Exempel på ödmjukhet att efterlikna

”Din egen ödmjukhet kommer att göra mig stor.” — PSALM 18:35.

1. Vilket bevis på ödmjukhet kunde man se hos en tidigare president för Sällskapet Vakttornet?

JOSEPH F. RUTHERFORD var en man med stor pondus. Han var över 180 centimeter lång och vägde en bra bit över 90 kilo. Han hade också en kraftfull stämma, vilken han inte bara använde till att bekantgöra Jehovas namn på ett sätt som aldrig tidigare hade skett, utan också till att avslöja kristenhetens religiösa ledares falskhet och kalla deras religion ”en snara och en racket [ett bedrägeri]”. Men trots att hans tal var så kraftfulla, lät han precis som en liten pojke som talade till sin pappa, när han bad tillsammans med högkvarterets Betelfamilj, och han visade därigenom både sitt nära förhållande till sin Skapare och sin ödmjukhet. Ja, han var lika ödmjuk som ett litet barn. — Matteus 18:3, 4.

2. I synnerhet i vilket avseende står Jehovas tjänare i slående kontrast till människor i den här världen?

² Det är utan tvivel så att alla Jehova Guds sanna tjänare är ödmjuka. I detta avseende utgör de en slående kontrast till människor i världen. Den är nu mer än någonsin tidigare fylld av stolta individer. De höga och mäktiga, de rika och lärda och även många av de fattiga eller dem som på annat sätt är i underläge är stolta.

3. Vad kan man säga om stolthetens frukter?

³ Stolthet vållar en mängd stridigheter och elände. Ja, allt ve i universum började faktiskt på grund av att en viss ängel blev stolt och ville bli tillbedd på det sätt som endast tillkom Skaparen, Jehova Gud. (Matteus 4:9, 10) Denne, som gjorde sig själv till Djävulen och Satan, lyckades också förleda den första kvinnan, Eva, genom att vädja till hennes stolthet. Han lovade att om hon åt av den förbjudna frukten, skulle hon kunna vara som Gud och veta både vad som var gott och vad som var ont. Om hon hade varit ödmjuk, skulle hon ha sagt: ”Varför skulle jag vilja vara som Gud?” (1 Moseboken 3:4, 5) Med tanke på det bedrövliga tillstånd mänskligheten befinner sig i fysiskt, mentalt och moraliskt är det verkligen oförsvarligt att människor är stolta. Inte underligt att vi läser att Jehova hatar ”självupphöjelse och stolthet”! (Ordspråken 8:13) De exempel på ödmjuka personer som vi finner i Guds ord, Bibeln, är en slående kontrast till alla stolta människor.

Jehova Gud är ödmjuk

4. Vilka skriftställen visar att Jehova är ödmjuk?

⁴ Jehova Gud — den Högste, den universelle Suveränen och evighetens Kung — är ödmjuk. (1 Moseboken 14:22) Kan det verkligen vara så? Ja, faktiskt! Kung David sade det som vi läser i Psalm 18:35: ”Du kommer att ge mig din räddnings sköld, och din egen högra hand kommer att stödja mig, och din egen ödmjukhet kommer att göra mig stor.” Kung David menade tydligen att det var Jehovas ödmjukhet som gjorde honom, David, stor. Och i Psalm 113:6 läser vi också att Jehova ”nedlåter sig att se på himmel och jord”.a Enligt andra översättningar heter det att han ”sätter sig lågt för att se på himlar och på jord” (Åkeson) eller ”lutar sig ner för att se på himlarna och jorden”. — New International Version.

5. Vilka händelser vittnar om Jehovas ödmjukhet?

⁵ Jehova Gud nedlät sig eller sänkte sig verkligen ned genom det sätt varpå han handlade med Abraham, då han lät Abraham ifrågasätta hans rättfärdighet, när han hade för avsikt att tillintetgöra de ondskefulla städerna Sodom och Gomorra. (1 Moseboken 18:23—32) Och när Jehova uttryckte sin benägenhet att utplåna Israels nation — en gång för avgudadyrkan och en annan gång för uppror — resonerade Mose varje gång med Jehova som om han talade med en annan människa. Och varje gång reagerade Jehova positivt. Han visade ödmjukhet genom att uppfylla Moses vädjanden angående sitt folk Israel. (2 Moseboken 32:9—14; 4 Moseboken 14:11—20) Andra exempel på Jehovas ödmjuka handlande med människor på en så att säga personlig basis kan man se i hans förhållande till Gideon och Jona, vilket vi kan läsa om i Domarna 6:36—40 och Jona 4:9—11.

