Brott och våld i en kaotisk värld

BROTTSLIGHET är inte något nytt fenomen. Det första mordet ägde rum för tusentals år sedan, då Kain mördade sin bror Abel. Våldtäkt och sodomi nämns i de forntida hebreiska skrifterna. (1 Moseboken 4:8; 19:4, 5; 34:1—4) Folk blev rånade på Jesu tid, vilket framgår av liknelsen om den barmhärtige samariten. (Lukas 10:29—37) Det är emellertid en viss skillnad i våra dagar.

Människor i många av världens storstäder — antingen det gäller New York, London, Calcutta eller Bogotá — är starkt medvetna om att brottsligheten har blivit mer utbredd och mer hotande. I en artikel i India Today med rubriken ”Anarkin en kult” sägs det: ”En oroväckande tendens som hotar att slita sönder den bräckliga moraliska och sociala väv som binder samman landet är att våld, laglöshet och flagrant brist på disciplin upphöjts till en kult.” I sin kamp mot brottsligheten känner sig till och med polisen själv frestad att överskrida lagen och tillgripa brottsliga metoder. I det ovan nämnda reportaget från Indien sägs det till exempel: ”Dödsfall i polishäkten fortsätter att skapa rubriker.” Situationen är likartad i andra delar av världen.

Risken för att bli utsatt för brott av olika slag tycks bara öka. En rapport från Förenta staterna förklarar att ”en fjärdedel av alla amerikanska hushåll berördes av våldsbrott eller stöld under år 1988”. Dessutom blir de som förövar våldsbrotten allt yngre. Den latinamerikanska tidskriften Visión förklarar: ”Nio sicarios [lejda mördare] av tio är minderåriga. ... [De är] ’barn’ såväl utvecklingsmässigt som juridiskt sett.” Också detta är en global trend.

Bibeln förutsade för närmare två tusen år sedan: ”Men det skall du veta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, ... illojala, utan naturlig tillgivenhet, ... utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod. ... Onda människor och bedragare skall gå vidare från ont till värre, i det de vilseleder och blir vilseledda.” — 2 Timoteus 3:1—4, 13.

Sedan 1914 finns det överflödande bevis för att vi lever i dessa kritiska yttersta dagar. Världen av i dag, som har genomlidit två världskrig och många andra större konflikter, har på många sätt blivit omöjlig att bemästra, kaotisk. Brottsligheten ökar lavinartat. I många storstäder har kriminella element tagit över vissa områden och helt förändrat den laglydiga majoritetens dagliga liv. Som en känd amerikansk senator förklarade: ”Det finns så många saker att oroa sig för nu för tiden, saker som vi aldrig bekymrade oss över förr. Ibland är vi så rädda att vi blir som fångar i våra egna hem, medan de som borde vara inspärrade går fria.”

Följden har blivit att människor vidtar försiktighetsåtgärder som var helt onödiga för 20 eller 30 år sedan. Dörrarna har två eller tre lås och är förstärkta med stål. På många platser bär människor på sig en tillräckligt stor penningsumma för att de skall kunna tillfredsställa eventuella rånare och förhoppningsvis undgå att bli misshandlade för att de inte har något att ge tjuvarna. Många gator ligger så gott som helt öde efter mörkrets inbrott och frekventeras bara av människor som är naiva, dumdristiga eller på grund av omständigheterna tvingade att vistas där — ett lätt byte för de rovlystna varelser som strövar omkring i storstadsdjungeln.

Vad kan vi göra för att undgå att falla offer för brott och våld? Hur kan vi klara av att leva i denna kaotiska och anarkistiska värld?