Dödahavsrullarna — ett högt skattat fynd
UNGEFÄR två och en halv mil sydost om Jerusalem löper den uttorkade dalgången Wadi En-Nar österut ner till Döda havet. En rad klippor ramar in kuststräckans slättland. På slätten vallar ta‘amireh-beduinerna sina hjordar av får och getter under de heta höstdagarna och kalla nätterna.
År 1947 kastade en ung herde, som vaktade hjordarna, en sten in genom en liten öppning i den vittrade klippväggen. Han blev överraskad av ljudet, som tydde på att stenen krossade en lerkruka där inne. Han flydde i fruktan men kom tillbaka två dagar senare och klättrade omkring 100 meter upp på klippväggen och tog sig in genom en större öppning där. När ögonen hade vant sig vid mörkret såg han tio stora krukor som stod utefter väggarna i grottan och en stor mängd krukskärvor som låg bland de nerfallna stenblocken på golvet.
De flesta krukorna var tomma, men en av dem innehöll tre skriftrullar, och två av dessa var inlindade i tyg. Han tog med sig handskrifterna till beduinlägret, och där fick de hänga i en påse på en tältstång under en månads tid. Till sist tog en av beduinerna med sig rullarna till Betlehem för att ta reda på vad man kunde få för dem. Beduinen avvisades från ett av klostren med upplysningen att rullarna var helt värdelösa. En annan handelsman påstod att handskrifterna inte hade något arkeologiskt intresse, och han misstänkte att de stulits från en judisk synagoga. Men han hade fel! Med en syrisk skomakare som mellanhand blev till slut det rätta värdet fastställt. Snart blev också andra handskrifter värderade.
Några av dessa forntida skrifter gav en helt ny inblick i judiska religiösa gruppers verksamhet på Jesu tid. Men det var en handskrift med Jesajas bibelbok som väckte den största uppmärksamheten. Varför det?
Det värdefullaste fyndet
Den nyupptäckta Jesajarullen hade ursprungligen varit omkring 7,5 meter lång. Den bestod av 17 noggrant beredda djurhudar av en pergamentliknande kvalitet. Den var indelad i 54 spalter om i medeltal 30 rader som var noggrant upplinjerade. En skicklig skrivare hade skrivit texten på raderna med indelning i stycken. — Se fotot.
Rullen hade inte blivit upprullad runt stavar, och den var mycket mörkare vid mittpartiet, där händerna hade hållit den under läsningen. Den var sliten och bar märken efter skickligt utförda reparationer och förstärkningar. Att den var så väl bevarad berodde på att den hade förvarats i en förseglad kruka. Hur stort värde har den för dem som yrkesmässigt forskar i bibeln och även för alla oss andra?
Denna handskrift av Jesajas bibelbok är omkring tusen år äldre än något annat bevarat exemplar. Ändå är det ingen större skillnad i innehållet. Professor Millar Burrows, som var utgivare av texten när den publicerades år 1950, skriver: ”Jesajatexten i denna handskrift skiljer sig från andra kända handskrifter beträffande stavning och grammatik och har även ett stort antal textvarianter av större eller mindre betydelse, men den har på det hela taget samma lydelse som i den avsevärt senare MT [massoretiska hebreiska texten].”a Det är också värt att lägga märke till att den alltid använder tetragrammaton, יהוה, Guds heliga namn, Jehova, på hebreiska.
Andra värdefulla handskrifter
Guds namn förekommer också i en annan handskrift från samma grotta, som brukar benämnas grotta nr 1. I en kommentar till Habackuks bibelbok uppträder tetragrammaton fyra gånger skrivet med gammalhebreiska tecken, dvs. med en äldre skriftform än de vanliga fyrkantiga hebreiska skrivtecknen. — Jämför fotnoten till Habackuk 1:9 i Referensbibeln.
I grottan fanns också delar av en annan Jesajarulle tillsammans med läderfragment från en rulle med Daniels bok. Ett av fragmenten har bevarat övergången från hebreiska till arameiska i Daniel 2:4 på samma sätt som i tusen år yngre handskrifter.
Väl bevarade små fragment av skriftrullarna finns nu utställda i Jerusalem i det museum som kallas Shrine of the Book (Bokens helgedom). Museet ligger under markytan, så man får en känsla av att komma in i en grotta när man besöker det. Den övre delen av museibyggnaden har samma form som locket på den keramikkruka i vilken man fann Jesajarullen. Man får dock bara se en faksimilkopia av Jesajahandskriften. Det dyrbara originalet ligger i säkert förvar i en lokal i närheten.
[Fotnot]
a Några av de viktigaste textvarianterna är angivna i New World Translation of the Holy Scriptures—With References (Referensbibeln) i anslutning till Jesaja 11:1; 12:2; 14:4; 15:2; 18:2; 30:19; 37:20, 28; 40:6; 48:19; 51:19; 56:5; 60:21. Handskriften anges i fotnoterna som 1QIsa.
[Bildkällor på sidan 10]
Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.
Med vänligt tillmötesgående från British Museum
[Bildkälla på sidan 11]
Israel Antiquities Authority; The Shrine of the Book, Israel Museum; D. Samuel and Jeanne H. Gottesman Center for Biblical Manuscripts