Gudaktig undergivenhet — varför och av vilka?
”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” — JEREMIA 10:23.
1. Vilka former av självständighet eller oberoende har allmänt uppskattats?
ETT av de mest kända dokument som finns är den oavhängighetsförklaring genom vilken 13 brittiska kolonier i Nordamerika på 1700-talet förklarade sig självständiga från sitt moderland, England. De ville ha frihet; och oberoende av utländsk kontroll och frihet gick hand i hand. Politisk och ekonomisk självständighet kan vara en stor fördel. På senare tid har vissa östeuropeiska länder slagit in på vägen mot politisk självständighet. Men man måste medge att en sådan självständighet också har medfört många svåra problem för dessa länder.
2, 3. a) Vilken form av oberoende är inte önskvärd? b) Hur klargjordes detta faktum tydligt från början?
2 Hur önskvärda olika former av självständighet eller oberoende än kan vara, finns det en form av oberoende som inte är önskvärd. Vad är det för ett oberoende? Oberoende av människans Danare, Jehova Gud. Detta är inte någon välsignelse, utan en förbannelse. Varför det? Därför att människan aldrig var avsedd att handla oberoende av sin Danare, vilket profeten Jeremias ord, som citeras här ovan, så träffande visar. Människan var med andra ord avsedd att underordna sig sin Danare. Att vi underordnar oss vår Skapare innebär att vi lyder honom.
3 Detta förhållande klargjordes tydligt genom den befallning som Jehova gav det första människoparet och som vi kan läsa i 1 Moseboken 2:16, 17: ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” Adams vägran att underordna sig sin Danare medförde synd, lidande och död för Adam och alla hans avkomlingar. — 1 Moseboken 3:19; Romarna 5:12.
4, 5. a) Vad har resultatet blivit av att människor har vägrat att underordna sig Gud? b) Vilken morallag går det inte att undgå?
4 Människors vägran att underordna sig Gud är både oförståndig och moraliskt fel. Detta har i världen lett till utbrett våld och utbredd laglöshet, brottslighet och sexuell omoraliskhet med dess frukter i form av sexuellt överförda sjukdomar. Och orsakas inte den plåga som ungdomsbrottsligheten i vår tid utgör till stor del av ungdomars vägran att underordna sig Jehova såväl som sina föräldrar och landets lagar? Denna anda av oberoende kommer till uttryck i det besynnerliga och ovårdade sätt varpå många människor klär sig och i alla de svordomar de använder.
5 Men ingen kan komma ifrån Skaparens oryggliga morallag: ”Bli inte vilseledda: Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; eftersom den som sår med tanke på sitt kött skall skörda förgängelse av sitt kött.” — Galaterna 6:7, 8.
6, 7. Vad är grundorsaken till att man vägrar att underordna sig, och vilka exempel visar det?
6 Vad är då grundorsaken till all denna vägran att underordna sig? Det är helt enkelt själviskhet och stolthet. Det var därför som den första kvinnan, Eva, lät sig bedras av ormen och åt av den förbjudna frukten. Om hon hade varit blygsam och ödmjuk, skulle tanken att bli lik Gud — och själv få avgöra vad som var gott och ont — inte ha verkat lockande för henne. Och om hon hade varit osjälvisk, skulle hon inte ha velat ha något som hennes Danare, Jehova Gud, uttryckligen hade förbjudit. — 1 Moseboken 2:16, 17.
7 Inte långt efter det att Adam och Eva föll i synd fick stolthet och själviskhet Kain att mörda sin bror Abel. Själviskhet fick också vissa änglar att handla oberoende och lämna sin ursprungliga ställning och materialisera sig för att kunna uppleva sensuella njutningar. Stolthet och själviskhet var det som drev Nimrod, och det har sedan dess varit ett kännetecknande drag hos de flesta världsliga styresmän. — 1 Moseboken 3:6, 7; 4:6—8; 1 Johannes 3:12; Judas, vers 6.
Varför vi är skyldiga att underordna oss Jehova Gud
8—11. Nämn fyra starka skäl till att vi bör visa gudaktig undergivenhet.
