Den urgamla kampen mellan gott och ont

I GÅRDAGENS filmer var det alltid ”de goda” som segrade över ondskans makter. Men verkligheten har aldrig varit så enkel. I det verkliga livet tycks det onda alltför ofta få överhanden.

Skrämmande rapporter om onda gärningar är ett ständigt inslag i kvällsnyheterna. En man från Milwaukee i norra USA mördar 11 personer och lagrar kvarlevorna av deras stympade kroppar i sin frys. I Texas i söder kommer en främling instörtande i en cafeteria, skjuter vilt omkring sig i tio minuter och dödar 23 personer, däribland sig själv. En uppretad motståndare i Korea sätter eld på en av Jehovas vittnens Rikets salar och dödar 14 församlingsmedlemmar.

Det är inte bara sådana sporadiska utbrott av ondska som är vanliga i dagens värld, utan det förekommer också andra fasansfulla illdåd i större skala — veritabla folkmord. Man beräknar att omkring en miljon armenier, sex miljoner judar och över en miljon kambodjaner har utrotats i rasistiska och politiska utrensningsaktioner enbart under detta århundrade. Så kallade etniska reningsaktioner har drabbat många i det forna Jugoslavien. Hur många oskyldiga människor runt om på jorden som utsatts för brutal tortyr är det ingen som vet.

Tragedier som dessa får oss osökt att undra: Varför beter sig människor på det sättet? Vi kan inte avfärda dessa grymheter som rätt och slätt några få sinnesrubbade personers verk. Blotta omfattningen av de illdåd som begåtts under vårt århundrade omöjliggör en sådan förklaring.

En ond gärning kan definieras som en som är orätt i moraliskt avseende. Det är en handling som begås av någon som kan välja mellan gott och ont. Hans moraluppfattning blir på något sätt snedvriden, och det onda triumferar. Men hur och varför inträffar detta?

Religiösa förklaringar till ondskans existens är ofta otillfredsställande. Den katolske filosofen Thomas av Aquino hävdade att ”många goda ting skulle försvinna om Gud inte tillät någon ondska”. Många protestantiska filosofer förespråkar liknande uppfattningar. Enligt The Encyclopædia Britannica betraktade till exempel den tyske filosofen Gottfried Leibniz ondskan som ”blott och bart en motvikt till det goda i världen, som den förökar genom kontrastverkan”. Han menade med andra ord att vi behöver det onda för att kunna uppskatta det goda. Ett sådant resonemang är ungefär som att säga till en cancerpatient att hans sjukdom är precis vad som behövs för att någon annan skall kunna känna sig verkligt pigg och frisk.

Onda avsikter måste ha något ursprung. Är det Gud som indirekt bär skulden? Bibeln svarar: ”Låt ingen under det han prövas säga: ’Jag prövas av Gud.’ Med onda ting kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” Men om det inte är Gud som bär ansvaret, vem är det då? Verserna efter ger svaret: ”Var och en prövas genom att dras och lockas av sitt eget begär. Sedan, när begäret har blivit fruktsamt, föder det synd.” (Jakob 1:13—15) En ond gärning föds således när ett ont begär uppammas i stället för att avfärdas. Men det är inte hela sanningen.

Bibeln förklarar att onda begär uppstår därför att människan har en grundläggande defekt — nedärvd ofullkomlighet. Aposteln Paulus skrev: ”Alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) På grund av denna arvsynd kan själviskheten ta överhanden över omtänksamheten i vårt tänkesätt, och medkänslan kan överskuggas av grymhet.

De flesta människor vet naturligtvis instinktivt att vissa handlingar är orätta. Deras samvete — den lag som är inskriven ”i deras hjärtan”, som aposteln Paulus kallar det — hindrar dem att begå onda gärningar. (Romarna 2:15) En våldspräglad miljö kan emellertid undertrycka sådana känslor, och samvetet kan bli okänsligt om det ständigt ignoreras.a — Jämför 1 Timoteus 4:2.

Kan enbart mänsklig ofullkomlighet förklara den systematiska ondska som kommit till uttryck i vår tid? Historikern Jeffrey Burton Russell sade: ”Det är sant att det finns något ont hos var och en av oss, men inte ens ett stort antal individers sammanlagda ondska kan tjäna som en förklaring till Auschwitz. ... En ondska av den omfattningen förefaller helt annorlunda beskaffad, såväl kvalitativt som kvantitativt sett.” Det var ingen annan än Jesus Kristus själv som avslöjade denna annorlunda källa till ondska.

Inte så lång tid före sin död förklarade Jesus att de män som planerade att döda honom inte handlade av enbart fri vilja. De vägleddes av en osynlig kraft. Jesus sade till dem: ”Ni är från er fader Djävulen, och ni är villiga att göra de ting er fader har begär till. Denne var en människomördare då han började, och han stod inte fast i sanningen.” (Johannes 8:44) Djävulen, som Jesus kallade ”den här världens härskare”, har tydligtvis en framträdande roll när det gäller att underblåsa ondskan. — Johannes 16:11; 1 Johannes 5:19.

Ja, mänsklig ofullkomlighet och sataniskt inflytande har i tusentals år utkrävt sin tribut och visar inga tecken på att släppa sitt grepp om mänskligheten. Är det onda här för att stanna? Eller kommer goda krafter till sist att utplåna det onda?

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 2]

Omslagsbild: U.S. Army photo

[Bildkälla på sidan 3]

U.S. Army photo