Förlåter du som Jehova gör?
”Om ni förlåter människor deras försyndelser, skall er himmelske Fader också förlåta er; men om ni inte förlåter människor deras försyndelser, skall inte heller er Fader förlåta era försyndelser.” — MATTEUS 6:14, 15.
1, 2. Vad slags Gud behöver vi, och varför?
”JEHOVA är barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke. Han kommer inte för alltid att fortsätta att klandra, inte heller kommer han att fortsätta att vara förbittrad till obestämd tid. Efter våra synder har han inte handlat mot oss; inte heller efter våra missgärningar har han låtit vad vi förtjänar komma över oss. Ty liksom himlarna är högre än jorden, så är hans kärleksfulla omtanke överväldigande mot dem som fruktar honom. Så långt bort som soluppgången är från solnedgången, så långt bort har han avlägsnat våra överträdelser från oss. Som en far visar barmhärtighet mot sina söner, så har Jehova visat barmhärtighet mot dem som fruktar honom. Ty han själv känner mycket väl till hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft.” — Psalm 103:8—14.
2 Eftersom vi avlades i synd och frambringades med missgärning och har nedärvda ofullkomligheter som alltid försöker göra oss till fånge under syndens lag, är vi i stort behov av en Gud som kommer ihåg att vi är gjorda av stoft. Tre hundra år efter det att David hade beskrivit Jehova så vackert i Psalm 103 prisade Mika, en annan bibelskribent, denne samme Gud i liknande ordalag för att han så barmhärtigt förlåter de synder som har begåtts: ”Vem är en Gud såsom du, som borttager synd och som går förbi överträdelsen av sin arvedels kvarleva och icke fasthåller sitt misshag tidsåldrigt? Ty han har lust till barmhärtighet; han skall åter förbarma sig över oss. Han nedtrampar våra missgärningar. Du kastar alla deras synder i havets djup.” — Mika 7:18, 19, Åkeson.
3. Vad betyder det att förlåta?
3 I de grekiska skrifterna har ordet ”förlåta” betydelsen ”sända bort”, ”släppa lös, låta gå”. Lägg märke till att både David och Mika i citaten här ovan i behagliga och beskrivande ord förmedlar samma tanke. Låt oss, för att till fullo inse hur fantastiskt omfattande Jehovas förlåtelse är, betrakta några av alla exempel på den i verksamhet. Det första visar att Jehovas sinne kan vändas från tillintetgörelse till förlåtelse.
Mose lägger sig ut och Jehova lyssnar
4. Efter vilka demonstrationer av Jehovas kraft var israeliterna fortfarande rädda för att gå in i det utlovade landet?
4 Jehova hade tryggt och säkert fört Israels nation ut ur Egypten till en plats invid det land han hade lovat dem som hemland, men de vägrade att dra in, eftersom de var rädda för människorna i Kanaan. De hade sett hur Jehova hade befriat dem ut ur Egypten genom tio fördärvbringande plågor, hur han hade öppnat en flyktväg genom Röda havet och tillintetgjort den egyptiska hären som försökte följa efter dem, hur han hade ingått lagförbundet med dem vid berget Sinai, vilket gjorde dem till hans utvalda nation, och hur han dagligen mirakulöst hade försett dem med manna från himlen för att hålla dem vid liv, men trots allt detta var de, på grund av några ovanligt storvuxna kanaanéer, ändå rädda för att gå in i det utlovade landet! — 4 Moseboken 14:1—4.
5. Hur försökte två trogna spejare inge israeliterna mod?
5 Mose och Aron föll bestörta ner på sina ansikten. Josua och Kaleb, två trogna spejare, försökte inge israeliterna mod genom att tala om för dem att landet var mycket gott och att det var ett land som flöt ”av mjölk och honung”. De uppmanade dem att inte frukta för folket, eftersom Jehova var med dem. Men i stället för att bli uppmuntrade av sådana ord försökte det förskräckta, upproriska folket kasta sten på Josua och Kaleb. — 4 Moseboken 14:5—10.
6, 7. a) Vad beslöt Jehova att göra, när israeliterna inte ville gå in i det utlovade landet? b) Varför gjorde Mose invändningar mot Jehovas dom över Israel, och vad blev resultatet?
