Gudsförnekelse på 1900-talet

”Människor har resignerat inför tanken att det inte finns någon Gud och ordnar, med varierande resultat, sitt liv på egen hand, utan att ta Gud med i beräkningen.” — One Hundred Years of Debate Over God—The Sources of Modern Atheism.

ÄVEN om ett stort träd till en början är imponerande, betraktas det så småningom som en alldaglig företeelse. Det blir något gammalt och vant, och dess höjd är inte längre så vördnadsbjudande.

Det förhåller sig på liknande sätt med ateismen. Även om den väckte en hel del debatt på 1800-talet, är det i dag varken upprörande eller anstötligt att förneka Guds existens. I denna toleransens tidsålder har ateism och gudstro etablerat en fredlig samexistens.

Därmed inte sagt att de flesta är övertygade gudsförnekare. Undersökningsresultat från 11 länder i Nord- och Sydamerika, Europa och Asien visar tvärtom att, i medeltal, bara drygt 2 procent av invånarna i dessa länder påstår sig vara ateister. Men trots detta är en ateistisk inställning förhärskande i våra dagar — även bland många människor som tror på Guds existens. Hur kan det komma sig?

Man förnekar Guds myndighet

”Ibland innebär ateism helt enkelt att man förnekar eller ignorerar Gud genom sina gärningar”, konstaterar The Encyclopedia Americana. En av de definitioner som The New Shorter Oxford English Dictionary ger av ordet ”ateist” är följaktligen: ”En person som förnekar Gud i moraliskt avseende; en gudlös person.” — Kursiverat av oss.

Ja, ateism kan innebära att man förnekar Guds existens eller hans myndighet, eller bådadera. Bibeln hänsyftar på denna ateistiska anda i Titus 1:16: ”De försäkrar att de känner Gud, men i sina handlingar förnekar de honom.” — 1981 års svenska översättning; jämför Psalm 14:1.

Detta förkastande av Guds myndighet kan spåras tillbaka ända till det första människoparet. Eva erkände Guds existens, men ändå ville hon ”vara som Gud, vetande vad som är gott och ont”. Det innebar att hon ville vara ”sin egen chef” och skapa sina egna moralregler. Adam anslöt sig till Eva i detta förnekande av Guds myndighet. — 1 Moseboken 3:5, 6.

Är denna inställning vanlig i våra dagar? Ja. Ateismen kommer på ett försåtligt sätt till uttryck i strävandet efter oberoende. ”Människor i våra dagar är trötta på att leva under Guds vakande öga”, förklarar boken One Hundred Years of Debate Over God—The Sources of Modern Atheism. ”De ... föredrar att leva i frihet.” Bibelns moralnormer avfärdas som opraktiska och orealistiska. Många resonerar ungefär som Farao i Egypten som trotsigt sade: ”Vem är Jehova, att jag skulle lyda hans röst ... ? Jag känner över huvud taget inte Jehova.” Han förkastade Jehovas myndighet. — 2 Moseboken 5:2.

Kristenhetens förnekande av Gud

Det mest upprörande förnekandet av Guds myndighet kommer från kristenhetens präster, som har ersatt Bibelns rena sanningar med mänskliga traditioner. (Jämför Matteus 15:9.) Dessutom har de understött de blodigaste krigen under vårt århundrade och på så sätt ignorerat Bibelns befallning om att visa sann kärlek. — Johannes 13:35.

Prästerskapet har också förnekat Gud genom att vända ryggen åt hans moralnormer — något som framgår av bland annat en lång rad rättegångar mot präster som anklagats för sexuella övergrepp mot barn. Situationen i kristenheten påminner om den som rådde i det forntida Israel och Juda. ”Landet är uppfyllt av blodsutgjutelse och staden är full av lagvrängning”, fick profeten Hesekiel veta, ”ty de har sagt: ’Jehova har övergett landet, och Jehova ser inte.’” (Hesekiel 9:9; jämför Jesaja 29:15.) Det är därför inte så underligt att många människor helt har övergett kristenhetens kyrkor! Men måste de överge tron på Gud?

Finns det välgrundade skäl att inte tro på Gud?

Vare sig de har lagt märke till skrymteriet inom religionen eller inte, kan många ateister helt enkelt inte förena tron på Gud med lidandet i världen. Simone de Beauvoir sade en gång: ”Jag hade lättare att tänka mig en värld utan en skapare än en skapare behäftad med alla de inkonsekvenser som finns i världen.”

Är orättvisorna i världen — inbegripet dem som orsakats av religiösa skrymtare — ett bevis för att det inte finns någon Gud? Begrunda följande exempel: Om en kniv används till att hota, skada eller till och med döda en oskyldig person, bevisar då det att kniven inte har haft någon konstruktör? Vittnar det inte snarare om att föremålet i fråga har använts på fel sätt? Det förhåller sig på liknande sätt med lidandet i världen — mycket beror på att människor missbrukar sina gudagivna förmågor och jorden själv.

