Frågor från läsekretsen

◼ Varför heter det i Jesaja 11:6 (NW) att ”vargen kommer verkligen att för en tid bo tillsammans med bagglammet”? Kommer den friden inte att bli varaktig?

Den vederkvickande frid i djurskapelsen som det profeteras om i Jesaja 11:6—9 kommer att bli varaktig. Men ett noggrant återgivande av Jesaja 11:6 gör det klart att sådana djur inte ständigt kommer att vara tillsammans med varandra.

I New World Translation of the Holy Scriptures lyder Jesaja 11:6: ”Vargen kommer verkligen att för en tid bo tillsammans med bagglammet, och tillsammans med killingen kommer rentav leoparden att lägga sig ner, och kalven och det manprydda unga lejonet och det välgödda djuret, alla tillsammans; och det är en liten pojke som kommer att vara ledare för dem.”

Många bibelöversättningar lyder ungefär så här: ”Då skall vargar bo [eller: ”leva”] tillsammans med lamm.” Sådana lydelser förmedlar kanske en föreställning om en varg och ett lamm som är ständiga följeslagare till varandra, som om de vore i en ny familje- eller levnadsanordning.

Men det hebreiska ord som översatts med ”bo” eller ”leva” är gur. Enligt lexikografen William Gesenius betyder det ”att uppehålla sig, att bo för en tid, att leva borta från hemmet, dvs. som en främling, utlänning, gäst”. (A Hebrew and English Lexicon of the Old Testament, översatt av Edward Robinson) I ett lexikon av F. Brown, S. Driver och C. Briggs anges betydelsen ”att uppehålla sig, bo för en (bestämd eller obestämd) tid, bo som en nykomling ... utan ursprungliga rättigheter”.

Gud använde ordet gur när han tillsade Abraham att ”bo som främling” i Kanaan. Patriarken skulle inte äga landet, men han skulle bo skyddad där. (1 Moseboken 26:3, NW; 2 Moseboken 6:2—4; Hebréerna 11:9, 13) Jakob sade likaledes att han hade ”bott som främling” i området Haran, för han skulle återvända till Kanaan. — 1 Moseboken 29:4; 32:4, NW.

I det paradis Gud snart skall upprätta kommer djur och människor att leva i frid med varandra. Lammet utsätter sig inte för någon risk genom att vara tillsammans med en varg, eller en kalv med en leopard. Liksom för att visa kontrasten till det nuvarande tillståndet ger språket till och med rum för tanken att vargen skulle bo hos och vara skyddad av lammet. — Jesaja 35:9; 65:25.a

Men dessa djur torde fortfarande ha åtskilda hemvist. En del djur passar för skogarna, andra för slätterna, återigen andra för kusttrakterna eller bergen. Även under det ursprungliga paradisets tid talade Gud om ”boskapsdjur” och ”vilda djur”. (1 Moseboken 1:24) Boskapsdjuren var tydligtvis sådana som vanligtvis kan ha uppehållit sig nära människor och deras boningar. Även om de vilda djuren inte var rovlystna, föredrog de tydligtvis att leva skilda från människorna. Som det förutsägs i Jesajas profetia kommer alltså vargen att ”för en tid bo tillsammans med bagglammet”, men den kommer inte att ständigt hålla till hos sådana boskapsdjur.

[Fotnot]

[Bildkälla på sidan 31]

Zoological Research Center, Tel-Aviv Hebrew University