Låt inte ensamheten fördystra din tillvaro

ENSAMHETEN kan fördystra tillvaron för både ung och gammal. Författaren Judith Viorst säger i tidskriften Redbook: ”Ensamheten ligger som en tyngd på bröstet. ... Ensamheten gör oss tomma och förtvivlade. Ensamheten får oss att känna oss som moderlösa barn, som vilsegångna lamm, så små och så hjälplösa i en stor och hänsynslös värld.” — September 1991.

Främmande miljö, skilsmässa, dödsfall, att kommunicerandet inom familjen brutit samman eller att man är skild från sina vänner — något av allt detta kan få en att känna sig ensam. Somliga känner sig djupt ensamma också när de har andra människor omkring sig.

Vad kan du göra?

Behöver du bli ett hjälplöst offer för ensamheten, om den skulle drabba dig? Kan du över huvud taget göra någonting för att hindra att ensamheten uppslukar dig en bit i taget eller att den suger livslusten ur dig? Det kan du verkligen. Det finns många nyttiga råd att tillgå. I stor utsträckning kan man också få hjälp från Guds inspirerade ord, Bibeln. Det kan vara just detta slags uppmuntran som du behöver för att bekämpa din ensamhet. — Matteus 11:28, 29.

Du kan till exempel finna det uppmuntrande att läsa om Rut, en ung kvinna som levde i Mellersta Östern för ungefär 3.000 år sedan. Allt talade för att hon skulle kunna bli mycket ensam. När hennes man hade dött, flyttade hon tillsammans med sin svärmor till Israels land, en för henne helt främmande miljö. (Rut 2:11) Fast hon var skild från sin familj och sina tidigare vänner och nu var främling i ett okänt land, finns det ingenting i Bibeln som antyder att hon lät sig uppslukas av ensamhet. Du kan läsa berättelsen om henne i bibelboken Rut.

Liksom Rut måste du ha en positiv inställning. Det kan hända att ensamheten förstärks av ditt sätt att se på saker och ting. Ann, som i fyra år vårdade sin far när han var svårt sjuk, intygar detta. När han dog blev hon ytterst ensam. ”Jag kände det som om jag befann mig i ett vakuum, fullständigt värdelös — som om ingen behövde mig längre”, säger hon. ”Men sedan accepterade jag att mina omständigheter nu var annorlunda och insåg att jag måste göra det bästa av dem för att kunna bekämpa min ensamhet.” Ibland kan man inte ändra sina omständigheter, men det är troligt att man kan ändra sin inställning till dem.

Att man håller sig sysselsatt i någon uppbyggande verksamhet är inte hela lösningen när det gäller att bekämpa ensamhet, men det hjälper faktiskt. Irene, som hade blivit änka efter att ha varit gift i bara sex månader, fann att det hjälpte i hennes fall. ”Jag märkte att ensamheten slog hårdast när jag var minst upptagen”, säger hon, ”så jag inriktade mig på att intressera mig för andra och hjälpa dem att klara av sina problem.” Att hjälpa andra medför lycka, och ensamma kristna kan finna rikligt att göra i Herrens verk. — Apostlagärningarna 20:35; 1 Korinthierna 15:58.

Låt vänner hjälpa dig

The New York Times Magazine skrev om ensamma barn och sade att de drabbats av ”övergivenhetens hjärtesår”. (28 april 1991) Många ensamma människor, både unga och gamla, känner sig övergivna. Därför är det en verklig förmån att ha tillgång till den kristna församlingen, där sann vänskap står att finna. Arbeta hårt för att vidga din vänkrets inom församlingen, och låt vännerna hjälpa dig på alla sätt de kan. Det är bland annat det som vänner är till för — att vara till stöd och hjälp när man har det besvärligt. — Ordspråken 17:17; 18:24.

Inse emellertid en sak. Eftersom du inte riktigt behärskar dina känslor, kan du i själva verket göra det svårt för vänner att hjälpa dig. Hur då? Författaren Jeffrey Young förklarar: ”En del ensamma människor ... stöter bort dem som skulle kunna bli deras vänner, antingen genom att lägga beslag på hela samtalet själva eller genom att säga sådant som är stötande eller mindre lämpligt. Kroniskt ensamma människor har på det ena eller andra sättet en benägenhet att sabotera nära relationer.” — U.S. News & World Report för 17 september 1984.

