Tar du hänsyn till andras värdighet när du ger dem råd?
HUR fint är det inte när någon ger en råd med värdighet! ”Vänliga och omtänksamma råd befrämjar goda relationer”, säger Edward. ”När du märker att den person som ger dig råd hedrar och respekterar dig genom att visa sig villig att lyssna till din sida av saken, är det mycket lättare att ta emot de råd han ger”, hävdar Warren. ”När en person som ger mig råd behandlar mig med respekt, känner jag mig fri att komma till honom och be om råd”, säger Norman.
Människans naturliga rätt till värdighet
Varma, vänliga och kärleksfulla råd är verkligen välkomna. Att man ger andra råd på det sätt som man själv skulle vilja få råd är välgörande. (Matteus 7:12) En god rådgivare tar sig tid till att lyssna till den som han ger råd och söker förstå honom — hans tänkesätt, inställning och känslor — i stället för att kritisera och fördöma honom. — Ordspråken 18:13.
I våra dagar behöver rådgivare, däribland kristna äldste, tänka på att inte beröva andra deras värdighet, när de ger dem råd. Varför det? Av den enkla anledningen att en förhärskande inställning i samhället är att behandla andra på ett ovärdigt sätt. Detta smittar av sig. Personer som man skulle kunna förvänta skulle behandla andra med värdighet — det må vara akademiker, religiösa ledare eller andra — underlåter ofta att göra detta. För att belysa saken: På en arbetsplats är en uppsägning en traumatisk och stressande sak för både arbetsgivaren och arbetstagaren. Det är något som skadar självkänslan, i synnerhet om den som sägs upp behandlas utan värdighet. Personer som har till uppgift att säga upp andra måste därför lära sig hur de skall framföra det ”hårda budskapet, så att det kommer fram tydligt, kort och koncist och professionellt och så att personen har sin värdighet i behåll”, skriver tidningen The Vancouver Sun. Ja, alla människor förtjänar att bli behandlade med värdighet.
Så här deklarerar Förenta nationernas generalförsamling: ”Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap.” Eftersom människans värdighet angrips, är det med goda skäl som Förenta nationernas stadga och inledningen till den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna erkänner denna egenskap. De intygar ”sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde”.
Jehova skapade människan med medfödd värdighet
Jehova är en värdighetens Gud. Hans inspirerade ord förklarar helt riktigt: ”Värdighet och prakt är inför honom”, och: ”[Hans] värdighet förkunnas över himlarna.” — 1 Krönikeboken 16:27; Psalm 8:1.
Som en värdig Gud och universell Suverän ger han alla sina himmelska och jordiska skapelser värdighet. Framträdande bland dem som hedras på det sättet är hans förhärligade Son, den nu regerande kungen, Kristus Jesus. ”Värdighet och prakt lägger du på honom”, skrev David profetiskt. — Psalm 21:5; Daniel 7:14.
Historien igenom har denna mänskliga rättighet tyvärr blivit mycket dåligt respekterad. En mäktig ängel, som genom sina handlingar blev Satan, Djävulen, ifrågasatte det rättmätiga och det rättfärdiga i Guds suveränitet och också att han var förtjänt av den. Han visade därigenom bristande respekt för Jehova och vanärade hans upphöjda namn, och han ifrågasatte samtidigt hans rätt att styra. Han gjorde själv anspråk på att få överdriven värdighet. Likt Djävulen har mäktiga mänskliga monarker, till exempel Nebukadnessar på Bibelns tid, skrutit över sin makt och sitt majestät. De har angripit Jehovas värdighet och tillskrivit sig själva orimligt stor värdighet. (Daniel 4:30) Satans förtryckande styre, som påtvingats människovärlden, har angripit och fortsätter att angripa människans värdighet.
Har din värdighet blivit sårad någon gång? Har någon, som har gett dig råd, fått dig att känna dig överdrivet skyldig, skamsen, utskämd eller förödmjukad? ”Jag märkte ingen omtanke, medkänsla eller värdighet. Man fick mig att känna mig värdelös”, påstår André och tillägger: ”Detta ledde till känslor av besvikelse och ängslan och rentav till depression.” ”Det är svårt att ta emot råd från en person som man märker inte har ens bästa för ögonen”, säger Laura.
Därför förmanas kristna tillsyningsmän att behandla Guds hjord med respekt och ära. (1 Petrus 5:2, 3) Hur kan du, om det uppstår situationer då det är nödvändigt och till nytta att du ger andra råd, skydda dig mot att tänka och uppföra dig som människor i världen gör, vilka utan att tveka angriper andras värdighet? Vad kan hjälpa dig att skydda både dina medkristnas och din egen värdighet? — Ordspråken 27:6; Galaterna 6:1.
