Hur tillförlitliga är Bibelns förutsägelser?
DET finns gott om historieböcker i våra dagar. Dessa skildringar av sådant som inträffat i det förflutna är ofta mycket fascinerande. När vi läser dem kan vi tänka oss tillbaka till en svunnen tid, och vår fantasi får fritt spelrum när vi ser hur människor, platser och händelser vaknar till liv på dess blad.
Bibeln är en sådan bok — en bok som är full av spännande historiska skildringar. På dess blad kan vi lära känna sådana män och kvinnor som Abraham, hans hustru Sara, kung David, drottning Ester och den store läraren, Jesus Kristus. Vi kan så att säga umgås med dem, höra vad de sade och se vad de såg. Men många betraktar Bibeln som något långt mer än en historiebok. De tror att den innehåller ”historia skriven på förhand”. Varför det? Därför att Bibeln är full av förutsägelser eller profetior.
Hur tillförlitliga är då Bibelns förutsägelser? Om Bibelns profetior beträffande forntida händelser gick i uppfyllelse, borde vi då inte förvänta att dess förutsägelser om framtiden också skall uppfyllas? Låt oss nu granska några exempel för att se om Bibelns förutsägelser är att lita på.
Israels och Assyriens plats på världsscenen
Guds profet Jesaja, som började profetera omkring år 778 f.v.t., förutsade: ”Med fötterna kommer Efraims [Israels] drinkares upphöjda kronor att trampas ner. Och den vissnande blomman av dess skönhets prydnad, som är på den bördiga dalens huvud, skall bli som det tidiga fikonet före sommaren: när betraktaren ser det, slukar han det medan det ännu är i hans kupade hand.” (Jesaja 28:3, 4) I mitten av 700-talet f.v.t. hade Israels huvudstad, Samaria, precis som det var förutsagt, blivit lik ett moget fikon, som var redo att bli plockat och uppslukat av de assyriska härarna. Detta var precis vad som hände när Samaria erövrades av Assyrien år 740 f.v.t. — 2 Kungaboken 17:6, 13, 18.
Så småningom blev det Assyriens tur att inta sin plats i historien. Dess huvudstad Nineve var så beryktad för sin grymma behandling av krigsfångar att den kallades ”blodsutgjutelsens stad”. (Nahum 3:1) Jehova Gud hade själv beslutat att Nineve skulle ödeläggas. Han sade till exempel genom sin profet Nahum: ”Se! Jag är emot dig. ... Jag skall göra dig föraktlig; och jag skall ställa ut dig till beskådande. Och det skall ske att var och en som ser dig kommer att fly från dig och sannerligen säga: ’Nineve har skövlats!’” (Nahum 3:5—7) Profeten Sefanja förutsade också Assyriens fall och Nineves ödeläggelse. (Sefanja 2:13—15) Dessa profetior uppfylldes år 632 f.v.t., då kung Nabopolassar av Babylon och kung Kyaxares av Medien gjorde ett gemensamt överrumplingsanfall mot Nineve och plundrade och raserade staden — så grundligt att man i över 2.000 år inte ens visste var den hade legat. Nu var det det babyloniska rikets tur att inta sin plats på världsscenen.
Babylons ödeläggelse förutsagd
Bibeln hade förutsagt att det babyloniska världsväldet skulle omstörtas och att dess huvudstad, Babylon, skulle falla. Nära två hundra år i förväg hade profeten Jesaja varnande sagt att floden Eufrat skulle torka ut. Den flöt rätt igenom Babylon, och en rad portar utmed floden utgjorde en viktig del av stadens försvarsverk. Profeten namngav Cyrus som den som skulle inta staden och förklarade att Babylons ”tvåbladiga dörrar” inte skulle vara tillslutna för inkräktarna. (Jesaja 44:27—45:7) I enlighet med profetian såg Gud till att de tvåbladiga dörrarna utmed floden Eufrat lämnades öppna under en högtid som firades just den natt då Cyrus den stores härar gick till angrepp. De kunde därför utan svårighet tåga in i staden via flodfåran och inta Babylon.
Historieskrivaren Herodotos skrev: ”Han uppställde sin här på det ställe, där floden flyter in i staden [Babylon], och uppställde så annat manskap bakom staden, där floden flyter ut igen. Han gav så order åt krigshären, att när den märkte, att strömfåran bleve så grund, att den kunde övergås, de då skulle på denna väg rycka in i staden. ... Ty genom en kanal ledde han floden in i sjön, som då var ett träsk. När vattnet i floden rann undan, blev det således möjligt att övergå den gamla strömfåran. När detta var gjort och floden Eufrats vatten hade sjunkit, så att det ungefärligen räckte upp till halva låret på en man, framryckte perserna, som voro uppställda just för detta ändamål, genom strömfåran in i Babylon. ... Invånarna ... [visste] icke alls, att deras stad var tagen. ... De råkade händelsevis fira en högtid, och de dansade nu under tiden och festade, till dess att de till sist nogsamt fingo veta därom.” — Herodotos’ historia, första boken, översatt av Claes Lindskog.
Samma natt varnade Guds profet Daniel det babyloniska rikets härskare för en annalkande katastrof. (Daniel, kapitel 5) Även om Babylon därefter inte var någon maktfaktor att räkna med, existerade staden i ytterligare några hundra år. Det var till exempel därifrån som aposteln Petrus skrev sitt första inspirerade brev under det första århundradet v.t. (1 Petrus 5:13) Men genom sin profet Jesaja hade Gud sagt: ”Babylon ... skall bli som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra. Hon kommer aldrig att vara bebodd.” Gud hade också sagt: ”Jag skall avskära från Babylon namn och kvarleva och efterkommande och ättlingar.” (Jesaja 13:19—22; 14:22) Precis som det var förutsagt förvandlades Babylon så småningom till en ruinhög. Och även om man skulle försöka bygga upp denna forntida stad för att locka dit turister, skulle den ändå vara avskuren ”från efterkommande och ättlingar”.