Ibland kanske du förvärrar saker och ting genom att isolera dig från andra. Peter, en man i 50-årsåldern, gjorde det. Sedan hans fru hade dött, märkte han att han drog sig undan från andra, fast han innerst inne ville ha deras hjälp. ”Vissa dagar”, säger han, ”orkade jag helt enkelt inte vara tillsammans med andra, och med tiden märkte jag att jag undvek folk.” Detta kan vara farligt. Det är välgörande att då och då få vara ensam, men att isolera sig är farligt. (Ordspråken 18:1) Peter kom att inse detta. Han säger: ”Till slut kom jag över det här och tog itu med situationen. Med hjälp av mina vänner kunde jag sedan få rätsida på tillvaron.”

Men ta inte för givet att andra har något slags skyldighet att hjälpa dig. Försök att inte bli krävande. Ta med glädje emot all vänlighet och visa din uppskattning. Men minns också det goda rådet i Ordspråken 25:17: ”Gör din fot sällsynt i din medmänniskas hus, så att hon inte får nog av dig och helt visst hatar dig.” Ensamheten blev tung för Frances, när hennes man dog efter 35 års äktenskap, och hon tycker att det är viktigt att vara försiktig i det här avseendet. ”Ha rimliga förväntningar”, säger hon, ”och kräv inte för mycket av andra. Gå inte hem till folk jämt och ständigt och mena att de måste hjälpa dig.”

Jehova bryr sig om dig

Även om mänskliga vänner ibland gör dig besviken, kan du fortfarande ha Jehova Gud som din vän. Var säker på att han verkligen bryr sig om dig. Fortsätt att hysa stark tillit till honom, och ta ständigt din tillflykt till hans beskyddande omsorg. (Psalm 27:10; 91:1, 2; Ordspråken 3:5, 6) Moabitiskan Rut gjorde det och blev rikt välsignad. Ja, hon blev till och med anmoder till Jesus Kristus! — Rut 2:12; 4:17; Matteus 1:5, 16.

Be ständigt till Jehova. (Psalm 34:4; 62:7, 8) Margaret fann att bönen gav henne stor styrka att klara av ensamheten. Hon var heltidsförkunnare tillsammans med sin man tills han dog helt ung. ”Jag har alltid tyckt att det är bra att be högt och tala om allting för Jehova, allt som jag fruktar för och oroar mig för”, säger hon. ”Det hjälpte mig att se saker och ting i rätt perspektiv när ensamheten slog till. När jag sedan såg att Jehova besvarade mina böner, fick jag tillförsikt.” Det är till stor hjälp för henne att följa aposteln Petrus’ råd: ”Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er vid bestämd tid; medan ni kastar allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” — 1 Petrus 5:6, 7; Psalm 55:22.

Ett gott förhållande till Jehova hjälper dig att ha kvar någonting som ensamma människor ofta förlorar — självaktning. När journalisten Jeannette Kupfermanns make dog i cancer, skrev hon om ”känslor av värdelöshet och dålig självaktning”. Hon sade: ”Det är den här känslan av värdelöshet som gör många änkor så deprimerade att de nästan vill ta livet av sig.”

Kom ihåg att Jehova sätter stort värde på dig. Han tycker inte att du är värdelös. (Johannes 3:16) Gud kommer att stödja dig alldeles som han i det flydda stödde sitt folk, israeliterna. Han sade till dem: ”Jag har inte förkastat dig. Var inte rädd, ty jag är med dig. Se dig inte spänt omkring, ty jag är din Gud. Jag skall styrka dig. Jag skall verkligen hjälpa dig. Jag skall verkligen hålla ett fast grepp om dig med min rättfärdighets högra hand.” — Jesaja 41:9, 10.

Klandra inte Gud

Framför allt, klandra inte Gud för din ensamhet. Det är inte Jehova som är ansvarig. Hans uppsåt har alltid varit att alla människor — du inbegripen — skall kunna glädja sig åt ett gott och tillfredsställande kamratskap. När Gud skapade Adam, sade han: ”Det är inte gott för människan att förbli ensam. Jag ämnar göra en hjälpare åt honom, som ett komplement till honom.” (1 Moseboken 2:18) Och det var detta Gud gjorde då han skapade Eva, den första kvinnan. Om det inte hade varit för Satans uppror, skulle mannen och kvinnan och de familjer de frambringade aldrig ha behövt uppleva ensamhet.