Principer som skyddar värdigheten
Guds ord tiger inte i den här saken. I stället för att vända sig till den här världens vishet kommer en skicklig rådgivare att obetingat sätta sin lit till råden i Guds ord. De heliga skrifterna innehåller värdefulla råd, och när de följs, bevaras värdigheten hos både rådgivaren och den som får råden. Paulus’ anvisningar till den kristne tillsyningsmannen Timoteus löd således: ”Du skall inte skarpt kritisera en äldre man. Vädja däremot uppmuntrande till honom som till en far, till yngre män som till bröder, till äldre kvinnor som till mödrar, till yngre kvinnor som till systrar med all kyskhet.” (1 Timoteus 5:1, 2) Tänk hur mycket sorg, sårade känslor och förlägenhet som kan undvikas, om man rättar sig efter dessa normer!
Lägg märke till att nyckeln till framgångsrik rådgivning är tillbörlig respekt för den andra personen och för hans rätt att bli behandlad på ett värdigt och omtänksamt sätt. Kristna äldste, inbegripet resande tillsyningsmän, bör sträva efter att följa detta råd, i det de söker komma underfund med varför den som behöver föras till rätta tänker och handlar som han gör. De bör önska höra hans syn på saken och verkligen vinnlägga sig om att inte göra den person som de ger råd skamsen eller förödmjuka honom eller få honom att känna sig utskämd.
Låt som äldste din broder veta att du bryr dig om honom och vill hjälpa honom med hans problem. Det är så en bra läkare handlar, när du besöker hans mottagning för en fysisk undersökning. Bara tanken på att klä av dig i ett opersonligt och sterilt rum kan få dig att känna dig förlägen och förödmjukad. Hur uppskattar du därför inte om en läkare visar att han är medveten om din självaktning och tänker på din värdighet genom att ge dig en cape att skyla dig med, medan han utför den undersökning som är nödvändig för att fastställa orsaken till din sjukdom! En kristen som visar tillbörlig respekt för den person som han ger råd är vänlig och bestämd, men klär på liknande sätt ändå mottagaren med värdighet. (Uppenbarelseboken 2:13, 14, 19, 20) Å andra sidan är hårda, kalla och okänsliga råd lika en symbolisk avklädning, som får en person att känna sig skamsen, utskämd och berövad sin värdighet.
I synnerhet tillsyningsmän för skolan i teokratisk tjänst är noga med att ge råd med värdighet. När de ger äldre personer råd, återspeglar de samma kärlek som de skulle visa mot sina köttsliga föräldrar. De är omtänksamma, vänliga och varma. En sådan känslighet måste till. Den skapar en anda som gör det lättare att både ge och ta emot råd.
Äldste, kom ihåg att praktiska råd är upplyftande, uppmuntrande, uppbyggande och positiva. I Efesierna 4:29 heter det: ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun, utan det slags tal som är gott, lämpat att bygga upp allt efter behov, för att det må förmedla vad som är gynnsamt för dem som hör på.”
Det finns ingen anledning att använda hårda ord eller ett hårt resonemang. Respekt för den andre personen och en önskan att skydda hans känslor av egenvärde och anseende får dig i stället att framföra saker och ting på ett positivt och uppbyggande sätt. I stället för att betona synpunkter som får honom att känna sig nedstämd och värdelös bör du inleda eventuella anmärkningar med att uppriktigt berömma honom för hans goda sidor eller egenskaper. Om du tjänar som äldste, använd då din ”myndighet ... till att bygga upp ... och inte till att riva ner”. — 2 Korinthierna 10:8.
Ja, de råd kristna tillsyningsmän ger bör ge den uppmuntran som behövs och förmedla vad som är gynnsamt. De bör inte göra en person modfälld eller ”skrämma upp” honom. (2 Korinthierna 10:9) Också en person som har begått en allvarlig synd behöver beviljas ett mått av självaktning och värdighet. Råden måste balanseras med vänliga men ändå bestämda ord av tillrättavisning för att förmå honom att ändra sinne. — Psalm 44:15; 1 Korinthierna 15:34.
Det är betecknande att Guds lag till Israel innehöll samma principer. Den tillät råd och rentav fysisk tuktan, men den skyddade samtidigt en persons rätt till ett mått av personlig värdighet. Det var tillåtet att slå med slag ”efter det antal” som svarade mot den ”ondskefulla handlingen”, men det fick inte gå till överdrift. En gräns sattes för antalet slag som skulle utdelas, så att inte personen som handlat orätt ”verkligen” skulle bli ”vanhedrad”. — 5 Moseboken 25:2, 3.
Hänsyn till en ångrande syndares känslor var också något som kännetecknade Jesus. Så här hade Jesaja profeterat om honom: ”Inget knäckt rör kommer han att krossa; och en matt lysande linveke kommer han inte att släcka. I sannfärdighet kommer han att föra fram rättvisa.” — Jesaja 42:3; Matteus 12:17, 20; Lukas 7:37, 38, 44—50.
Jesu ord i bergspredikan understryker ytterligare behovet av empati: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Denna princip är så viktig, när det gäller att främja goda relationer, att den allmänt kallas den gyllene regeln. Hur kan den hjälpa dig som kristen äldste att behandla andra med omtanke och värdighet, när du ger dem råd?
Ha i minnet att du också begår misstag. Som Jakob konstaterade ”felar alla många gånger”. (Jakob 3:2) Att du har detta i minnet kommer att hjälpa dig att mildra dina ord och behärska dina känslor, när du måste tala med andra om deras brister. Inse inom vilka områden de är särskilt känsliga. Detta kommer att hjälpa dig att undvika överdriven kritik och att inte rikta uppmärksamheten på mindre fel och brister. Jesus betonade detta, när han sade: ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda; med den dom som ni dömer med skall ni nämligen bli dömda; och med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er.” — Matteus 7:1, 2.
Tänk på andras värdighet — stå emot Djävulen
Satans metoder är avsedda att beröva dig din värdighet, att frambringa känslor av skam, värdelöshet och förtvivlan. Lägg märke till hur han använde ett mänskligt ombud till att uppväcka negativa känslor hos den trogne Job. Den skrymtaktige Elifas påstod: ”På sina tjänare tror han [Jehova] inte, och sina budbärare [heliga änglar] anklagar han för bristfällighet. Hur mycket mer då dem som bor i lerhus [syndiga människor], vilkas grundval är i stoftet! Man krossar dem snabbare än en mal.” (Job 4:18, 19) Enligt Elifas var således inte Job av mer värde för Gud än en mal. Ja, de råd som Elifas och hans kamrater gav var långt ifrån uppbyggande, och de skulle till och med ha berövat Job hans minnen av bättre tider. I deras ögon var Jobs trohet, hans uppfostran av sina barn, hans förhållande till Gud och de barmhärtighetsgåvor han hade gett av noll och intet värde.
Det kan vara lätt för ångerfulla syndare i våra dagar att också känna det så, och risken finns att de skall bli ”uppslukade av sin alltför stora bedrövelse”. Äldste, ”bekräfta er kärlek” till sådana personer, när ni ger dem råd, genom att låta dem behålla ett mått av värdighet. (2 Korinthierna 2:7, 8) ”Att man behandlas utan värdighet gör det svårt att ta emot råd”, medger William. Det är nödvändigt att stärka dessa personers tro på att de är värdefulla i Guds ögon. Påminn dem om att Jehova inte är ”orättvis, så att han glömmer” deras ”arbete och den kärlek” de ”har visat mot hans namn” under sina tidigare år av trogen tjänst. — Hebréerna 6:10.
Vilka ytterligare faktorer kan hjälpa dig att tänka på andras värdighet, när du ger dem råd? Inse att alla människor äger en naturlig rätt till värdighet, eftersom de har skapats till Guds avbild. De uppskattas av Jehova Gud och Jesus Kristus, en sak som både detta med lösen och uppståndelsen vittnar om. Jehova ger de kristna ytterligare värdighet genom att sätta dem ”till en tjänst” och använda dem till att enträget be en ond generation att sluta fred med Gud. — 1 Timoteus 1:12.
Äldste, kom ihåg att det stora flertalet av era kristna bröder skall bli de som utgör grunden till det nya mänskliga samhället på den renade jorden. Som sådana högt skattade och dyrbara personer förtjänar de att visas ära. Kom ihåg, när ni ger era bröder råd, hur både Jehova och Jesus visar omtanke om dem och fortsätt att göra er del för att hjälpa dem att, trots Satans utmaningar, kunna behålla en känsla av värdighet och egenvärde. — 2 Petrus 3:13; jämför 1 Petrus 3:7.
[Ruta på sidan 29]
Rådgivning som tar hänsyn till andras värdighet
1) Ge äkta och uppriktigt beröm. (Uppenbarelseboken 2:2, 3)
2) Var en god lyssnare. Identifiera tydligt och vänligt problemet och orsaken till råden. (2 Samuelsboken 12:1—14; Ordspråken 18:13; Uppenbarelseboken 2:4)
3) Grunda dina råd på Bibeln. Var positiv, resonlig och uppmuntrande och visa empati. Låt den person som får råd ha sin värdighet och en känsla av egenvärde i behåll. (2 Timoteus 3:16; Titus 3:2; Uppenbarelseboken 2:5, 6)
4) Försäkra den som får råden om att det leder till välsignelse att ta emot dem och tillämpa dem. (Hebréerna 12:7, 11; Uppenbarelseboken 2:7)
[Bild på sidan 26]
Kristna äldste måste tänka på andras värdighet när de ger råd