Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • w93 15/12 s. 3-7
  • Föddes Jesus på vintern?

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Föddes Jesus på vintern?
  • Vakttornet – 1993
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • Av bibliskt intresse?
  • Bibelns tidsangivelser
  • Varför i december?
  • Spelar det någon roll?
  • När föddes Jesus?
    Vakna! – 2008
  • När föddes Jesus?
    Vakttornet – 1980
  • När föddes Jesus?
    Bibelfrågor
  • Är julen verkligen kristen?
    Vakttornet – 1994
Mer
Vakttornet – 1993
w93 15/12 s. 3-7

Föddes Jesus på vintern?

”HÄFTIGA snöfall lamslog Jerusalem”. ”Snöoväder skapar problem i norr”. Rubriker som dessa i The Jerusalem Post blev vardagsmat för israeliska läsare år 1992, då Israel upplevde en av de hårdaste vintrarna under detta århundrade.

I januari var berget Hermons topp täckt av 7—12 meter djup snö, och ändå var vintern långt ifrån över. Från Golanhöjderna och övre Galileen och ända ner förbi Jerusalem och det närbelägna Betlehem (se omslagsbilden), ja, till och med så långt söderut som i Negev, lamslogs israelernas dagliga liv och rutin gång på gång av en behagfull och skir, men ändå kraftfull, besökare. Som det sades i en artikel i The Jerusalem Post: ”Häftiga snöfall lyckades i går göra något som en skur av Katyusharaketer inte lyckades med i förra veckan, nämligen att isolera bosättningar och få invånarna att förskansa sig i sina hem.”

Den hårda vintern ställde till problem för städernas invånare, men inte bara för dem. Rapporter strömmade in om hundratals kor och kalvar och tusentals hönor som frusit ihjäl, när nattemperaturen sjönk under nollstrecket. Och som om snön inte vore nog, krävde också häftiga, iskalla regn sin tribut. Två unga herdepojkar, som tydligen desperat försökt rädda några av sina får som höll på att spolas bort av de framvirvlande vattenmassorna, rycktes själva med av strömmen och drunknade.

Även om detta inte var någon typisk vinter i Mellersta Östern, skrev den israeliska tidskriften Eretz: ”Meteorologiska uppgifter som har insamlats och registrerats i landet Israel under de 130 senaste åren visar att snöfall i Jerusalem är ett vanligare fenomen än man skulle kunna tro. ... Åren 1949—1980 hade staden Jerusalem tjugofyra snövintrar.” Är dessa fakta bara av meteorologiskt och allmänmänskligt intresse, eller har de någon speciell innebörd för personer som studerar Bibeln?

Av bibliskt intresse?

När människor tänker på Jesu födelse, ser många för sin inre syn den rörande scen som ofta målas upp på julen — det lilla Jesusbarnet som ligger där lindat i sin krubba, medan hans mor sitter bredvid och vaktar honom och snön ligger djup över det omgivande landskapet. Stämmer denna populära uppfattning med Bibelns beskrivning av denna historiska händelse?

Bibelskribenten Lukas ger en väl dokumenterad redogörelse för Jesu födelse: ”I samma trakt fanns det också herdar som bodde utomhus och höll vakt om natten över sin hjord. Och plötsligt stod Jehovas ängel bredvid dem, och Jehovas härlighet omstrålade dem, och de blev mycket rädda. Men ängeln sade till dem: ’Hys ingen fruktan, ty se! jag förkunnar för er goda nyheter om en stor glädje som allt folket skall få, därför att i dag har det åt er fötts en Räddare, som är Kristus, Herren, i Davids stad [Betlehem]. Och detta är ett tecken för er: Ni skall finna ett nyfött barn, som är lindat och ligger i en krubba.’ Och plötsligt fanns där tillsammans med ängeln en hop av den himmelska hären, som lovprisade Gud och sade: ’Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor som åtnjuter hans godvilja.’” — Lukas 2:8—14.