6 Jehova blev vred! ”Slutligen sade Jehova till Mose: ’Hur länge kommer detta folk att handla respektlöst mot mig, och hur länge kommer de att fortsätta att inte sätta tro till mig trots alla de tecken som jag har utfört mitt ibland dem? Låt mig slå dem med pest och driva bort dem, och låt mig göra dig till en nation, större och mäktigare än de.’ Men Mose sade till Jehova: ’Då kommer egyptierna helt visst att få höra att du genom din kraft har fört upp detta folk ur deras mitt. Och de kommer helt visst att berätta det för detta lands invånare. ... Skulle du döda detta folk som en man, så skulle nationerna som har hört om ditt rykte sannerligen säga följande: ”På grund av att Jehova inte förmådde föra detta folk in i det land, som han med ed hade lovat åt dem, grep han sig an med att slakta dem i vildmarken.”’” — 4 Moseboken 14:11—16.
7 Mose vädjade om förlåtelse för Jehovas namns skull: ”’Jag ber dig, förlåt detta folks missgärning enligt din kärleksfulla omtankes storhet, och alldeles som du har förlåtit detta folk alltifrån Egypten intill nu.’ Därpå sade Jehova: ’Jag förlåter verkligen enligt ditt ord.’” — 4 Moseboken 14:19, 20.
Manasses avgudadyrkan och Davids äktenskapsbrott
8. Vad hade kung Manasse i Juda gjort sig känd för?
8 Ett enastående exempel på den förlåtelse Jehova ger ser vi i fallet med Manasse, den gode kung Hiskias son. Manasse var 12 år, när han började regera i Jerusalem. Han byggde offerhöjder, uppförde altaren åt Baalerna, gjorde heliga pålar, böjde sig ner för himlens stjärnor, utövade magi och trolldom, anställde spiritistiska medier och spåmän, satte upp en skulpterad bild i Jehovas tempel och lät sina egna söner gå genom elden i Hinnoms dal. ”Han gjorde i stor skala vad som var ont i Jehovas ögon”, och han ”fortsatte att förleda Juda och Jerusalems invånare till att handla värre än de nationer som Jehova hade förintat inför Israels söner”. — 2 Krönikeboken 33:1—9.
9. Hur blidkade Manasse Jehovas ansikte, och med vilket resultat?
9 Slutligen lät Jehova assyrierna komma emot Juda, och de tog Manasse till fånga och förde honom till Babylon. ”Och så snart det vållade honom trångmål, blidkade han Jehovas, sin Guds, ansikte och fortsatte att ödmjuka sig i hög grad för sina förfäders Gud. Och han fortsatte att be till Honom, och så bönhörde Han honom, och Han hörde hans begäran om ynnest och återförde honom till Jerusalem, till hans kungavälde.” (2 Krönikeboken 33:11—13) Manasse skaffade sedan bort de utländska gudarna, avgudarna och altarna och lät kasta dem utanför staden. Han började frambära offer på Jehovas altare och uppmanade Juda att tjäna den sanne Guden. Detta var en enastående demonstration av hur villig Jehova är att förlåta, när en person visar ödmjukhet, ber till Jehova och rättar till sitt handlingssätt, ja, frambringar frukter som svarar mot sinnesändringen. — 2 Krönikeboken 33:15, 16.
10. Hur försökte David dölja sin synd med Urias hustru?
10 Kung Davids äktenskapsbrott med hettiten Urias hustru är väl känt. Han begick inte bara äktenskapsbrott med henne, utan när hon blev havande tänkte han också ut en plan för att dölja sitt äktenskapsbrott. Kungen gav Uria permission från kriget och räknade med att han skulle gå till sitt hus och ha sexuellt umgänge med sin hustru. Men Uria vägrade att göra detta av respekt för sina medsoldater vid fronten. David inbjöd då Uria till en måltid och gjorde honom drucken, men Uria gick ändå inte in till sin hustru. David skickade då bud till Urias härförare att placera Uria där striden stod som hetast för att få honom dödad, vilket också var vad som skedde. — 2 Samuelsboken 11:2—25.
11. Vad fick David att ångra sin synd, men vad fick han ändå utstå?
11 Jehova sände sin profet Natan till kung David för att avslöja hans synd. ”David sade nu till Natan: ’Jag har syndat mot Jehova.’ Då sade Natan till David: ’Jehova i sin tur låter verkligen din synd gå förbi. Du kommer inte att dö.’” (2 Samuelsboken 12:13) David drabbades av skuldkänslor över sin synd, och i en innerlig bön till Jehova gav han uttryck åt sin ånger: ”Ty du finner inte behag i slaktoffer — annars skulle jag ge det; i helbrännoffer finner du inte välbehag. Slaktoffren åt Gud är en nedbruten ande; ett nedbrutet och krossat hjärta, o Gud, kommer du inte att förakta.” (Psalm 51:16, 17) Jehova föraktade inte den bön David bad från ett nedbrutet hjärta. Men David fick ändå utstå ett tungt straff i enlighet med det Jehova sagt om förlåtelse i 2 Moseboken 34:6, 7: ”På inga villkor kommer han att frita från straff.”
