Äldste — delegera mera!
HAN var en tålmodig, ödmjuk man, med utpräglat sinne för rättvisa, vilket dock hade mildrats av hans livserfarenhet. Över tre miljoner män, kvinnor och barn såg därför tillitsfullt upp till honom för att få råd och vägledning. Han försökte undgå att göra dem besvikna. Från morgon till kväll lyssnade han till deras problem och hjälpte dem tålmodigt att se hur Guds lagar passade in på deras situation. Ja, under en kort period för omkring 3.500 år sedan dömdes Israels 12 stammar av en enda man — Mose — utan hjälp av någon annan.
Men Moses svärfar, Jetro, var bekymrad. Skulle Mose verkligen i längden orka hålla den takten? Därför sade Jetro: ”Det är inte bra, det sätt du går till väga på. Du kommer helt visst att slita ut dig, både du och detta folk som är hos dig, för de här angelägenheterna är en alltför stor börda för dig. Du förmår inte sköta dem ensam.” (2 Moseboken 18:17, 18) Och lösningen? Jetro rådde Mose att delegera en del av sina plikter till andra. (2 Moseboken 18:19—23) Ett gott råd!
I våra dagar finns det inom den kristna församlingen många äldste som — i likhet med Mose — försöker sköta mer än det över huvud taget är möjligt för en ensam person att göra. De organiserar möten, förbereder programpunkter och framför dem sedan, allt på ett systematiskt och effektivt sätt. (1 Korinthierna 14:26, 33, 40; 1 Timoteus 4:13) De äldste sörjer också för behov som församlingens medlemmar kan ha individuellt. (Galaterna 6:1; 1 Thessalonikerna 5:14; Jakob 5:14) De tar ledningen i det ytterst viktiga arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. (Matteus 24:14; Hebréerna 13:7) De ser också till att det hemma i församlingen finns tillräckligt med litteratur som sedan skall spridas vidare till allmänheten.
Dessutom får somliga äldste programpunkter vid krets- och områdessammankomster. De ställer upp i sammankomstorganisationer och tjänar i sjukhuskommittéer. Somliga hjälper till med att bygga Rikets salar. Och då har vi ändå inte tagit med deras förpliktelser i den egna familjen och att de själva behöver hålla sin andlighet vid liv. (Jämför Josua 1:8; Psalm 110:3; 1 Timoteus 3:4, 5; 4:15, 16.) Hur klarar sådana kristna män av att sköta alltsammans? De måste få hjälp alldeles som Mose fick. De måste lära sig delegera. Den som inte delegerar är i själva verket en dålig organisatör.
Öva upp andra är viktigt
Det finns fler skäl till att delegera ansvar. I Jesu liknelse om talenterna kallade husbonden till sig sina slavar innan han gav sig i väg på en lång resa och delegerade ansvar till dem i varierande grad. (Matteus 25:14, 15) På så sätt kunde slavarnas herre nå flera mål samtidigt. För det första tjänstgjorde slavarna under husbondens frånvaro i hans ställe, och nödvändigt arbete behövde inte sakta av eller upphöra under den tiden. För det andra kunde husbonden iaktta slavarnas plikttrohet och förmågor, eftersom gärningar talar bättre än ord. För det tredje gav husbonden sina slavar tillfälle att skaffa sig välbehövlig erfarenhet.
Denna liknelse har betydelse för oss i våra dagar. När Jesus lämnade jorden, anförtrodde han ansvar åt sina smorda lärjungar. De som lever kvar av dessa är fortfarande ansvariga för Rikets världsvida intressen. (Lukas 12:42) Det är uppenbart att Jehova har välsignat sin organisation under de smordas nutida förvaltarskap. Som ett resultat av detta har det skett en underbar tillväxt. Ja, bara under de fem senaste åren har gott och väl en miljon nya symboliserat sitt överlämnande genom dop i vatten! Detta har resulterat i tusentals nya församlingar och hundratals nya kretsar.
Alldeles som Jesus Kristus delegerade förpliktelser till ”den trogne och omdömesgille slaven”, så har denna slavklass i sin tur tilldelat äldste och biträdande tjänare som tillhör de ”andra fåren” ansvarsuppgifter i församlingen. (Matteus 24:45—47; Johannes 10:16) Icke desto mindre behövs det fler överlämnade män för att ta hand om den ofantliga tillväxten. Varifrån skall man ta dem? De äldste måste öva upp dem. Men hur skall äldste kunna öva sådana män, om de inte delegerar lämpliga ansvarsuppgifter till individer som verkar vara målmedvetna? Vilken möjlighet har de äldste annars att iaktta de yngres pålitlighet och förmågor?
Vad innebär det att delegera?
För somliga innebär ”delegera” att man avlastar, undviker, försummar eller avsäger sig sitt ansvar. Men när ”delegering” används på rätt sätt, är det i själva verket ett sätt att iklä sig ansvar. Verbet ”delegera” har definierats som ”att anförtro åt någon; förordna som sin representant; ge i uppdrag; tilldela ansvar eller myndighet”. Den som delegerar fortsätter likväl att vara den ytterst ansvarige för vad som uträttas.
Somliga kanske undviker att delegera därför att de är rädda för att tappa kontrollen. Men att delegera betyder inte att man låter kontrollen gå sig ur händerna. Fastän Jesus Kristus är osynlig och regerar från himlen, har han i högsta grad kontroll över den kristna församlingen. Han i sin tur anförtror församlingen i erfarna mäns vård. — Efesierna 5:23—27; Kolosserna 1:13.
Andra kan vara obenägna att delegera, därför att de tycker att det går fortare om de gör arbetet själva. Men Jesus insåg värdet av att öva andra. Ingen har här på jorden undervisat effektivare än Jesus. (Johannes 7:46) Likväl sände han ut 70 av sina lärjungar i predikoverket, sedan han gett dem undervisning. De kunde naturligtvis inte mäta sig med Jesus i fråga om undervisningsförmåga, men de återvände överlyckliga över sina framgångar. Jesus gladde sig tillsammans med dem och berömde dem, för han visste att de skulle fortsätta verket länge efter det att han hade lämnat dem och till slut skulle uträtta mer än han någonsin skulle kunna göra genom att arbeta ensam. — Lukas 10:1—24; Johannes 14:12.
Delegera betyder också att få hjälp med nödvändiga detaljer. Dagen innan Jesus skulle dö anvisade han åt Petrus och Johannes att göra de nödvändiga anordningarna för hans sista påskmåltid. (Lukas 22:7—13) Jesus behövde inte befatta sig med att köpa ett lamm, vin, osyrat bröd och bittra örter. Han behövde inte heller skaffa köksredskap, ved och liknande. Petrus och Johannes tog hand om de här detaljerna.
Äldste i våra dagar kan få liknande hjälp och stöd, om de efterliknar Jesu exempel. Den som har hand om litteraturen kan till exempel bli ombedd att beställa vad som behövs för en förestående kampanj. Han kan få anvisning om att undersöka sina register för att avgöra hur liknande artiklar kom till användning under föregående kampanjer. Han kan också ta med i beräkningen hur församlingens distrikt ser ut, innan han gör i ordning den lämpliga beställningsblanketten. Han låter sedan församlingens sekreterare granska den. När litteraturtjänaren väl har satt sig in i sin uppgift, borde det inte vara nödvändigt för sekreteraren att dubbelkontrollera föregående register, så länge som antalet beställda artiklar på blanketten ligger inom rimlighetens gränser. Det är tydligt att denna elementära delegeringsåtgärd gör det både lättare och enklare för alla berörda att göra i ordning en litteraturbeställning.
Med tanke på de fördelar man kan uppnå, hur kan man då delegera på ett effektivt sätt?
Hur man delegerar
Precisera uppgiften. Gör först och främst klart vilka resultat du väntar dig. ”Gör affärer tills jag kommer” är vad en ”man av ädel börd” i Jesu liknelse om minorna uppmanade sina tio slavar. (Lukas 19:12, 13) Husbonden väntade sig att slavarna skulle göra lönsamma affärer med sina minor och sedan redovisa vinsten när han kom tillbaka. De visste vad de hade att göra. Hur skulle man kunna tillämpa den här principen på ett nutida projekt, till exempel att renovera en Rikets sal? Brodern som får i uppgift att reparera taket får i vanliga fall veta vilket material han skall använda, var han skall finna det och när han skall sätta i gång arbetet, om vädret så tillåter. Sådana specifika riktlinjer leder till god organisation.
Det är viktigt att precisera inte bara vad uppgiften skall omfatta, utan också vilka beslut vederbörande får fatta själv och vilka ärenden som bör hänskjutas till någon annan. Mose sade till dem han hade utsett att de skulle döma i mindre rättssaker men att de svårare fallen skulle komma inför honom. — 2 Moseboken 18:22.
När du delar ut ansvarsuppgifter, se då till att inte två personer får samma uppdrag. Det skulle skapa förvirring. Man kan föreställa sig vad som skulle kunna hända vid någon av Jehovas vittnens större sammankomster, om både renhållningsavdelningen och matserveringen skulle få ansvaret att städa matstånden eller om både ordningsavdelningen och dopavdelningen skulle få i uppgift att dirigera åskådarna under dopet.
