Hur man kan övervinna missräkning
EN UNG man på 23 år befinner sig i en svår situation. Han har begränsad utbildning och arbetar för en undermålig lön. Tankar på äktenskap och ett tillfredsställande liv tycks inte komma i fråga för hans del. Det är inte så underligt att hans mor säger: ”Han är oerhört nedstämd och missräknad.” Den här unge mannens fall kan sägas representera miljontals människors situation. Av en eller annan anledning känner de sig missräknade — och detta gäller människor ur alla samhällsklasser.
Missräkning kan definieras som ”en djup kronisk känsla eller ett tillstånd av osäkerhet, modfälldhet och otillfredsställelse till följd av ouppfyllda önskningar, inre konflikter eller andra olösta problem”. (Webster’s Third New International Dictionary) Vi känner oss missräknade när vi verkligen anstränger oss för att uträtta något men inte lyckas. Det känns som om alla utvägar var stängda, som om vi stångade pannan blodig men ändå inte kom någon vart.
Personer med föga givande arbete kan ibland känna sig värdelösa. Om ingen uppskattar det arbete som utförs av hustrur och mödrar som kämpar med vardagslivets bekymmer och tyngande plikter, kan de känna sig misslyckade och oförstådda. Ungdomar som råkar ut för problem i skolan kan känna sig frustrerade i sina ansträngningar att få en bra utbildning. Medlemmar av olika minoritetsgrupper kan känna sig uppbragta och förtvivlade och tycka att de blir utsatta för diskriminerande behandling. Affärsmän som uppriktigt försöker tillhandahålla fullvärdiga produkter eller tjänster kan bli knäckta av hänsynslösa och oärliga konkurrenter. Erfarenheter som dessa kan få många människor att duka under för känslor av besvikelse och hopplöshet.
En vis man som levde för många hundra år sedan, kung Salomo i Israel, gav uttryck åt sin missräkning i ord som vi kan förstå. Han sade: ”Jag, ja jag, vände mig till alla mina verk som mina händer hade utfört och till det hårda arbete som jag hade arbetat hårt med för att fullborda, och se! allt var tomhet och ett strävande efter vind, och det var inget som var till fördel under solen. Ty vad får en människa slutligen för allt sitt hårda arbete och för sitt hjärtas strävan som hon arbetar hårt med under solen? Ty alla hennes dagar innebär hennes sysselsättning smärtor och grämelse, inte heller under natten lägger sig hennes hjärta ner. Också detta är idel tomhet.” (Predikaren 2:11, 22, 23) Salomos ord speglar den förtvivlan som så många känner när de brottas med besvikelser och problem som hindrar dem från att leva ett tillfredsställande liv.
Missräknade människor kan till slut bli desperata. I svårare fall har somliga slutat kämpa och ställt sig utanför det etablerade samhället. För att få det som de anser sig vara berättigade till har en del tagit sin tillflykt till brott och våld. Den ständiga pressen har splittrat äktenskap och familjeband.
Många av oss kanske måste göra stora ansträngningar för att komma till rätta med känslor av besvikelse och missräkning. Men trots våra bemödanden kanske saker och ting bara tycks bli värre. Som det sägs i Ordspråken 13:12: ”Förväntan som fördröjs gör hjärtat sjukt.” Vårt fysiska och andliga välbefinnande kanske är i farozonen. Är situationen hopplös? Är ständiga missräkningar en naturlig följd av våra egna fel och brister? Finns det några praktiska åtgärder som vi kan vidta för att övervinna känslor av missräkning och åtnjuta ett mer tillfredsställande liv? Låt oss se.
Hur man kan komma till rätta med missräkning
När vi har problem och behöver ett gott råd, går vi vanligtvis till en kunnig och erfaren person som vi kan lita på. I Ordspråken 3:5, 6 får vi uppmaningen: ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd. Ta notis om honom på alla dina vägar, och han själv kommer att göra dina stigar raka.” Praktiska råd finns alltså att få i Guds ord, Bibeln. Vi skall nu se lite närmare på några av dessa råd.
