Hur värderar Gud människor?
VI HAR alla en önskan att vara omtyckta av människor i vår omgivning. Men en kristen bör ha en långt starkare önskan att vinna Guds godkännande och ynnest. Om Jehova Gud sägs det i Psalm 84:11: ”Ynnest och härlighet ger han. Jehova själv kommer inte att undanhålla dem något gott som vandrar i oklanderlighet.” Och när Jesus föddes, utlovade den jublande kören av himmelska änglar ”frid på jorden åt människor som han gynnar”! — Lukas 2:14, Moffatt.
Men vilka människor är det då som Gud gynnar, som vinner hans ynnest? Har Gud samma värderingsnormer som människor? Nej, så är det naturligtvis inte, med tanke på det som sades i förra artikeln. Eftersom de kristna faktiskt uppmanas att bli ”Guds efterliknare”, gör vi alla klokt i att fråga oss: Värderar jag människor på samma sätt som Gud, eller har jag en tendens att följa världsliga normer i min bedömning av människor? (Efesierna 5:1) Om vi vill vinna Jehovas ynnest och godkännande, måste vi vara noga med att betrakta saker och ting ur hans synvinkel.
Guds högre normer
”Gud [är] inte ... partisk”, förklarade aposteln Petrus, ”utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” Aposteln Paulus bekräftade också att Gud ”har från en enda människa gjort varje nation av människor”. (Apostlagärningarna 10:34, 35; 17:26) Vi måste därför dra den förnuftiga slutsatsen att alla människor är jämlika i Guds ögon, oavsett deras fysiska särdrag. Eftersom det förhåller sig så, skulle det inte vara tillbörligt för en kristen att orättmätigt gynna vissa personer bara därför att de kommer från ett visst område eller har en viss hudfärg eller tillhör en viss ras. I stället gör han väl i att följa sitt föredöme, Jesus Kristus, om vilken till och med fiender sade att han inte visade någon partiskhet. — Matteus 22:16.
Färgen på en människas hud går inte djupare än så — den sitter bara i huden. Den har ingenting med en människas personlighet eller inre egenskaper att göra. När det gäller att välja vilka människor vi skall umgås, äta eller skaka hand med, bör hudfärgen verkligen aldrig vara det avgörande. Tänk på att den unga flicka som gav inspiration till en av de vackraste och mest romantiska dikter som någonsin skrivits sade om sig själv: ”En svart flicka är jag, men behagfull. ... Jag är svartbränd, därför att solen har tittat på mig.” (Höga Visan 1:5, 6) Varken ras eller hudfärg är någon tillbörlig bedömningsgrund för en människas värde. Det som betyder något är om personen i fråga fruktar Gud och gör det som är rättfärdigt.
Hur ser då Gud på att någon äger materiell rikedom? Av alla de personer som Gud älskar och visar ynnest är hans Son, Jesus Kristus, den främste. Men när Jesus var här på jorden hade han ”ingenstans där han [kunde] ... luta sitt huvud till vila”. (Matteus 8:20) Han ägde inga jordegendomar, hus, åkrar, fruktträd eller boskapsdjur. Ändå ärade Jehova honom och upphöjde honom till en högre ställning än någon annan har i universum, utom Gud själv. — Filipperna 2:9.
Jesus hade Guds ynnest och godkännande — inte därför att han var rik på materiella ägodelar, utan på förträffliga gärningar. (Jämför 1 Timoteus 6:17, 18.) Han uppmanade sina efterföljare: ”Sluta upp med att samla skatter åt er på jorden, där mal och rost förtär och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla i stället skatter åt er i himlen, där varken mal eller rost förtär och där tjuvar inte bryter sig in och stjäl.” (Matteus 6:19, 20) I stället för att bara gynna dem som är rika i fråga om den här världens goda kommer således de kristna att vara opartiska och inte värdera människor på grundval av världsliga ägodelar. De kommer att söka sig till dem som är rika i Guds ögon, oavsett om dessa är rika eller fattiga i materiellt avseende. Glöm aldrig att ”Gud utvalt de fattiga vad världen beträffar till att vara rika i tro och arvingar till ... kungariket”. (Jakob 2:5) Om vi betraktar saker och ting på Guds sätt, kommer vi aldrig att hemfalla åt den så vanliga sedvänjan att gynna de materiellt rika eller fjäska för dem.
Vad utbildning beträffar visar Bibeln tydligt att Gud vill att vi skall skaffa oss kunskap och vishet och att Jesus Kristus var den störste lärare som någonsin vandrat här på jorden. (Ordspråken 4:7; Matteus 7:29; Johannes 7:46) Men det är inte världslig vishet eller utbildning som ger oss Guds ynnest. Tvärtom säger oss aposteln Paulus att ”inte många som var visa i köttsligt avseende blev kallade, ... utan Gud utvalde det dåraktiga i världen, för att han skulle låta de visa komma på skam”. — 1 Korinthierna 1:26, 27.
Gud ser med gillande på dem som har god utbildning, men inte i de världsliga ämnen som lärs ut vid högre undervisningsanstalter, utan i sanningens rena språk, som vi finner i hans ord, Bibeln. (Sefanja 3:9) Ja, Jehova undervisar själv sitt folk i våra dagar genom ett utbildningsprogram som omfattar jordens mest avlägsna delar. Som det förutsagts av profeten Jesaja ger människor ur alla nationer gensvar genom att säga: ”Låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.” I stället för att glorifiera världslig utbildning kommer de kristna därför att söka sig till dem som genom sina ord och handlingar visar att de verkligen är ”personer som är lärda av Jehova”. Genom att handla så kommer de att få åtnjuta den ”överflödande” frid som Gud ger. — Jesaja 2:3; 54:13.
Vi kan vinna Guds ynnest
Ja, Guds värderingsnormer skiljer sig mycket från människors. Vi måste emellertid låta oss vägledas av hans synsätt, om vi vill vinna hans ynnest. Det innebär att vi måste lära oss att betrakta andra ur Guds synvinkel och inte enligt mänskliga normer, som kan vara påverkade av själviskhet och fördomar. Hur kan vi göra det?
Jehova Gud prövar människors hjärtan och visar sin ynnest mot dem som lägger i dagen sådana egenskaper som kärlek, godhet, omtänksamhet och långmodighet. Vi bör göra likadant. (1 Samuelsboken 16:7; Galaterna 5:22, 23) Vi bör se till en persons inre, i den utsträckning som vi människor kan göra det, och inte till hans eller hennes hudfärg eller etniska bakgrund. I stället för att söka oss till dem som är rika i materiellt avseende bör vi påminna oss Guds syn på rikedom och sträva efter att ”vara rika på förträffliga gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med [oss]”. (1 Timoteus 6:18) För att vinna Guds ynnest måste vi fortsätta att inhämta exakt kunskap om Gud och om hans Son, Jesus Kristus, och skaffa oss god utbildning i sanningens rena språk. (Johannes 17:3, 17) När vi handlar så, kommer också vi att vara bland de människor som har Guds ynnest.