Daniel — en Jehovas profet som befann sig i staden Babylon när den föll — fick en syn som handlade om de mediska och persiska erövrarna. Han såg en bagge med två horn och en getabock som hade ett stort horn mellan ögonen. Geten gick till angrepp mot baggen och slog ner den och bröt sönder dess båda horn. Därefter bröts getabockens stora horn av, och fyra horn kom upp i dess ställe. (Daniel 8:1—8) Som Bibeln hade förutsagt och historien har bekräftat, representerade den tvåhornade baggen Medo-Persien. Getabocken symboliserade Grekland. Vad var då det ”stora hornet”? Det visade sig vara Alexander den store. När detta symboliska horn bröts sönder, ersattes det av fyra andra ”horn” (eller riken). Efter Alexanders död grep således, i enlighet med profetian, fyra av hans härförare makten — Ptolemaios Lagos i Egypten och Palestina; Seleukos Nikator i Mesopotamien och Syrien; Kassandros i Makedonien och Grekland; och Lysimakos i Trakien och Mindre Asien. — Daniel 8:20—22.
Förutsägelser om en ljus framtid
Bibelns förutsägelser om sådana händelser som Babylons ödeläggande och Medo-Persiens fall är bara några exempel på de många bibliska profetior som gått i uppfyllelse i det förflutna. Bibeln innehåller emellertid också förutsägelser om en ljus framtid — förutsägelser som skulle förverkligas genom Messias, Guds Smorde.
En del av de förutsägelser om Messias som finns nertecknade i de hebreiska skrifterna tillämpades i de grekiska skrifterna på Jesus Kristus. Evangelieskribenterna påpekade till exempel att Jesus föddes i Betlehem, som det var förutsagt av profeten Mika. (Mika 5:2; Lukas 2:4—11; Johannes 7:42) I uppfyllelse av Jeremias profetia förekom det barnamord efter Jesu födelse. (Jeremia 31:15; Matteus 2:16—18) Sakarjas ord (9:9) gick i uppfyllelse när Jesus red in i Jerusalem på en åsninnas föl. (Johannes 12:12—15) Och när soldaterna efter Jesu död delade upp hans kläder mellan sig, skedde detta i uppfyllelse av psalmistens ord: ”De delar mina kläder mellan sig, och om min klädnad kastar de lott.” — Psalm 22:18.
Andra messianska profetior pekar fram emot en lycklig tid för mänskligheten. I en syn fick Daniel se hur ”någon lik en människoson” fick ta emot ”herravälde och värdighet och kungarike” av Jehova, ”den Gamle av dagar”. (Daniel 7:13, 14) Beträffande denne messianske härskare, den himmelske Kungen Jesus Kristus, sade Jesaja: ”Han kommer att kallas med namnet Underbar Rådgivare, Väldig Gud, Evig Fader, Fredsfurste. På utbredandet av det furstliga herradömet och på freden kommer det inte att vara någon ände, över Davids tron och över hans kungarike, för att fast grunda det och uppehålla det genom rättvisa och genom rättfärdighet, från nu och till obestämd tid. Det är härars Jehovas nitälskan som kommer att göra detta.” — Jesaja 9:6, 7.
Innan Messias’ rättfärdiga styre kan utövas i full utsträckning, måste en mycket viktig händelse inträffa. Detta har också förutsagts i Skriften. Beträffande den messianske kungen sjöng psalmisten: ”Bind ditt svärd vid ditt lår, o du väldige. ... I din prakt — dra vidare till framgång; rid för sanningens och ödmjukhetens och rättfärdighetens sak.” (Psalm 45:3, 4) Bibeln förutsade också beträffande vår tid: ”I de kungarnas dagar kommer himlens Gud att upprätta ett kungarike som aldrig kommer att fördärvas. Och kungariket självt kommer inte att överlåtas till något annat folk. Det kommer att krossa och göra slut på alla dessa kungariken, och självt kommer det att bestå till obestämda tider.” — Daniel 2:44.
Psalm 72 ger oss en förhandsglimt av de förhållanden som kommer att råda under Messias’ styre. Det sägs till exempel att ”i hans dagar kommer den rättfärdige att spira upp och fred i överflöd, till dess månen inte mer är”. (Vers 7) Det kommer inte längre att förekomma något förtryck eller våld. (Vers 14) Ingen kommer längre att hungra, för ”det kommer att bli fullt upp med brödsäd på jorden; på bergens topp kommer det att vara ett överflöd”. (Vers 16) Och tänk! Du kan få höra till dem som får åtnjuta dessa och andra välsignelser i ett jordiskt paradis, när den nuvarande tingens ordning har ersatts av Guds utlovade nya värld! — Lukas 23:43; 2 Petrus 3:11—13; Uppenbarelseboken 21:1—5.
Nog måste du väl medge att Bibelns förutsägelser är värda att undersöka! Varför inte be Jehovas vittnen om ytterligare upplysningar? En granskning av Bibelns profetior kan hjälpa dig att inse var vi befinner oss på tidens ström och kan också få dig att känna djup uppskattning i ditt hjärta av Jehova Gud och hans underbara anordningar för att skänka dem som älskar och lyder honom eviga välsignelser.
[Bild på sidan 5]
Förstår du innebörden i Daniels syn om getabocken och baggen?
[Bild på sidan 7]
Kommer du att höra till dem som får uppleva uppfyllelsen av Bibelns förutsägelser om ett lyckligt liv på en paradisisk jord?