8 Varför är vi då skyldiga att underordna oss Jehova Gud? För det första därför att han är den universelle Suveränen. All myndighet tillhör med rätta honom. Han är vår Domare, Laggivare och Kung. (Jesaja 33:22) Det har med fog skrivits om honom: ”Allting ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för.” — Hebréerna 4:13.
9 Och eftersom vår Danare är allsmäktig, kan ingen med framgång opponera sig mot honom; ingen kan heller ignorera sin skyldighet att underordna sig honom. Förr eller senare kommer de som vägrar att göra detta att tillintetgöras, precis som den forntida Farao tillintetgjordes och som också Satan, Djävulen, kommer att tillintetgöras, när Guds rätta tid för det är inne. — Psalm 136:1, 11—15; Uppenbarelseboken 11:17; 20:10, 14.
10 Det är alla förnuftsbegåvade skapelsers skyldighet att underordna sig sin Danare, eftersom syftet med att de finns till är att tjäna honom. Uppenbarelseboken 4:11 förklarar: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” Han är den store Krukmakaren, och han formar mänskliga kärl för att de skall tjäna hans uppsåt. — Jesaja 29:16; 64:8.
11 Vi bör inte förbise det förhållandet att vår Danare är allvis och därför vet vad som är bäst för oss. (Romarna 11:33) Hans lagar är till vårt bästa. (5 Moseboken 10:12, 13) Gud är framför allt ”kärlek”, och därför vill han bara det som är till vårt bästa. Vi har verkligen många tvingande skäl till att underordna oss vår Danare, Jehova Gud! — 1 Johannes 4:8.
Jesus Kristus, det fullkomliga exemplet på gudaktig undergivenhet
12, 13. a) Hur visade Jesus Kristus gudaktig undergivenhet? b) Vilka ord av Jesus visar hans undergivna inställning?
12 Jehovas enfödde Son, Jesus Kristus, ger oss förvisso det fullkomliga exemplet på gudaktig undergivenhet. Detta framhåller aposteln Paulus i Filipperna 2:6—8: ”[Jesus hade], fast han var till i Guds gestalt, inte ... en tanke på ett besittningstagande, nämligen för att han skulle vara jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet. Och därtill, då han fann sig till utseende och väsen såsom en människa, ödmjukade han sig [ytterligare] och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” När Jesus var här på jorden, förklarade han gång på gång att han inte gjorde något av eget initiativ; han handlade inte oberoende, utan han underordnade sig alltid sin himmelske Fader.
13 I Johannes 5:19, 30 läser vi: ”Jesus ... [sade] vidare till dem: ’Sannerligen, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något alls av eget initiativ, utan bara vad han ser Fadern göra. Vilka ting denne än gör, dessa ting gör nämligen också Sonen på samma sätt. Jag kan inte göra något alls av eget initiativ; alldeles som jag hör dömer jag; och den dom som jag fäller är rättfärdig, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.’” Den natt han blev förrådd bad han också gång på gång: ”Inte såsom jag vill, utan såsom du vill.” — Matteus 26:39, 42, 44; se också Johannes 7:28; 8:28, 42.
Forntida exempel på gudaktig undergivenhet
14. Hur visade Noa gudaktig undergivenhet?
14 Noa var en av de första människor som visade gudaktig undergivenhet. Han visade på tre olika sätt att han underordnade sig. För det första genom att vara en rättfärdig man, som var oklanderlig bland sina samtida och som vandrade med den sanne Guden. (1 Moseboken 6:9) För det andra genom att bygga arken. Han ”grep sig an med att göra i enlighet med allt som Gud hade befallt honom. Han gjorde just så.” (1 Moseboken 6:22) För det tredje genom att såsom ”en rättfärdighetens predikare” låta varningen om den kommande stora översvämningen ljuda. — 2 Petrus 2:5.
15, 16. a) Hur var Abraham ett fint föredöme i fråga om att visa gudaktig undergivenhet? b) Hur visade Sara att hon underordnade sig?