Att Jehova tillfälligt har tillåtit det onda har naturligtvis gjort att ensamhet och annat lidande kunnat uppstå. Men ha klart för dig att detta är tillfälligt. Ensamhetens vedermödor känns inte så svåra att uthärda när du betraktar dem i ljuset av vad Gud kommer att göra för dig i sin nya värld. Under tiden kommer han att uppehålla och trösta dig. — Psalm 18:2; Filipperna 4:6, 7.

Vetskapen om detta kan ge dig styrka. När Frances (som nämndes tidigare) blev änka, fann hon stor tröst i orden i Psalm 4:8, i synnerhet på kvällen: ”I frid skall jag både lägga mig och sova, ty du, du ensam, o Jehova, låter mig bo i trygghet.” Begrunda sådana tankar som dem vi finner i Psalmernas bok. Tänk efter hur Gud sörjer för dig, tankar som kommer till uttryck i till exempel Psalm 23:1—3.

Hur kan man ge de ensamma hjälp?

Ett av de viktigaste sätten att hjälpa de ensamma är att visa dem kärlek. Gång på gång uppmanar Bibeln dem som tillhör Guds folk att visa kärlek till varandra, i synnerhet i prövosamma tider. ”Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra”, skrev aposteln Paulus. (Romarna 12:10) Guds inspirerade ord säger faktiskt: ”Kärleken tryter aldrig.” (1 Korinthierna 13:8) Hur kan du visa kärlek till dem som är ensamma?

I stället för att visa ifrån sig eller ignorera ensamma människor kan observanta personer visa sin ömma tillgivenhet genom att tålmodigt hjälpa dem närhelst det är möjligt. De kan efterlikna mannen Job som sade: ”Jag brukade undsätta den betryckte som ropade på hjälp och den faderlöse pojken och den som ingen hjälpare hade. ... Och änkans hjärta brukade jag glädja.” (Job 29:12, 13) Förordnade äldste i den kristna församlingen och medkännande vänner kan handla på samma omtänksamma sätt genom att visa förståelse och värme och ge tröst, alltsammans grundläggande mänskliga behov. De kan visa empati, och ibland kan de vara till hjälp genom att lyssna när de ensamma behöver någon att anförtro sig åt. — 1 Petrus 3:8.

Ofta är det de små tingen som vänner gör för de ensamma som är så betydelsefulla. När till exempel en medtroende förlorar en kär anförvant i döden, kan man göra mycket gott och visa sann vänskap genom omtänksamma handlingar. Och förbise inte de små, vänliga handlingarna — som att bjuda på ett mål mat, vara en förstående lyssnare eller ha ett uppmuntrande samtal. Sådana saker är mycket effektiva när det gäller att hjälpa en människa att komma över sin ensamhet. — Hebréerna 13:16.

Alla får vi väl då och då uppleva perioder av ensamhet. Men ensamheten behöver inte bli ett gissel. Fyll din tillvaro med meningsfull, konstruktiv verksamhet. Låt vänner hjälpa dig när de så kan. Förtrösta på Jehova Gud. Håll noga i minnet det uppmuntrande löftet i Psalm 34:19: ”Många är den rättfärdiges olyckor, men ur dem alla befriar Jehova honom.” Vänd dig till Jehova och be om hjälp, och låt inte ensamheten fördystra din tillvaro.

[Ruta på sidan 24]

NÅGRA SÄTT ATT BEKÄMPA ENSAMHET

▪ Håll dig tätt till Jehova

▪ Hämta tröst genom att läsa Bibeln

▪ Bevara en positiv kristen inställning

▪ Var sysselsatt med meningsfull verksamhet

▪ Vidga din vänkrets

▪ Underlätta för dina vänner att hjälpa dig

▪ Isolera dig inte, utan uppodla utåtriktad kärlek

▪ Lita på att Jehova bryr sig om dig

[Ruta på sidan 24]

HUR DU KAN HJÄLPA DE ENSAMMA

▪ Visa förståelse och värme. Ge tröst

▪ Lyssna när de behöver någon att anförtro sig åt

▪ Fortsätt att vara hjälpsam i små ting

[Bild på sidan 23]

Det finns ingenting som tyder på att Rut lät ensamheten fördystra hennes tillvaro trots de svåra omständigheter hon befann sig i