6. Vilket kännetecknande drag hos Jehova visar ytterligare hans ödmjukhet?

⁶ Minst nio gånger sägs det faktiskt att Jehova är ”sen till vrede”.b Att Jehova under årtusendenas gång har varit långmodig och sen till vrede i sitt handlande med ofullkomliga människor är ytterligare ett bevis för att han är ödmjuk. Stolta personer är otåliga och snara att ge uttryck åt våldsam vrede, något som är mycket annorlunda än långmodighet. Jehovas ödmjukhet får verkligen ofullkomliga människors stolthet att verka absurd! Eftersom vi uppmanas att bli ”Guds efterliknare, som älskade barn”, måste vi vara ödmjuka precis som han är ödmjuk. — Efesierna 5:1.

Kristi exempel på ödmjukhet

7, 8. Vad säger Bibeln om Jesu Kristi ödmjukhet?

⁷ Det därnäst mest slående exemplet på ödmjukhet som vi har att efterlikna nämns i 1 Petrus 2:21: ”Ja, till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle tätt följa i hans fotspår.” Långt innan Kristus kom till jorden som människa var det profeterat angående honom i Sakarja 9:9: ”Fröjda dig mycket, o Sions dotter. Jubla i triumf, o Jerusalems dotter. Se! Din kung, han kommer till dig. Han är rättfärdig, ja, räddad; ödmjuk och ridande på en åsna.” Om Jesus Kristus hade varit stolt, skulle han mycket väl ha kunnat ta emot Djävulens erbjudande att få alla kungariken i världen i utbyte mot en enda handling av tillbedjan. (Matteus 4:9, 10) Han visade också sin ödmjukhet genom att tillskriva Jehova all ära för sin undervisning, när han sade: ”När ni väl har höjt upp Människosonen, då skall ni veta att jag är den jag är och att jag ingenting gör av eget initiativ, utan alldeles som Fadern har lärt mig talar jag dessa ting.” — Johannes 8:28.

⁸ Jesus Kristus kunde med fog säga till sina åhörare: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar.” (Matteus 11:29) Och vilket fint exempel på ödmjukhet gav han inte den sista kvällen han som människa var tillsammans med sina apostlar genom att tvätta deras fötter! (Johannes 13:3—15) I Filipperna 2:3—8 ger aposteln Paulus mycket passande de kristna rådet att ha ”anspråkslöshet i sinnet” och åberopar då Jesus Kristus som exempel: ”Bevara denna sinnesinställning i er som också fanns hos Kristus Jesus, som, fast han var till i Guds gestalt, inte hade en tanke på ett besittningstagande, nämligen för att han skulle vara jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet. Och därtill, då han fann sig till utseende och väsen såsom en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” När han ställdes inför den största krisen i sitt liv, bad han ödmjukt till sin Fader: ”Inte såsom jag vill, utan såsom du vill.” (Matteus 26:39) Om vi skall efterlikna Jesus Kristus och tätt följa i hans fotspår, måste vi förvisso vara ödmjuka.

Aposteln Paulus — ett fint exempel på ödmjukhet

9—12. Hur var aposteln Paulus ett fint exempel på ödmjukhet?

⁹ Aposteln Paulus skrev: ”Bli mina efterliknare, såsom också jag är Kristi.” (1 Korinthierna 11:1) Efterliknade aposteln Paulus Jesus Kristus genom att vara anspråkslös i sinnet och därigenom ge oss ännu ett exempel på ödmjukhet att efterlikna? Ja, det gjorde han absolut. För det första erkände han ödmjukt att han var en Jesu Kristi slav. (Filipperna 1:1) Han berättade för de äldste i Efesos om hur han hade gjort ”slavtjänst åt Herren med den största anspråkslöshet i sinnet och under tårar och prövningar”, som drabbat honom ”genom judarnas komplotter”. (Apostlagärningarna 20:17—19) Om han inte hade varit ödmjuk, skulle han aldrig ha skrivit det som vi finner i Romarna 7:18, 19: ”Jag vet ... att i mig, det är i mitt kött, bor inget gott. ... Ty det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag.”