15 Abraham var ett annat framträdande exempel på en som visade gudaktig undergivenhet. Han visade att han underordnade sig Gud genom att lyda hans befallning: ”Gå du i väg ut ur ditt land.” (1 Moseboken 12:1) Detta innebar att han måste lämna sin bekväma miljö i Ur (Ur var inte någon oansenlig stad, vilket arkeologiska upptäckter vittnar om) för att vandra som nomad i ett främmande land i hundra år. Abraham visade i synnerhet gudaktig undergivenhet genom att klara av det svåra provet att vara villig att offra sin son Isak. — 1 Moseboken 22:1—12.
16 Ett annat fint exempel på gudaktig undergivenhet har vi i Abrahams hustru, Sara. Det medförde säkert många olägenheter att vandra omkring i ett främmande land, men vi läser ingenstans om att hon klagade. Hon var också ett fint exempel på gudaktig undergivenhet vid de båda tillfällen då Abraham presenterade henne som sin syster inför hedniska härskare. Båda gångerna samarbetade hon, trots att hon, som en följd av detta, höll på att bli medlem av deras harem. Hennes sätt att tänka på sin man, Abraham, som sin ”herre” vittnar också om hennes gudaktiga undergivenhet och visar att detta var hennes sanna hjärteinställning. — 1 Moseboken 12:11—20; 18:12; 20:2—18; 1 Petrus 3:6.
17. Varför kan man säga att Isak visade gudaktig undergivenhet?
17 Låt oss inte heller förbise det exempel på gudaktig undergivenhet som Abrahams son, Isak, gav. Judisk tradition säger att Isak var omkring 25 år, när Jehova befallde hans far, Abraham, att frambära honom som offer. Om Isak hade velat, hade han lätt kunnat göra motstånd mot sin far, som var hundra år äldre än vad han var. Men det gjorde han inte. Och även om Isak undrade över varför det inte fanns något djur till offret, underkastade han sig ödmjukt att av sin far bli placerad på altaret och därefter bli bunden till händer och fötter för att förhindra eller bemästra alla ofrivilliga reaktioner som skulle ha kunnat inträffa om slaktkniven hade använts. — 1 Moseboken 22:7—9.
18. Hur visade Mose föredömlig gudaktig undergivenhet?
18 Längre fram i tiden har vi Mose, som också var ett fint föredöme i fråga om gudaktig undergivenhet. Han beskrivs som ”den ojämförligt saktmodigaste av alla de människor som var på markens yta”, något som helt visst vittnar om hans gudaktiga undergivenhet. (4 Moseboken 12:3) Något som också vittnar om hans gudaktiga undergivenhet är att han i vildmarken lydigt utförde Jehovas befallningar i 40 år, trots att han hade tillsynen över ett upproriskt folk på två eller tre miljoner. I skildringen heter det således att ”Mose grep sig an med att göra i enlighet med allt som Jehova hade befallt honom. Han gjorde just så.” — 2 Moseboken 40:16.
19. Genom vilka uttryck visade Job att han underordnade sig Jehova?
19 Job är en annan framträdande gestalt som är ett utmärkt exempel i fråga om att visa gudaktig undergivenhet. Efter det att Jehova hade tillåtit Satan att utplåna Jobs alla ägodelar, att döda hans barn och att därefter slå honom med ”elakartade bölder från hans fotsula till hans hjässa” sade Jobs hustru till honom: ”Håller du ännu fast vid din ostrafflighet? Förbanna Gud och dö!” Men Job visade sin gudaktiga undergivenhet genom att säga till henne: ”Som en av de oförståndiga kvinnorna talar, talar också du. Skall vi ta emot bara det som är gott från den sanne Guden och inte ta emot också det som är ont?” (Job 2:7—10) Samma sinnesinställning framgår av hans ord som vi kan läsa i Job 13:15: ”Även om han dräpte mig, skulle jag då inte vänta?” Även om Job faktiskt var mycket angelägen om att själv bli rättfärdigad, bör vi inte förbise att Jehova till slut sade till en av hans förmenta tröstare: ”Min vrede har upptänts mot dig och dina båda vänner, för ni har inte talat om mig vad sannfärdigt är som min tjänare Job.” Job utgör utan tvivel ett fint exempel på gudaktig undergivenhet. — Job 42:7.
20. Hur visade David gudaktig undergivenhet?
20 För att bara nämna ett enda exempel till från de hebreiska skrifterna, så har vi David. När kung Saul jagade David som om denne vore ett djur, hade David vid två tillfällen möjlighet att döda Saul och därigenom få ett slut på sina bekymmer. Men Davids gudaktiga undergivenhet avhöll honom från att göra detta. Hans ord finns upptecknade i 1 Samuelsboken 24:6: ”Det är otänkbart för mig, med hänsyn till Jehovas ståndpunkt, att jag skulle göra detta mot min herre, Jehovas smorde, att jag skulle sträcka ut min hand mot honom; han är ju Jehovas smorde.” (Se också 1 Samuelsboken 26:9—11.) Han visade också sin gudaktiga undergivenhet genom att ta emot tillrättavisning, när han hade begått misstag eller syndat. — 2 Samuelsboken 12:13; 24:17; 1 Krönikeboken 15:13.
Paulus’ exempel på undergivenhet
21—23. Vid vilka olika tillfällen visade aposteln Paulus gudaktig undergivenhet?
21 I de kristna grekiska skrifterna utgör aposteln Paulus ett enastående exempel på gudaktig undergivenhet. Precis som i alla andra sidor av sin apostoliska tjänst efterliknade Paulus också i detta avseende sin Herre, Jesus Kristus. (1 Korinthierna 11:1) Trots att Jehova Gud använde Paulus på ett mer framträdande sätt än någon av de andra apostlarna, handlade han aldrig oberoende. Lukas berättar för oss att när frågan om icke-judiska proselyter behövde omskäras eller ej kom upp, ”ordnade man [bröderna i Antiokia] så att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle bege sig upp till apostlarna och de äldre männen i Jerusalem angående denna dispyt”. — Apostlagärningarna 15:2.
22 Och när det gäller Paulus’ missionärsverksamhet, får vi i Galaterna 2:9 veta: ”När Jakob och Kefas och Johannes, de som tycktes vara pelare, lärde känna den oförtjänta omtanke, som hade getts åt mig, gav de mig och Barnabas högra handen till tecken på delaktighet med dem, för att vi skulle gå till nationerna, men de till de omskurna.” Paulus sökte vägledning i stället för att handla oberoende.
23 Sista gången som Paulus var i Jerusalem tog han också emot de råd som de äldste där gav honom om att gå till templet och där följa det tillvägagångssätt som var föreskrivet i lagen, så att alla skulle kunna se att han inte var någon avfälling, när det gällde Moses lag. Var det ett misstag av honom att underordna sig dessa äldste, då ju detta handlingssätt verkade sluta illa för honom, eftersom man hetsade upp en pöbelhop mot honom? Absolut inte, vilket framgår av det vi läser i Apostlagärningarna 23:11: ”Men följande natt stod Herren hos honom och sade: ’Var vid gott mod! Ty såsom du har grundligt vittnat i Jerusalem om de ting som gäller mig, så måste du också vittna i Rom.’”
24. Vilka andra sidor av underordnande skall vi dryfta i följande artikel?
24 Bibeln ger oss verkligen starka skäl till att underordna oss och också slående exempel på sådana som visat en sådan undergivenhet. I följande artikel skall vi begrunda de olika områden inom vilka vi kan underordna oss Jehova Gud, de hjälpmedel vi har till att göra detta och de belöningar som blir följden.
Hur skulle du svara?
◻ Vilken form av oberoende är inte önskvärd?
◻ Vad är grundorsaken till att man vägrar att underordna sig?
◻ Varför är vi skyldiga att underordna oss Jehova?
◻ Vilka fina exempel innehåller Bibeln på sådana som visat gudaktig undergivenhet?
[Bild på sidan 10]
Nimrod var den förste härskaren efter den stora översvämningen som gjorde uppror mot att underordna sig Gud
[Bild på sidan 13]
Noa, ett oklanderligt föredöme i fråga om att underordna sig Gud. — 1 Moseboken 6:14, 22