Salomos överlämnande av templet
12. Vad bad Salomo om vid tiden för överlämnandet av templet, och vad svarade Jehova?
12 När Salomo hade fullbordat byggandet av Jehovas tempel, sade han i sin överlämnandebön: ”Du kommer helt visst att lyssna till din tjänares och ditt folk Israels enträgna böner, när de ber vända mot denna plats, på det att du själv må höra från den plats där du bor, från himlarna; och du kommer helt visst att höra och förlåta.” Jehova svarade: ”När jag tillsluter himlarna, så att inget regn kommer, och när jag befaller gräshopporna att förtära landet, och om jag sänder pest bland mitt folk, och mitt folk, över vilket mitt namn har nämnts, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och vänder om från sina usla vägar, då kommer jag själv att höra från himlarna och förlåta deras synd, och jag kommer att ge deras land läkedom.” — 2 Krönikeboken 6:21; 7:13, 14.
13. Vad visar Hesekiel 33:13—16 om Jehovas sätt att betrakta en person?
13 När Jehova betraktar dig, tar han emot dig för det du är nu och inte för det du har varit. Det kommer att bli som det heter i Hesekiel 33:13—16: ”När jag säger till den rättfärdige: ’Du kommer med visshet att förbli vid liv’, och han själv faktiskt förtröstar på sin egen rättfärdighet och gör orätt, kommer ingen av alla hans egna rättfärdiga gärningar att bli ihågkommen, utan för sin orätt som han har gjort — för denna kommer han att dö. Och när jag säger till den ondskefulle: ’Du kommer med visshet att dö’, och han verkligen vänder om från sin synd och utövar rättvisa och rättfärdighet, och den ondskefulle lämnar tillbaka panten, betalar tillbaka just de ting som har tagits genom röveri och verkligen vandrar efter livets stadgar genom att inte göra orätt, så kommer han med visshet att förbli vid liv. Han kommer inte att dö. Ingen av hans synder, varmed han har syndat, kommer att bli ihågkommen till hans nackdel. Rättvisa och rättfärdighet har han utövat. Han kommer med visshet att förbli vid liv.”
14. Vad är kännetecknande för Jehovas sätt att förlåta?
14 Jehova Guds sätt att förlåta kännetecknas av något som vi människor har svårt för, när vi förlåter varandra — Jehova både förlåter och glömmer. En del människor säger: ”Jag kan förlåta det du har gjort, men jag kan (eller vill) inte glömma det.” Lägg till skillnad från detta märke till vad Jehova säger att han skall göra: ”Jag kommer att förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag inte mer komma ihåg.” — Jeremia 31:34.
15. Vad har Jehova gjort sig känd för, när det gäller att förlåta?
15 Jehova har förlåtit sina tillbedjare på jorden i tusentals år. Han har förlåtit de synder de har varit medvetna om att de har begått och dessutom många som de inte har varit medvetna om. Han har visat en oändlig barmhärtighet och långmodighet, och han har förlåtit oupphörligt. I Jesaja 55:7 heter det: ”Må den ondskefulle överge sin väg och den man som gör vad skadligt är sina tankar; och må han vända om till Jehova, som kommer att vara barmhärtig mot honom, och till vår Gud, ty han kommer att förlåta i rikt mått.”
Förlåtelse i de kristna grekiska skrifterna
16. Varför kan vi säga att Jesu vana att förlåta är i enlighet med Jehovas vana?
16 Berättelserna om Guds förlåtelse är ett framträdande drag i de kristna grekiska skrifterna. Jesus talar ofta om hur Jehova förlåter och att han tänker som Jehova i den här frågan. Jesu tänkesätt kommer från Jehova, han återspeglar Jehova och är den exakta bilden av Jehovas själva väsen; att se Jesus är att se Jehova. — Johannes 12:45—50; 14:9; Hebréerna 1:3.