¹⁰ Det som Paulus skrev till de kristna i Korinth och som vi kan läsa i 1 Korinthierna 2:3 vittnar också om hans ödmjukhet: ”Jag kom till er i svaghet och i fruktan och med stor bävan.” Han hänvisade också ödmjukt till sitt levnadssätt innan han blev kristen, när han skrev: ”Jag [var] förut ... en hädare och en förföljare och en fräck människa. ... Kristus Jesus kom till världen för att rädda syndare. Av dessa är jag den främste.” — 1 Timoteus 1:13, 15.

¹¹ Han visade också sin ödmjukhet, när han tillskrev Jehova Gud all äran för den framgång hans ansträngningar hade haft. Så här skrev han om sin tjänst: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud fick det ständigt att växa; så varken den som planterar eller den som vattnar är någonting, men Gud däremot, som får det att växa.” (1 Korinthierna 3:6, 7) Han bad också sina bröder att de skulle be för honom om att han skulle kunna avge ett gott vittnesbörd, som vi läser i Efesierna 6:18—20: ”Fortsätt att be ... för mig, att förmåga att tala måtte ges mig ...; att jag i förbindelse med dem [de goda nyheternas heliga hemlighet] måtte tala dristigt, såsom jag bör tala.”

¹² Paulus visade även sin ödmjukhet genom det sätt varpå han samarbetade med de andra apostlarna: ”Jakob och Kefas och Johannes ... gav ... mig och Barnabas högra handen till tecken på delaktighet med dem, för att vi skulle gå till nationerna, men de till de omskurna.” (Galaterna 2:9) Och genom att följa med fyra unga män till templet och betala deras utgifter, när de fullgjorde ett löfte, visade han att han var villig att samarbeta med de äldste i församlingen i Jerusalem. — Apostlagärningarna 21:23—26.

13. Vad gjorde Paulus’ ödmjukhet så anmärkningsvärd?

¹³ Paulus’ ödmjukhet är ännu mer anmärkningsvärd, när vi tänker på hur mäktigt han blev brukad av Jehova Gud. Vi läser till exempel att ”Gud fortsatte att utföra ovanliga kraftgärningar genom Paulus’ händer”. (Apostlagärningarna 19:11, 12) Och dessutom fick han övernaturliga syner och uppenbarelser. (2 Korinthierna 12:1—7) Vi bör inte heller förbise att han blev inspirerad att skriva 14 av de 27 böckerna (i själva verket brev) i de kristna grekiska skrifterna. Inget av detta steg honom åt huvudet. Han bevarade sig ödmjuk.

Nutida exempel

14—16. a) Hur var den förste presidenten för Watch Tower Society ett fint exempel på ödmjukhet? b) Vems exempel är han en slående kontrast till?

¹⁴ I Hebréerna 13:7 läser vi aposteln Paulus’ råd: ”Påminn er dem som har ledningen bland er, som har talat Guds ord till er, och efterlikna deras tro, under det ni noga ger akt på vad deras handlingssätt leder till.” I överensstämmelse med denna princip kan vi som ett nutida exempel ta den förste presidenten för Watch Tower Bible and Tract Society, Charles Taze Russell, vars tro vi kan efterlikna. Var han en ödmjuk man? Ja, det var han verkligen! I texten till Studier i Skriften, hans av sex band bestående verk på omkring 3.000 sidor, omnämnde han, som det har påpekats, inte en enda gång sig själv. Sällskapet Vakttornet följer nu samma princip i sina publikationer genom att inte identifiera vilka som skrivit artiklarna och därigenom rikta uppmärksamheten på människor.

¹⁵ I Zion’s Watch Tower skrev Russell en gång att han inte kände till något sådant som ”russellianism” och ”russellianer”, uttryck som hans motståndare använde men som han kategoriskt förkastade. Han skrev: ”Vårt arbete ... har varit att föra samman dessa sedan länge kringspridda fragment av sanning och framställa dem för Herrens folk — ej såsom nya, ej såsom våra egna, utan såsom Herrens. ... Det verk, hvari Herren behagat använda våra små talenter, har icke så mycket bestått i att åstadkomma något nytt utan fastmer i att ordna, justera och harmonisera.” Han gav verkligen uttryck åt samma uppfattning som aposteln Paulus framförde i 1 Korinthierna 3:5—7.