Om du skulle läsa den här skildringen för en israel i våra dagar och fråga honom vilken tid på året det kan ha inträffat, skulle han förmodligen svara: ”Någon gång mellan april och oktober.” Varför det? Svaret är enkelt. Från november till mars är det kallt och regnigt i Israel, och den 25 december är det definitivt vinter. Vid den tiden skulle herdarna inte ha vistats utomhus på natten och vaktat sina hjordar. Med tanke på rapporterna i början av den här artikeln kan du säkert förstå varför. Staden Betlehem, där Jesus föddes, är högt belägen och ligger bara omkring en mil från Jerusalem. Även under år med mindre extrema väderleksförhållanden är det ganska kallt där på vintern. — Mika 5:2; Lukas 2:15.

De historiska omständigheterna kring Jesu födelse visar att han inte kan ha fötts under vintermånaden december. Jesu mor Maria var, trots långt framskridet havandeskap, tvungen att bege sig från sin hemstad Nasaret till Betlehem. Hon och Josef gjorde detta för att åtlyda den förordning om folkräkning som utfärdats av den romerske kejsaren Augustus. (Lukas 2:1—7) Den judiska befolkningen, som var förbittrad över det romerska styret och dess betungande skatter, var redan i upprorsstämning. Varför skulle romarna i onödan irritera dem genom att kräva att många skulle färdas långa vägar för att inskrivas under de kalla vintermånaderna, då det var besvärligt och till och med farligt att resa? Är det inte mycket troligare att de skulle ha förlagt inskrivningen till en årstid som lämpar sig för resor, till exempel våren eller hösten?

Bibelns tidsangivelser

Historiska och praktiska omständigheter vittnar således om att Jesu födelse inte kan ha ägt rum i december eller under någon annan vintermånad. Och inte nog med det — Bibeln anger också genom sina profetior vid vilken tid på året Jesus föddes. Var kan man läsa om det?

En av de märkligaste profetiorna om Messias finner vi i Daniel, kapitel 9. Den beskriver både hans ankomst och hans död, som utgjorde ett lösenoffer för att åstadkomma försoning för synd och göra det möjligt för lydiga människor att vinna ”rättfärdighet för obestämda tider”. (Daniel 9:24—27; jämför Matteus 20:28.) Enligt profetian skulle allt detta ske inom en tidsperiod på 70 årsveckor, som skulle ta sin början år 455 f.v.t., då befallningen utgick om att återuppbygga Jerusalem.a (Nehemja 2:1—11) Av de tidsangivelser som ges i den här profetian framgår det att Messias skulle framträda i början av den sjuttionde årsveckan. Detta inträffade när Jesus framställde sig för dop år 29 v.t. och officiellt iklädde sig sin roll som Messias. ”I halva veckan”, dvs. efter tre och ett halvt år, skulle Messias avskäras i döden och därigenom göra en ände på värdet av alla offer under det mosaiska lagförbundet. — Hebréerna 9:11—15; 10:1—10.

Den här profetian visar att Jesu tjänst varade i tre och ett halvt år. Jesus dog på påskdagen år 33 v.t., den 14 nisan (enligt den judiska kalendern), vilket det året motsvarade den 1 april. (Matteus 26:2) Om man räknar tillbaka tre och ett halvt år, måste hans dop ha ägt rum i början av oktober år 29 v.t. Lukas upplyser oss om att Jesus var omkring 30 år gammal vid sitt dop. (Lukas 3:21—23) Detta innebär att Jesu födelse också måste ha inträffat i början av oktober eller någon gång där i närheten. Vid den tiden på året var herdarna fortfarande ”utomhus och höll vakt om natten över sin hjord”, precis som det sägs i Lukas’ skildring. — Lukas 2:8.

Varför i december?

Eftersom alla bevis pekar på att Jesus föddes i början av oktober, varför firas då den 25 december som hans födelsedag? The New Encyclopædia Britannica visar att detta firande började flera hundra år efter Jesu födelse: ”På 300-talet blev firandet av Kristi födelse den 25 december efter hand anammat av de flesta österländska kyrkor. I Jerusalem var motståndet mot julfirandet mer seglivat, men så småningom blev det accepterat.”