Missräkning kan bli följden av en alltför tung försörjningsbörda. Vårt förvärvsarbete kanske är tillfredsställande i sig självt, men undermåliga löner kan vara en källa till missmod. Vi älskar dem som tillhör vår familj och önskar dem allt gott. Men det tycks inte finnas någon ände på alla våra ekonomiska bekymmer. Vi kanske arbetar övertid och kanske till och med skaffar oss ett extraarbete. Snart är vi inne i ett ekorrhjul där vi bara äter, sover och jobbar. Men ändå blir räkningarna fler och fler, skulderna växer, och missräkningen ökar.
Det främsta syftet med ett förvärvsarbete är att sörja för våra dagliga behov. Men hur mycket behöver vi? Aposteln Paulus skrev: ”Vi har ju inte fört med något till världen, och inte heller kan vi föra med något ut. När vi har vad som när och skyler, skall vi vara nöjda med dessa ting.” Försöker vi tjäna mer än så, och försöker vi skaffa oss det som andra skaffar sig och göra det som de gör? I så fall kan vi få skörda konsekvenserna i form av missräkning och besvikelse. Som aposteln Paulus varnande sade: ”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång och tillintetgörelse. Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting, och genom att trakta efter denna kärlek har några villats bort från tron och har genomborrat sig själva överallt med många kval.” (1 Timoteus 6:7—10) Om vi uppriktigt granskar våra materiella strävanden, kanske vi upptäcker att det finns en hel del som vi inte absolut behöver. Några få rimliga justeringar med sikte på ökad sparsamhet och en mer anspråkslös livsstil kan vara till stor nytta när det gäller känslor av missräkning.
Besvikelse över att vissa naturliga behov inte tillgodosetts har fått många att känna sig missräknade. Det är exempelvis naturligt för en ung kvinna att ha en stark önskan att gifta sig och känna den trygghet, värme och tillgivenhet som familjelivet kan ge. Hon kanske lägger ner mycket tid och energi på att göra sig tilldragande med hjälp av de senaste modekläderna och skönhetsmedlen och börjar läsa veckotidningars råd till kärlekskranka. Hon kanske går på den ena tillställningen efter den andra i hopp om att träffa en lämplig partner, men förgäves. Åren går, och hennes känsla av vanmakt blir allt större. I ren desperation kanske hon frestas att gifta sig med en olämplig person. Och vad värre är: för att tillfredsställa sin längtan efter ömhet kanske hon inlåter sig på ett omoraliskt förhållande.
I en sådan situation är det viktigt att visa tålamod och gott omdöme. Att gifta sig med en olämplig person — i synnerhet en som saknar tro på Jehova — skulle vara ett allvarligt misstag. (1 Korinthierna 7:39; 2 Korinthierna 6:14, 15) Omoraliskhet leder oundvikligen till hjärtesorg och bedrövelse. (Ordspråken 6:32, 33) En ärlig självrannsakan och en portion sunt förnuft kan hjälpa en person att se klart. ”Den stilla och milda anden” verkar långt mer tilldragande på den rätta sortens äktenskapspartner än eleganta kläder eller en raffinerad makeup. (1 Petrus 3:3, 4) I stället för att förlita sig på de ofta kortsiktiga eller lättsinniga råd som världsliga experter ger är det viktigt att vända sig till äktenskapets upphovsman för att få veta vad som krävs för att bli en hustru som är innerligt älskad. (Ordspråken, kapitel 31) Ogifta män och kvinnor bör försöka att själva lägga i dagen de egenskaper som de skulle vilja se hos sin blivande partner. Det är därför förståndigt att som umgängesvänner välja personer som respekterar Bibelns principer. Om vi tillämpar dessa principer i vårt liv, har vi oerhört mycket större utsikter att få ett lyckligt äktenskap. Och även om vi inte genast hittar en lämplig äktenskapspartner, kommer vårt skriftenliga handlingssätt att skänka oss glädje och göra vårt liv som ogifta rikt och tillfredsställande.
