En mans arbetsuppgift
“¡Ropa, zapato, casa, y comida!” Orden är hämtade från en gammal spansk sång som räknar upp de fyra grundläggande ting som en man förväntas skaffa sin familj — kläder, skor, bostad och mat. De flesta ansvarskännande män sätter en ära i att axla denna börda.
Men om du är familjeförsörjare, sörjer du då för de mycket nödvändigare andliga behoven för din familj? Eller tänker du liksom många andra män att det inte är mannens sak att befatta sig med de religiösa frågorna i hemmet? Inom vissa kulturområden förväntar man sig helt enkelt aldrig att männen skall befatta sig med att undervisa barnen om Gud och bibeln.
Guds ord ålägger särskilt mannen i hemmet ansvaret att inplanta i sin familj kärleken till Gud och en djup uppskattning av gudaktiga normer. I Efesierna 6:4 får kristna män förmaningen: ”Ni, fäder, håll inte på med att reta upp era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.”
Även de som känner till detta skriftställe har kanske inte alltid uppfattat att orden riktas direkt till husfadern. I länder där man talar spanska eller portugisiska kan orden i Efesierna 6:4 uppfattas som riktade både till fadern och till modern. De två språken har samma ord för ”fäder” och ”föräldrar”. Men i den första versen i Efesiernas sjätte kapitel talar Paulus om både fadern och modern när han använder det grekiska ordet go·néu·sin, en böjningsform av go·néus som betyder ”förälder”. Men i vers 4 används det grekiska ordet pa·té·res som betyder ”fäder”. Paulus vänder sig alltså i Efesierna 6:4 direkt till familjefadern.
Om det inte finns någon man i familjen som kan ta ansvaret, måste naturligtvis kvinnan ta på sig det. Med Jehovas hjälp har åtskilliga mödrar framgångsrikt uppfostrat sina barn i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning. Men om det finns en kristen man i familjen, är det hans plikt att ta ledningen. Om han försummar det, blir det mycket svårare för den övriga familjen att vidmakthålla ett program för andlig näring. En sådan man står ansvarig inför Gud för sin försumlighet.
Vad Gud anser i denna sak framgår tydligt av de skriftenliga kvalifikationer som finns uttryckta för tillsyningsmän och biträdande tjänare i den kristna församlingen. Bibeln anger att den som utväljs för en sådan ställning skall vara ”en man som presiderar bland sitt eget husfolk på utmärkt sätt och har barn som är honom undergivna med allt allvar; (om någon inte vet hur han skall presidera bland sitt eget husfolk, hur kan han då ta hand om Guds församling?)”. — 1 Timoteus 3:4, 5, 12; Titus 1:6.
Mannen i familjen måste vara villig att avstå från nöjen och personlig bekvämlighet för att främja barnens andliga välfärd. Ibland måste han dra in på den tid han ägnar åt annan sysselsättning för att få erforderlig och regelbunden tid ledig till att tillbringa tillsammans med barnen. (5 Moseboken 6:6, 7) Han kan inte överlämna åt andra att fullgöra hans gudagivna förpliktelse. Hans kärlek till barnen och intresset för dem sträcker sig mycket längre än till att förse dem med kläder, skor, bostad och mat.
Det är en verklig utmaning att uppfostra barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. Därför vilar det huvudsakliga ansvaret på mannen. Om en kristen far utför sin arbetsuppgift väl, kan han se sina gudfruktiga barn som en välsignelse från Jehova. Han kan instämma i psalmistens ord: ”Liksom pilar i en hjältes hand, så är söner som man får vid unga år. Säll är den man som har sitt koger fyllt av sådana.” — Psalm 127:4, 5.