Välj ut dugliga män. Jetro gav Mose rådet: ”Sök ut åt dig bland allt folket dugande män som fruktar Gud, pålitliga män som hatar orätt vinning, och sätt dessa till föreståndare för dem.” (2 Moseboken 18:21, 1982) Det är självklart att de andliga kvalifikationerna måste uppfyllas i första hand. För att avgöra om någon är ”duglig” att utföra arbetet i fråga måste man ta hänsyn till sådana faktorer som personlighetsdrag, erfarenhet, övning och talanger. En kristen som är speciellt älskvärd, behaglig och hjälpsam till sin läggning skulle därför sannolikt fungera bra antingen vid tidskriftsdisken eller som ordningsman. På liknande sätt bör man följaktligen ta i betraktande hur ordningsam en person är, innan man sätter honom till medhjälpare åt församlingens sekreterare. Är han vaken för detaljer, är han pålitlig, och kan han bevara ett förtroende? (Lukas 16:10) Att man tar hänsyn till sådana faktorer, förutom de nödvändiga andliga kvalifikationerna, bidrar till att man får in rätt man på rätt plats.
Anslå de medel som behövs. Medhjälparen behöver ha vissa resurser till sitt förfogande för att utföra sin tilldelade uppgift. Kanske behöver han utrustning, pengar eller bistånd. Ge honom de resurser eller medel han behöver. En broder kan till exempel bli ombedd att göra några nödvändiga reparationer på Rikets sal. Han får naturligtvis veta vad som behöver utföras, men han kan också behöva en mindre penningsumma för oförutsedda eller tillfälliga utgifter. Han kanske behöver hjälp. De äldste kan därför be andra att bistå honom eller göra en pålysning i församlingen som går ut på att ”broder den och den skall göra det och det arbetet på Rikets sal, och det kan hända att han kontaktar någon av er för att be om hjälp”. Sådan omtänksamhet förebygger att man anvisar en uppgift utan att tillhandahålla tillräckliga resurser. En företagskonsult uttrycker saken så här: ”Delegera inte bara halvvägs.”
När du överlåter ansvar, upplys då andra om att personen i fråga fungerar i ditt ställe. Bemyndigandet att handla på dina vägnar är också en resurs. Josua förordnades som Israels nye ledare inför ”hela menigheten”. Mose blev anvisad att ”lägga något av ... [sin] värdighet på honom”. (4 Moseboken 27:18—23) Samma sak kan åstadkommas i en församling genom att man helt enkelt sätter upp en lista på anslagstavlan som talar om vilka som har fått sig de eller de plikterna tilldelade.
Understöd deras beslut. Nu kan medhjälparen ta itu med sin uppgift. Kom dock ihåg att du kan vara en verklig källa till uppmuntran för honom, om du understöder de goda beslut han fattar. Du kan till exempel som äldste ha ditt eget sätt att ställa mikrofonerna och möblerna på podiet i Rikets sal, och din medhjälpare kanske inte gör riktigt likadant. Men om man medger den broder som sköter podiet en viss handlingsfrihet, så kommer han säkert att skaffa sig både tillförsikt och erfarenhet. Det kan förresten till och med hända att han får saker och ting att fungera bättre. En företagskonsult förklarade: ”Delegera själva uppgiften, inte hur den skall skötas. ... Det händer då ofta att kreativa begåvningar får utlopp för sina förmågor.”
Dessutom är det så att mannen ”på golvet”, för att låna en term från verkstadsindustrin, ofta befinner sig närmare en viss situation och därför bättre kan förstå de problem som är förbundna med den. Han kommer antagligen att klara av sådana problem med lösningar som verkligen fungerar. Han kan också ta itu med saker och ting som betraktaren i vanliga fall inte tänker på. En kristen tillsyningsman sade därför om en erfaren medhjälpare: ”Om han säger att här ligger en hund begraven, så tror jag honom.”
Ja, det är en verkligt värdefull tillgång som står kristna äldste till buds att ha överlämnade män och kvinnor som är villiga och i stånd att ge bistånd på alla sätt de får anvisning om. Äldste, begagna er av denna utomordentliga potential! Att delegera är ett tecken på blygsamhet och kan begränsa påfrestningar och missräkning till ett minimum. På så sätt kommer du inte bara att kunna uträtta mer, utan du kommer också att ge andra tillfälle och möjligheter att skaffa sig den erfarenhet de behöver.