Somliga menar emellertid att det är ologiskt att tro på Gud, eftersom vi inte kan se honom. Men hur förhåller det sig med luft, ljudvågor och dofter? Vi kan inte se dessa ting, men ändå vet vi att de existerar, eftersom våra lungor, öron och näsor säger oss det. Vi tror följaktligen på det vi inte kan se, bara det finns bevis.

Efter att ha begrundat de fysiska bevisen — exempelvis elektroner, protoner, atomer, aminosyror och den komplicerade hjärnan — kände sig naturvetenskapsmannen Irving William Knobloch föranlåten att säga: ”Jag tror på Gud, eftersom jag anser att hans gudomliga existens är den enda logiska förklaringen till sakernas tillstånd.” (Jämför Psalm 104:24.) Fysiologen Marlin Books Kreider säger likaså: ”Varken som vanlig människa eller som en person som har ägnat sitt liv åt vetenskapliga studier och forskning hyser jag några som helst tvivel på Guds existens.”

Dessa män är inte unika. En professor i fysik, Henry Margenau, skriver: ”Bland framstående vetenskapsmän finner man mycket få ateister.” Varken vetenskapliga framsteg eller religionens misslyckande är något skäl för oss att överge tron på en Skapare. Låt oss se varför det förhåller sig på det sättet.

Den sanna religionen — en kontrast

År 1803 skrev den amerikanske presidenten Thomas Jefferson: ”Förvanskningarna av kristendomen opponerar jag mig sannerligen mot, men inte mot de sanna läror som Jesus själv förkunnade.” Ja, det är skillnad mellan kristenheten och kristendomen. Många av kristenhetens lärosatser är grundade på mänskliga traditioner, men den sanna kristendomen grundar sina uppfattningar uteslutande på Bibeln. Paulus skrev därför till kolosserna i det första århundradet och uppmanade dem att skaffa sig ”exakt kunskap”, ”vishet” och ”andlig fattningsförmåga”. — Kolosserna 1:9, 10.

Detta är vad vi borde förvänta av sanna kristna, eftersom Jesus gav sina efterföljare befallningen: ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” — Matteus 28:19, 20.

I dag fullgör Jehovas vittnen denna befallning i 231 länder runt om på jorden. De har översatt Bibeln till 12 språk och har tryckt över 74.000.000 exemplar. Dessutom hjälper de för närvarande över 4.500.000 personer att hålla allt som Jesus har befallt genom att studera Bibeln med dem i deras hem.

Denna undervisning har fått vittgående resultat. Den skänker människor sann upplysning, eftersom den inte är grundad på mänskliga uppfattningar, utan på Guds vishet. (Ordspråken 4:18) Den hjälper också människor av alla nationer och raser att göra något som ”upplysningstiden” aldrig kunde hjälpa dem att göra — att klä på sig ”en ny personlighet”, som gör det möjligt för dem att uppodla sann kärlek till varandra. — Kolosserna 3:9, 10.

Den sanna religionen triumferar i vår tid. Den förnekar inte Gud — vare sig hans existens eller hans myndighet. Vi inbjuder dig att själv undersöka saken genom att besöka Jehovas vittnen i en av deras Rikets salar.

[Ruta på sidan 6]

ATEISMENS RÖTTER STÄRKS

I mitten av 1700-talet fick filosofen Denis Diderot i uppdrag att översätta ett uppslagsverk i ett band från engelska till franska. Det han åstadkom överträffade emellertid vida hans uppdragsgivares förväntningar. Diderot ägnade nämligen de närmaste trettio åren åt att sammanställa sin Encyclopédie, 28 band, som i hög grad präglades av den tidens anda.

Även om Diderots Encyclopédie innehöll många nyttiga upplysningar, var det mänsklig vishet den lade tonvikten på. I bokverket Great Ages of Man heter det: ”[Den] vågade förkunna den [filosofiska] radikala åsikten att människan kunde förbättra sin lott om hon lät förnuftet vara ledstjärna i stället för tron.” Ämnet ”gud” undveks nogsamt. Boken The Modern Heritage förklarar: ”Genom sitt val av ämnen klargjorde utgivarna att religion inte hörde till de ting som människor behövde veta något om.” Det är därför inte förvånande att kyrkan försökte få verket indraget. Justitiekanslern brännmärkte det som samhällsomstörtande och hävdade att det undergrävde landets politik, moral och religion.

Trots allt motstånd beställdes Diderots Encyclopédie av omkring 4.000 personer — ett häpnadsväckande antal, med tanke på det skyhöga priset. Det var bara en tidsfråga när dessa ateistiska strömningar skulle utvecklas till ett fullständigt förnekande av Gud.