Alltför stora krav och förpliktelser kan också vara en källa till irritation och missräkning. Vi kan känna oss pressade från alla håll. Vi oroar oss över vår familjs alla trängande behov. Vår arbetsgivare kanske är omöjlig att göra till lags. Våra släktingar kanske väntar sig att vi skall ställa upp så snart ett problem uppstår. På grund av alla dessa krav utifrån har vi en lång rad personliga angelägenheter som blivit åsidosatta och pockar på vår uppmärksamhet. Det känns som om vår tid och energi skulle behöva kanaliseras åt ett dussin olika håll på en gång. Vår missräkning kan övergå i förtvivlan, och det känns som om vi skulle vilja ge upp. Vad bör vi då göra?
Vi skulle göra klokt i att se över vår prioriteringslista. Eftersom vår tid och vår energi har sina gränser, är det omöjligt att tillmötesgå alla de krav som andra kan ställa på oss. Vi måste försöka begränsa oss till ”de viktigare tingen”. (Filipperna 1:10) Det sägs ju trots allt i Bibeln att ”en levande hund har det bättre än ett dött lejon”. (Predikaren 9:4) Vissa plikter är livsviktiga och kan inte åsidosättas, medan sådana som är mindre viktiga kanske måste vänta. Vi kanske har axlat hela ansvaret för vissa uppgifter som andra skulle kunna hjälpa oss med. Somliga ansvarsuppgifter kanske måste elimineras helt, om de inte är absolut nödvändiga. Även om detta till en början kan förorsaka en del besvär eller göra andra besvikna, måste vi ta hänsyn till våra egna fysiska och känslomässiga begränsningar.
Att drabbas av en tärande sjukdom, som kanske håller en fjättrad vid sängen i många dagar eller veckor, kan kännas oerhört frustrerande. Ständiga smärtor kan beröva oss all glädje. Vi kanske konsulterar den ene läkaren efter den andre eller prövar ett otal olika mediciner och vitaminpreparat i hopp om att bli bättre, men ändå kanske vi känner oss lika sjuka som förut. Vi kanske rentav börjar undra om livet är värt att leva.
Vi måste emellertid vara medvetna om att vissa problem inte kommer att kunna avhjälpas förrän i Guds nya värld. (2 Petrus 3:13; jämför Jesaja 33:24.) Eftersom människor är ofullkomliga, finns det gränser för vad läkare och mediciner kan uträtta. Vi kanske måste lära oss att acceptera våra hälsoproblem som en del av livet. Aposteln Paulus hade ”ett törne i köttet”, kanske en ögonåkomma eller någon annan krämpa, som var så plågsam att han gång på gång bad om att få bli befriad från den. (2 Korinthierna 12:7—10) Men Gud botade inte Paulus på mirakulös väg, och aposteln var kanske tvungen att brottas med det här problemet ända till sin död. Han lärde sig att leva med sin sjukdom; han tiggde inte om medlidande, och han förlorade aldrig sin glädje. (2 Korinthierna 7:4) Den rättrådige mannen Job bevarade sin tro på Jehova trots att han fick utstå stora lidanden, och detta ledde till rika välsignelser. (Job 42:12, 13) Genom att begrunda sådana exempel och be Jehova om hjälp kan vi som Guds tjänare få kraft att fortsätta. — Psalm 41:1—3.
Starka trots missräkningar och besvikelser
Jehovas tjänare kan vara andligt starka trots missräkningar och problem av olika slag. Även om vi drabbas av exempelvis sjukdom, kan vi förbli ”sunda i tron” genom att dra full nytta av Guds andliga föranstaltningar. (Titus 2:1, 2) Även om vi kanske är fattiga materiellt sett, kan vi vara rika i andligt avseende.
