna hennes icke troende man över till den sanna tron. Och en troende man bör visa sin hustru ära som ett svagare kärl. Alla kristna bör visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, göra det som är gott och trakta efter friden.
Uthärdande för med sig välsignelser
Att de sanna kristna troget uthärdar lidande kommer att få välsignelser till följd. (3:13—4:19) Om vi får lida för rättfärdighets skull, bör vi vara lyckliga. Eftersom Kristus led i köttet för att föra oss till Gud, bör vi inte längre leva enligt köttsliga begär. Om vi troget uthärdar prövningar, kommer vi att få dela den stora glädjen vid Jesu uppenbarelse. Att vi får bära smälek för Kristi namn, eller som hans lärjungar, bör göra oss lyckliga, eftersom det visar att vi har Jehovas ande. Om vi alltså lider i överensstämmelse med Guds vilja, må vi anbefalla oss åt honom och fortsätta att göra gott.
Som kristna måste vi troget avbörda oss vårt ansvar och ödmjuka oss under Guds mäktiga hand. (5:1—14) De äldste måste villigt vara herdar för Guds hjord, och alla bör vi kasta vårt bekymmer på Jehova, i det vi inser att han bryr sig om oss. Vi måste också stå emot djävulen och aldrig bli modfällda, för våra bröder får utstå samma lidanden som vi. Låt oss alltid komma ihåg att Jehova Gud kommer att göra oss fasta och kommer att göra det möjligt för oss att förbli fasta i tron.
[Ruta/Bild på sidan 30]
Kvinnlig prydnad: I sitt råd till kristna kvinnor sade Petrus: ”Låt inte er prydnad vara den utvändiga, att fläta hår och att hänga på guldsmycken eller att bära ytterklädnader, utan låt den vara hjärtats fördolda människa i den oförgängliga klädnaden från den stilla och milda anden som är av stort värde i Guds ögon.” (1 Petrus 3:3, 4) Under det första århundradet v.t. hade hedniska kvinnor ofta utstuderade frisyrer, i det de flätade sitt långa hår i pråliga uppsättningar och fäste guldsmycken i flätorna. Många gjorde förmodligen detta som en skrytsam uppvisning — något som inte anstod kristna. (1 Timoteus 2:9, 10) Men all prydnad är inte felaktig, för Petrus inbegriper ”att bära ytterklädnader” — uppenbarligen något som var nödvändigt. Också Guds tjänare i forna tider använde smycken. (1 Moseboken 24:53; 2 Moseboken 3:22; 2 Samuelsboken 1:24; Jeremia 2:32; Lukas 15:22) Men en kristen kvinna undviker förståndigt nog pråliga smycken och utmanande klädsel och bör vara noga med att visa god smak i sitt eventuella bruk av kosmetika. Vad aposteln framhåller i sitt råd är att hon bör lägga eftertryck inte vid utvärtes, utan vid invärtes prydnad. För att vara verkligt tilltalande bör hon klä sig anspråkslöst, och hennes läggning måste visa att hon är en som fruktar Gud. — Ordspråksboken 31:30; Mika 6:8.
[Bildkälla]
Israel Department of Antiquities and Museums; Israel Museum/David Harris