Varför accepterades denna sedvänja så beredvilligt av människor som påstod sig vara kristna, och det flera hundra år efter Kristus? The New Encyclopædia Britannica sprider ytterligare ljus över detta ämne: ”De traditionella sedvänjor som förknippas med julen har utvecklats ur flera olika källor som ett resultat av den tidsmässiga överensstämmelsen mellan firandet av Kristi födelse och hedniska jordbruks- och solfester som hölls vid tiden för vintersolståndet. I den romerska världen var saturnalierna (den 17 december) en tid då man utbytte gåvor och ägnade sig åt uppsluppet festande. Den 25 december betraktades också som den dag då den persiske mysterieguden Mithra, Rättfärdighetens sol, föddes.”

Var denna ”överensstämmelse” bara en tillfällighet? Inte alls! Det är ett historiskt faktum att romarriket på 300-talet, under kejsar Konstantins tid, slutade upp att förfölja de kristna och i stället började förespråka ”kristendomen” som en godkänd religion. Allteftersom fler och fler av den breda massan, som saknade insikt i kristendomens verkliga innebörd, lade sig till med denna nya tro, började de fira sina gamla hedniska fester under nya ”kristna” namn. Vilket datum kunde vara mer lämpligt för firandet av Kristi födelse än den 25 december, då man redan firade födelsen av ”Rättfärdighetens sol”?

Spelar det någon roll?

Det råder föga tvivel om att Jesu första efterföljare, som alla var av judisk härkomst, inte firade hans födelsedag. Encyclopaedia Judaica förklarar att ”firandet av födelsedagar är okänt inom den traditionella judendomen”. De första kristna skulle med all säkerhet inte ha godkänt ett sådant firande. I stället för att fira Jesu födelsedag respekterade de hans befallning att högtidlighålla minnet av hans död, som obestridligen hade inträffat den 14 nisan. — Lukas 22:7, 15, 19, 20; 1 Korinthierna 11:23—26.

Hundratals år före Kristus hade det judiska folket, som då var Guds utvalda nation, fått följande profetiska uppmaning om vad de skulle tänka på vid slutet av sin framtida landsflykt i Babylon: ”Vänd er bort, vänd er bort, gå ut därifrån, rör inte vid något orent; gå ut från hennes mitt, bevara er rena, ni som bär Jehovas redskap.” (Jesaja 52:11) De skulle återvända till sitt hemland för att återupprätta Jehovas rena tillbedjan. Det skulle vara otänkbart för dem att lägga sig till med de orena hedniska sedvänjor och former av gudsdyrkan som de hade sett i Babylon.

Det är därför inte förvånande att samma befallning upprepas för de kristna i 2 Korinthierna 6:14—18. I stället för den judiska nationen, som förkastade Kristus, kom hans efterföljare nu att bli de som representerade den rena tillbedjan. De hade ansvaret att hjälpa andra att komma ut ur det andliga mörkret och in i sanningens ljus. (1 Petrus 2:9, 10) Hur skulle de någonsin kunna göra detta, om de blandade ihop Kristi läror med hedniska sedvänjor och högtider?

Ja, att fira en ”vit jul” är, även om det kan verka tilltalande för många, detsamma som att ”röra vid det orena”. (2 Korinthierna 6:17) Den som verkligen älskar Gud och Kristus måste hålla sig borta från sådant.

Förutom att julen har sitt ursprung i hedniska högtider, har vi alltså sett att detta firande inte är i överensstämmelse med sanningen, eftersom Jesus föddes i oktober. Oavsett hur människor föreställer sig denna händelse, kan vi alltså konstatera att Jesus helt enkelt inte föddes på vintern.

[Fotnoter]

a För ett mer ingående dryftande av denna profetia, se sidan 26 i broschyren Kommer det någonsin att bli en värld utan krig?, utgiven av Sällskapet Vakttornet.

[Bild på sidan 4, 5]

Ett snöklätt Jerusalem, sett från öster

[Bildkälla]

Garo Nalbandian

[Bild på sidan 6]

Snödrivor vid Jerusalems murar

[Bild på sidan 7]

Det är bara under den varma delen av året som herdar kan vistas ute på natten med sina hjordar i det bergiga landskapet, som vi ser på bilden

[Bildkälla]

Garo Nalbandian

    Svenska publikationer (1950–2026)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela