Att avlägsna all förorening ur hjärta och sinne
JEHOVA skapade inte människan med en längtan efter smuts och oordning. Hennes paradisiska hem skulle präglas av renhet, ordning och skönhet. Gud avsåg aldrig att det skulle förvandlas till en motbjudande soptipp. — 1 Moseboken 2:8, 9.
Men människorna förkastade Guds vägledning och började bygga upp en egen världsordning. Eftersom de saknade erfarenhet och gudomlig vishet, fick de lära sig saker och ting genom egen bitter erfarenhet. Profanhistorien bekräftar den bibliska sanningen att människor inte med framgång kan styra sig själva, för i tusentals år har ”människa ... haft makt över människa till hennes skada”. (Predikaren 8:9; Jeremia 10:23) Våra dagars föroreningsproblem, i alla dess former, är en följd av mänskligt vanstyre.
Att godta Guds synsätt
De som vill behaga Gud bemödar sig verkligen om att leva upp till Skaparens normer för renlighet. Jehovas vittnen ställdes inför ett sådant problem när de skulle hålla sin internationella sammankomst i Prag i Tjeckoslovakien sommaren 1991.a Man väntade att 75.000 personer skulle komma till sammankomsten, ett antal som det stora Strahovstadion gott och väl kunde rymma. Men anläggningen hade inte använts på fem år. Den hade härjats av väder och vind och var i stort behov av reparation. Omkring 1.500 Jehovas vittnen ägnade över 65.000 timmar åt att rusta upp den och måla den. När sammankomsten skulle börja hade denna uppsnyggningskampanj förvandlat stadion till en värdig plats för tillbedjan av den sanne Guden, Jehova.
Vad är det som motiverar Jehovas vittnen att vara annorlunda, när världen i allmänhet visar så ringa uppskattning av renlighet och ordning? De har tagit till hjärtat Bibelns råd att de kristna bör sträva efter att utrota negativa personlighetsdrag, såsom själviskhet, taktlöshet, girighet och kärlekslöshet. ”Klä av er den gamla personligheten med dess förehavanden”, uppmanar Bibeln, och ersätt den med ”den nya personligheten, som genom exakt kunskap förnyas efter bilden av honom som har skapat den”. Hos en personlighet som präglas av kärlek till renlighet, ordning och skönhet finns det inte rum för några förorenande tendenser. — Kolosserna 3:9, 10; 2 Korinthierna 7:1; Filipperna 4:8; Titus 2:14.
Den nya personligheten kräver att de kristna är miljömedvetna och inte avsiktligt smutsar ner sin omgivning eller överträder de miljöskyddslagar som myndigheterna utfärdar. Den hjälper dem att undvika den själviska och lättjefulla slit och släng-mentalitet som leder till nedskräpning. Den befrämjar också respekten för andras egendom och utesluter således att man använder sig av klotter som ett uttrycksmedel, som ett oskyldigt nöje eller som en alternativ konstart. Den kräver också att de kristna håller sina hem, bilar, kläder och kroppar rena. — Jämför Jakob 1:21.
Om människor inte vill ta på sig denna nya personlighet, kan man då klandra Gud för att han utestänger dem från liv i hans kommande paradis? Knappast. En person som fortfarande har förorenande tendenser kvar i sitt hjärta eller sinne skulle hota skönheten i det återställda jordiska paradiset, till stor sorg för dem som önskar bibehålla den. Guds beslut att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden” är därför både rättvist och kärleksfullt. — Uppenbarelseboken 11:18; 21:8.
Bör de kristna engagera sig i sådana frågor?
Betyder då detta att de kristna aktivt bör engagera sig i frågor som rör miljöförstöring eller miljövård?
Miljöförstöring har definitivt en menlig inverkan på människors hälsa och allmänna säkerhet. Jehova har tillbörlig omtanke om sådana ting, som vi kan se av de lagar som han gav de forntida israeliterna. (2 Moseboken 21:28—34; 5 Moseboken 22:8; 23:12—14) Men han anmodade dem aldrig att försöka påverka människor av andra nationer i frågor som rörde den allmänna säkerheten, och inte heller uppmanade han de kristna under det första århundradet att göra detta.
I våra dagar kan miljöbetingade problem lätt bli politiska frågor. Man har till och med bildat speciella politiska partier i syfte att lösa de miljömässiga problemen. En kristen som låter sig påverkas att ta ställning för någon politisk linje i den här frågan är inte längre politiskt neutral. Jesus fastställde följande regel för sina lärjungar: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” En kristen som ignorerar detta krav löper risk att liera sig med ”denna tingens ordnings styresmän, som skall bli till intet”. — Johannes 17:16; 1 Korinthierna 2:6.
Jesus försökte inte lösa alla den tidens sociala problem, och inte heller uppmanade han sina lärjungar att göra det. Den befallning han gav dem var: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” Han befallde dem inte att engagera sig i miljöfrågor. — Matteus 28:19, 20.
Kristus förklarade vad som bör ha första platsen i en kristens liv, då han sade: ”Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet.” (Matteus 6:33) När Jehova genom sitt messianska kungarike genomdriver sina rättfärdiga principer i global skala, kommer miljöproblemen att lösas för all framtid och på ett sätt som tillfredsställer alla.
Jehovas vittnen har därför en balanserad syn på dessa frågor. Med tanke på det som sägs i Romarna 13:1—7 måste de vara noga med att samvetsgrant lyda de miljöskyddslagar som myndigheterna utfärdar. Deras gudaktiga kärlek till sina medmänniskor får dem också att visa respekt för andras egendom — allmän såväl som privat — genom att inte förstöra den och genom att inte skräpa ner sin omgivning. Men deras uppgift är inte att ta ledningen i miljöprojekt som världen står för. De låter i stället predikandet om Guds kungarike få första platsen i sitt liv, eftersom de inser att detta i längden blir till allra största gagn för mänskligheten.
En andlig storstädning
De forntida israeliterna blev gång på gång varnade för vad följderna skulle bli om de orenade landet genom att utgjuta blod, genom att lägga sig till med en omoralisk livsstil eller genom att visa bristande respekt för heliga ting. (4 Moseboken 35:33; Jeremia 3:1, 2; Malaki 1:7, 8) Det är intressant att lägga märke till att de blev domfällda för denna andliga förorening och inte för någon fysisk förorening som de också kan ha gjort sig skyldiga till.b
Det är således i första hand andlig förorening eller orenhet som de kristna i våra dagar strävar efter att undvika. De gör detta genom att ta på sig ”den nya personligheten”, varigenom de avlägsnar alla orena tendenser ur hjärta och sinne. Över fyra miljoner Jehovas vittnen får nu nytta av denna andliga storstädning och uppnår därför inom sina led såväl religiös som moralisk renhet — och dessutom fysisk renhet i påtaglig grad. — Efesierna 4:22—24.
Ja, nu är det dags för en andlig storstädning. En fysisk storstädning i världsomfattande skala kommer att följa i sinom tid och rädda vårt jordiska hem från att förvandlas till en global soptipp genom att ge det den rena miljö som det förtjänar. — Predikaren 3:1.
[Fotnoter]
a En utförligare rapport om denna sammankomstserie i Östeuropa finns i Vakna! för 22 december 1991.
b Israeliterna kände till exempel till hur man smälter metaller. Man har funnit lämningar efter en del av deras koppargruvor, och de smälte koppar för att tillverka föremål till templet. (Jämför 1 Kungaboken 7:14—46.) Det verkar osannolikt att denna smältningsprocess skulle ha kunnat försiggå utan ett visst mått av förorening i form av rök, sot och slagg och kanske även andra olägenheter. Men Jehova var tydligtvis villig att tolerera en mindre mängd lokala föroreningar i denna glest befolkade och isolerade trakt.