Frågor från läsekretsen
◼ Vad var ”det goda”, som aposteln Paulus nämnde i Romarna 7:19 och som han inte kunde göra?
Paulus åsyftade egentligen sin oförmåga att utföra alla de goda ting som nämndes i den mosaiska lagen. På grund av ofullkomlighet och syndfullhet var det omöjligt för Paulus och alla andra — oss inbegripna — att göra detta. Men det finns ingen orsak att misströsta. Kristi offer öppnade vägen till att få Guds förlåtelse och en god ställning inför honom.
Romarna 7:19 lyder: ”Ty det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag.” Sammanhanget visar att Paulus i första hand talade om det ”goda” i bemärkelsen vad som var fastställt i lagen. I vers 7 sade han: ”Är lagen synd? Aldrig må det bli så! Jag skulle faktiskt inte ha lärt känna synden om det inte hade varit för lagen; och jag skulle till exempel inte ha vetat av begärelse om inte lagen hade sagt: ’Du skall inte ha begärelse.’” Ja, lagen gjorde klart att alla människor var syndfulla, eftersom ingen människa kunde hålla lagen fullständigt.
Paulus fortsatte med att nämna att han ”en gång” var ”vid liv utan lag”. När var det? Jo, när han innan Jehova hade gett lagen var i Abrahams länd. (Romarna 7:9; jämför Hebréerna 7:9, 10.) Abraham var ofullkomlig, men lagen hade ännu inte getts, och därför blev han inte påmind om sin syndfullhet genom att han inte lyckades hålla alla dess befallningar. Betyder då detta att lagen, när den väl hade getts och avslöjat mänsklig ofullkomlighet, frambringade dåliga resultat? Nej. Paulus fortsatte: ”Alltså är lagen för sin del helig, och budet är heligt och rättfärdigt och gott.” — Romarna 7:12.
Lägg märke till att Paulus beskrev lagen som ”helig” och ”god”. I de efterföljande verserna förklarade han att ”det som är gott”, nämligen lagen, hade gjort klart att han var en syndare, och denna synd gjorde honom förtjänt av att dö. Paulus skrev: ”Det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag. Om nu det som jag inte vill är det som jag gör, så är det inte längre jag som frambringar det, utan synden som bor i mig.” — Romarna 7:13—20.
I det här sammanhanget talade Paulus således inte om godhet i allmänhet eller enbart goda gärningar. (Jämför Apostlagärningarna 9:36; Romarna 13:3.) Han talade i synnerhet om att göra (eller att inte göra) sådant som var i överensstämmelse med Guds goda lag. Tidigare hade han nitiskt utövat den judiska religionen, och i jämförelse med andra hade han varit ”klanderfri”. Men trots att han i sitt sinne hade varit en samvetsgrann slav under den goda lagen, hade han ändå inte levt helt och fullt enligt den. (Filipperna 3:4—6) Lagen återspeglade Guds fullkomliga normer och visade aposteln att han i sitt kött fortfarande var slav under syndens lag och därför dömd till döden. Men Paulus kunde vara tacksam över att han genom Kristi offer hade förklarats rättfärdig, räddad undan syndens lag och dess passande konsekvens, en dödsdom. — Romarna 7:25.
De kristna i våra dagar är inte under den mosaiska lagen, eftersom den naglades fast vid tortyrpålen. (Romarna 7:4—6; Kolosserna 2:14) Men vi gör dock väl i att inse att den inte var någon betungande lagsamling som vi inte behöver bry oss om. Nej, lagen var i grund och botten god. Vi har därför skäl att läsa de bibelböcker som innehåller lagen och att lära oss vad lagen krävde av israeliterna. Jehovas vittnen jorden runt kommer snart att göra just detta, när de följer med i sitt bibelläsningsschema för varje vecka.
När vi läser lagen, bör vi reflektera över de principer som ligger till grund för dess olika stadgar och också över hur det gagnade Guds folk att de försökte följa dessa goda befallningar. Vi bör också inse att vi är ofullkomliga och därför inte fullständigt kan följa det goda som vi får lära oss från Guds ord. Men medan vi kämpar mot syndens lag, kan vi glädja oss åt utsikten att få bli räddade genom att Kristi offer tillämpas till gagn för oss.