¹⁶ Hans inställning var raka motsatsen till Charles Darwins. I första upplagan av Om arternas uppkomst, som gavs ut år 1859, skrev Darwin gång på gång om ”min” teori och ignorerade vad andra före honom hade sagt om evolutionen. En känd författare från det århundradet, Samuel Butler, läxade upp Darwin och påpekade att många andra tidigare hade lagt fram evolutionsteorin; Darwin var på intet sätt upphovet till den.

17. Nämn ytterligare exempel på broder Rutherfords ödmjukhet.

¹⁷ En annan trogen tjänare i modern tid, som på ett mäktigt sätt brukades av Jehova Gud, var Joseph F. Rutherford, som nämndes i början av artikeln. Han försvarade modigt Bibelns sanning och i synnerhet Jehovas namn. Han var i vida kretsar känd som domare Rutherford, men han var innerst inne en mycket ödmjuk man. En gång gjorde han några dogmatiska uttalanden om vad de kristna skulle kunna förvänta år 1925. När händelseutvecklingen inte blev som han hade väntat sig, sade han ödmjukt till Betelfamiljen i Brooklyn att han hade haft fel. En smord kristen som samarbetade rätt nära med broder Rutherford intygade att han många gånger, både offentligt och privat, hade hört denne, enligt andan i Matteus 5:23, 24, be om ursäkt för att ha sårat en medkristen genom något obetänksamt yttrande. Det krävs ödmjukhet av någon i en ställning av myndighet att be dem som lyder under honom om ursäkt. Broder Rutherford utgör ett fint föredöme för alla tillsyningsmän, antingen de är i en församling, i resetjänsten eller vid något av Sällskapets avdelningskontor.

18. Vad sade Sällskapets tredje president, vilket visade hans ödmjuka sinnesinställning?

¹⁸ Trots sin framträdande ställning bland Jehovas folk visade också Sällskapet Vakttornets tredje president, Nathan H. Knorr, att han inte kände sig upphöjd på grund av detta. Han var en mycket duktig organisatör och offentlig talare, men han hade också stor respekt för vad andra gjorde. En gång besökte han en medarbetare vid författaravdelningen på dennes kontor och sade då: ”Det är här som det viktigaste och det svåraste arbetet utförs. Det är därför som jag gör så lite av det.” Ja, han tillämpade ödmjukt rådet i Filipperna 2:3 om att en person ”med anspråkslöshet i sinnet” bör hålla före att andra är honom ”överlägsna”. Han insåg att även om uppgiften att tjäna som Sällskapets president var viktig, så var andra uppgifter också viktiga. Det krävdes ödmjukhet av honom att känna det så och att så tydligt ge uttryck åt det. Han var ytterligare ett fint exempel för andra att efterlikna — i synnerhet för dem som kan ha en framträdande ställning med att utöva tillsyn.

19, 20. a) Hur var Sällskapets fjärde president ett föredöme i fråga om ödmjukhet? b) Vilken hjälp att utöva ödmjukhet kommer vi att få i nästa artikel?

¹⁹ Sällskapets fjärde president, Fred W. Franz, var också ett fint exempel på ödmjukhet. Som vicepresident för Sällskapet i omkring 32 år författade han mycket av innehållet i tidskrifterna och även mycket av programmet vid sammankomsterna; men han höll sig i detta hänseende alltid i bakgrunden och sökte aldrig stå i rampljuset. Vi skulle kunna nämna ett liknande exempel från forna tider. När Joab hade besegrat ammoniterna vid Rabba, såg han till att kung David fick äran för segern. — 2 Samuelsboken 12:26—28.

²⁰ Vi har verkligen många fina både forntida och nutida exempel, som ger oss starka skäl till att vara ödmjuka. Men det finns många fler skäl till att vara ödmjuk, och dessa och det som kan hjälpa oss att vara ödmjuka skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Kommer du ihåg?

◻ Vad har stolthetens frukter blivit?

◻ Vem har varit det bästa exemplet på ödmjukhet?

◻ Vad visar vem som var det näst största exemplet på ödmjukhet?

◻ Hur var aposteln Paulus ett fint föredöme i fråga om ödmjukhet?

◻ Vilka framträdande nutida exempel på ödmjukhet har vi?

[Bild på sidan 15]

Jesus gav en fin demonstration i ödmjukhet

[Bild på sidan 16]

Paulus var ett fint föredöme i fråga om ödmjukhet

[Bild på sidan 17]

Broder Russell tog inte själv åt sig äran för det han skrev