Påvedömet — grundat av Kristus?

”MELLAN Petrus, den förste biskopen i Rom, och vår nuvarande påve, Johannes Paulus II, har en lång följd suveräna påvar förekommit — i själva verket mer än 260.” Så säger den katolske munken Anthony Foy i The Southern Cross, en katolsk veckotidskrift i Sydafrika. Han fortsätter: ”Det är på denna obrutna följd av påvar vi tillitsfullt kan peka, när vi blir ombedda att bevisa att katolska kyrkan grundades av Jesus Kristus.”

Kan vi tillitsfullt säga att denna långa följd av påvar började med aposteln Petrus? Enligt katolsk teologi sägs fyra påvar, Linus, Anacletus, Clemens I och Evaristus, ha följt på Petrus fram till år 100 v.t. Bibeln nämner en kristen vid namn Linus som bodde i Rom. (2 Timoteus 4:21) Det finns dock inget som tyder på att Linus eller någon annan var en påvlig efterträdare till Petrus. Aposteln Johannes, som skrev fem bibelböcker under det sista årtiondet av det första århundradet, nämnde inget om de ovan nämnda så kallade efterträdarna till Petrus. Om det nu fanns en efterträdare till Petrus, skulle då inte det logiska valet ha varit Johannes själv?

När det gäller påståendet att Petrus var den förste biskopen i Rom, finns det inga belägg för att han någonsin var i den staden. Petrus nämner faktiskt själv att han skrev sitt första brev från Babylon. (1 Petrus 5:13) Katolikernas argument att Petrus använde ”Babylon” som en kryptisk beteckning på Rom är helt grundlöst. Det verkliga Babylon existerade på Petrus’ tid. Det fanns också en ansenlig judisk koloni i Babylon. Eftersom Jesus gav Petrus i uppdrag att inrikta sitt predikande på de omskurna judarna, är det rimligt att tro att Petrus besökte Babylon i det syftet. — Galaterna 2:9.

Lägg dessutom märke till att Petrus aldrig omnämnde sig själv som något mer än en av Kristi apostlar. (2 Petrus 1:1) Ingenstans i bibeln tituleras han som ”helige fader” eller ”påve” (latin: papa, en familjär form av ”fader”). I stället höll han sig troget till Jesu ord i Matteus 23:9, 10: ”För övrigt skall ni inte kalla någon på jorden för fader, eftersom en enda är er Fader, den himmelske. Inte heller skall ni låta kalla er för ledare, eftersom en enda är er ledare, den Smorde.” Petrus tog inte emot någon vördnad. När den romerske centurionen Kornelius ”föll ner för hans fötter och betygade honom sin vördnad, ... lyfte [Petrus] upp honom, i det han sade: ’Stig upp; jag själv är också en människa.’” — Apostlagärningarna 10:25, 26.

Beträffande de 260 föregivna påvarna medger prästmannen Foy: ”Ett antal av dem har varit ovärdiga sitt höga ämbete.” I ett försök att rättfärdiga detta skriver New Catholic Encyclopedia: ”Det som var av betydelse för styret var ämbetet, inte varje enskild påves personlighet. Han kan ha varit ett helgon, en medelmåtta eller rentav en usling.” Men tror du att Kristus skulle använda sådana män till att representera honom?

I vilket fall som helst har påståendet att påvedömet grundades av Jesus helt enkelt inget stöd i bibeln. Enligt Encyclopedia of Religion erkänner också nutida katolska forskare att ”det inte finns något direkt bibliskt bevis för att Jesus grundade påvedömet som permanent ämbete inom kyrkan”.