Genom att förtrösta på att Gud skall ge oss den vishet och styrka som vi behöver kan vi klara av de missräkningar och problem som kan uppstå i familjelivet. Tänk till exempel på Abigajil, som var gift med mannen Nabal. Nabals namn betyder ”oförståndig; enfaldig”, och det sägs om honom att han var ”hård och usel i sina gärningar”. Hur frustrerande måste det inte ha varit att leva tillsammans med en sådan man! Men Abigajil bevarade ett ”gott omdöme” och misströstade inte. Hon uppträdde så omdömesgillt i en besvärlig situation att hon lyckades övertyga David om det förståndiga i att inte återgälda Nabals förolämpningar och brist på tacksamhet genom att själv utgjuta blod och underlåta att förtrösta på Jehova. — 1 Samuelsboken 25:2—38.
Även om någon inom den kristna församlingen skulle göra oss besvikna, kan vi klara av situationen i Jehovas kraft. Diotrefes’ illojala uppförande hindrade till exempel inte den gudfruktige Gajus från att göra det som var rätt och därigenom få skörda glädje och rika andliga välsignelser. — Apostlagärningarna 20:35; 3 Johannes, vers 1—10.
Vi kan också känna oss missräknade om vi verkligen har en önskan att tjäna våra medtroende i församlingen men blir förbigångna när andra blir förordnade som äldste eller biträdande tjänare. I stället för att bli överväldigade av besvikelse bör vi emellertid försöka stärka oss själva i andligt avseende och låta Guds ande få frambringa sin utmärkta frukt i oss i större utsträckning. (Galaterna 5:22, 23) Under de 40 år som Mose tillbringade i Midjan gjorde Gud det möjligt för honom att utveckla ett större mått av saktmodighet, tålamod och andra egenskaper som var nödvändiga för att klara av de svårigheter och besvikelser som han skulle komma att möta som israeliternas ledare. På samma sätt kan Jehova göra oss rustade för framtida tjänsteprivilegier som vi kan komma att få, om vi bevarar oss andligt starka och inte dukar under för missräkning.
Befrielse från missräkning — snart!
Kommer då våra besvikelser och missräkningar någonsin att upphöra? För oss kan situationen se hopplös ut, men inte för vår Skapare, Jehova Gud. Han drabbas aldrig av missräkning. Som han själv säger genom sin profet Jesaja: ”Så kommer mitt ord, som utgår ur min mun, att visa sig vara. Det kommer inte att vända tillbaka utan resultat till mig, utan det kommer sannerligen att utföra det som jag har funnit behag i, och det kommer att ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” (Jesaja 55:11) Eftersom Jehova har obegränsad makt och myndighet, är ingenting omöjligt för honom. (Markus 10:27) Hans löfte att skänka sitt folk ändlösa välsignelser kommer därför med visshet att uppfyllas. — Josua 21:45.
Tvivel och osäkerhet är viktiga drag i den missräkning som människor ofta känner. Tro, däremot, kan definieras som ”den säkra förväntan om ting man hoppas på”. (Hebréerna 11:1) Ja, vår tro på Gud utgör en garanti för att alla våra på Bibeln grundade förhoppningar kommer att infrias i minsta detalj. Bibelns genomgående tema kretsar kring Jehovas löfte att upprätta ett kungarike, under vars styre jorden kommer att förvandlas till ett fullkomligt paradis, där rättfärdiga människor kommer att kunna glädjas åt livet för evigt. (Psalm 37:11, 29) Allt ont — däribland besvikelser och missräkningar — kommer att vara borta, eftersom Gud då ”mättar allt levandes önskan”. — Psalm 145:16.
Fram till den dag då dessa välsignelser blir en verklighet kommer vi alla att få vår beskärda del av besvikelser och missräkningar. Men det hopp som Bibeln framhåller kan ge oss mod och kraft att hålla ut. Dess fina råd kan hjälpa oss att göra bruk av gott omdöme och resonlighet på ett sätt som ger oss sinnesfrid och stadga i livet. Trots de problem som vi drabbas av kan vi få känna ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. (Filipperna 4:6, 7) Kampen mot missräkningar och besvikelser är därför inte hopplös. Med Jehovas hjälp kan vi klara av dem dag för dag — och snart kommer de att vara borta för evigt!
[Infälld text på sidan 31]
Gud kan hjälpa dig att klara av missräkningar, precis som han hjälpte Job, Mose, Abigajil och Paulus