17. Hur belyste Jesus att Jehova förlåter ”i rikt mått”?
17 Att Jehova förlåter i rikt mått framgår av en av Jesu liknelser, den om kungen som efterskänkte en slav en skuld på 10.000 talenter (omkring 270.000.000 kronor). Men när den slaven inte ville efterskänka en medslav en skuld på hundra denarer (omkring 500 kronor), blev kungen rasande: ”’Onde slav, hela den där skulden avskrev jag åt dig, när du bönföll mig. Borde inte du, i din tur, ha varit barmhärtig mot din medslav, liksom också jag var barmhärtig mot dig?’ Retad till vrede överlämnade därmed hans herre honom till fångvaktarna, tills han betalade igen allt vad han var skyldig.” Jesus gjorde sedan följande tillämpning: ”På liknande sätt skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter var och en sin broder.” — Matteus 18:23—35.
18. Hur var Petrus’ syn på förlåtelse i jämförelse med Jesu syn?
18 Alldeles innan Jesus framställde den här liknelsen, hade Petrus kommit fram till Jesus och frågat: ”Herre, hur många gånger skall min broder synda mot mig och jag förlåta honom? Ända till sju gånger?” Petrus tyckte säkert att han var mycket storsint. De skriftlärda och fariséerna hade satt en gräns för förlåtandet, men Jesus sade till Petrus: ”Jag säger dig: Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.” (Matteus 18:21, 22) Sju gånger skulle knappast vara nog för en enda dag, som Jesus sade: ”Ge akt på er själva. Om din broder begår en synd, ge honom då en förebråelse, och om han ångrar sig, så förlåt honom. Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: ’Jag ångrar mig’, skall du förlåta honom.” (Lukas 17:3, 4) Jehova för inte räkenskap över våra synder, när han förlåter, till lycka för oss.
19. Vad måste vi göra för att få Jehovas förlåtelse?
19 Om vi är ödmjuka nog att ändra sinne och bekänna våra synder, är Jehova villig att handla välvilligt mot oss: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” — 1 Johannes 1:9.
20. Vilken villighet att förlåta synd visade Stefanus?
20 Jesu efterföljare Stefanus visade prov på en enastående förlåtande anda, då en uppretad mobb kastade sten på honom och han vädjande ropade: ”’Herre Jesus, ta emot min ande.’ Sedan böjde han knä och ropade med stark röst: ’Jehova, tillräkna dem inte denna synd.’ Och när han hade sagt detta, somnade han in i döden.” — Apostlagärningarna 7:59, 60.
21. Varför var Jesu villighet att förlåta de romerska soldaterna häpnadsväckande?
21 Jesus gav ett ännu mer häpnadsväckande exempel på villighet att förlåta. Hans fiender hade gripit honom, olagligen ställt honom inför rätta, förklarat honom skyldig, gycklat med honom, spottat på honom, pryglat honom med en piska med många remmar, vid vilka man antagligen hade fäst bitar av ben och metall, och slutligen lämnat honom fastspikad vid pålen i flera timmar. Romarna var inblandade i mycket av detta. Men när Jesus höll på att dö på tortyrpålen, sade han till sin himmelske Fader om soldaterna som hade hängt honom på pålen: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” — Lukas 23:34.
22. Vilka ord i bergspredikan måste vi försöka tillämpa?
22 I sin bergspredikan hade Jesus sagt: ”Fortsätt att älska era fiender och att be för dem som förföljer er.” Han följde själv den principen ända till slutet av sin jordiska tjänst. Är detta alltför svårt för oss, som kämpar med vårt fallna kötts svagheter? Vi bör åtminstone försöka tillämpa de ord Jesus lärde sina efterföljare, när han hade gett dem mönsterbönen: ”Om ni förlåter människor deras försyndelser, skall er himmelske Fader också förlåta er; men om ni inte förlåter människor deras försyndelser, skall inte heller er Fader förlåta era försyndelser.” (Matteus 5:44; 6:14, 15) Om vi förlåter som Jehova förlåter, kommer vi att förlåta och glömma.
Minns du?
◻ Hur handlar Jehova med våra synder, och varför?
◻ Varför återfördes Manasse till sitt kungavälde?
◻ Vad, som kännetecknar Jehovas sätt att förlåta, är det en utmaning för oss människor att efterlikna?
◻ Varför var Jesu villighet att förlåta så häpnadsväckande?
[Bild på sidan 24]
Natan hjälpte David att inse behovet av att få Guds förlåtelse