Paulus kontra Platon om uppståndelsen

APOSTELN Paulus har skrivit om uppståndelsen i 1 Korintierna 15:35—58 och 2 Korintierna 5:1—10. Följde han därvid Platons och andra grekiska filosofers föreställning om en odödlig själ, eller höll han sig till den undervisning som Jesus gav och som finns i övriga skrifter i Bibeln?

Den lilla skriften ”Själens odödlighet eller individens uppståndelse: Aposteln Paulus’ uppfattning jämförd med Platons”, som skrevs år 1974 och har godkännande av ärkebiskopen för grekisk-ortodoxa kyrkan i Nord- och Sydamerika, ger ett avslöjande svar. Efter att ha diskuterat uppståndelsens natur i de båda nämnda skriftställena och de samtida hellenistiska inflytandena drar författaren följande slutsats:

”Platon lär att själen fortsätter en evig tillvaro utan slut, skild från kroppen. För Platon är själen i sig själv odödlig. ... Paulus framför ingen sådan uppfattning. Han gör inte den minsta antydan om något sådant. ...

Aposteln Paulus avhandlar inte odödligheten hos själen eller anden som avskiljbara enheter. Han talar om uppståndelse för hela den av själ och ande sammansatta kroppen hos människan som en följd av Kristi uppståndelse. Paulus’ uppfattning av uppståndelsens kropp har ingenting att göra med återupplivandet av döda kroppar från gravarna.

Begreppet uppståndelsens kropp kan bättre uttryckas som förvandlingen, återskapandet och förverkligandet genom Guds kraft av hela människans enhet, av samma person och personlighet, av den psykosomatiska organismen, av den äkta, sanna psykofysiska individen. Vår framtida uppståndelse sker inte genom en inneboende naturlag, utan är en nådegåva från Gud.”

Ja, odödligheten är inte en inneboende egenskap hos människan. Den är i stället en värdefull, omtänksam gåva från Jehova genom vår Herre Jesus Kristus till dem som utgör den smorda kristna församlingen. — 1 Korintierna 15:20, 57; Filipperna 3:14.

[Bild på sidan 9]

Den grekiske filosofen Platon

[Bildkälla

Foto: Vatikanmuseet