Maimonides — Mannen som omvärderade judendomen

”FRÅN Moses till Moses har det inte funnits någon som Moses.” Många judar känner igen de här kryptiska orden och uppfattar dem som ett uttryck för beundran av den judiske 1100-talsfilosofen, som kodifierade och författade kommentarer till Talmud och Skrifterna, nämligen Moses Ben Maimon — också känd som Maimonides och som Rambam.a I våra dagar är det inte många som känner till Maimonides, och ändå utövade hans författarskap ett mäktigt inflytande på det judiska, muslimska och kyrkliga tänkandet på hans tid. På ett fundamentalt sätt omvärderade han innebörden i begreppet judendom. Vem var Maimonides, och varför är det många judar som i honom ser ”den andre Moses”?

Vem var Maimonides?

Maimonides föddes i Córdoba i Spanien år 1135. Hans far, Maimon, som i hög grad stod för hans tidiga religiösa fostran, var en berömd lärd man från en framstående rabbinsk släkt. När almohaderna erövrade Córdoba år 1148, stod judarna inför valet att antingen gå över till islam eller också bryta upp och fly. En lång tids kringflackande började nu för Maimonides’ familj. År 1160 slog de sig ner i Fez i Marocko, där han utbildade sig till läkare. År 1165 var familjen tvungen att fly till Palestina.

Situationen i Palestina var emellertid osäker. Både kristenhetens korsfarare och de muslimska trupperna utgjorde en fara för den lilla judiska kolonin där. Efter knappt ett halvår i det ”heliga landet” fann Maimonides och hans familj en tillflykt i al-Fustat, dvs. Gamla Kairo, i Egypten. Det var här som Maimonides’ begåvning blev allmänt erkänd. År 1177 blev han ledare för den judiska kolonin, och år 1185 utnämndes han till livmedikus vid den kände muslimske härskaren Salah ad-dins hov. Båda dessa befattningar behöll Maimonides ända till sin död år 1204. Hans medicinska kunnande var känt vida omkring. Ända borta i det avlägsna England lär kung Rikard Lejonhjärta ha försökt värva Maimonides som sin personlige läkare.

Vad skrev han?

Maimonides var en produktiv författare. Medan han befann sig på flykt undan muslimsk förföljelse, hemlös och utstött, utarbetade han en stor del av sitt första större verk, ”Kommentar till Mishna”.b Det är skrivet på arabiska och klargör många av begreppen och termerna i Mishna. Ibland avviker han från ämnet och fördjupar sig i sin egen filosofi över judendomen. I avsnittet som förklarar avhandlingen Sanhedrin formulerar Maimonides 13 grundläggande principer för judisk tro. Judendomen hade aldrig fastställt någon formell trosbekännelse eller trosförklaring. Nu blev Maimonides’ 13 trosprinciper förebilden för en rad utformningar av judisk troslära. — Se rutan på sidan 23.

Maimonides sökte skapa tankereda i allting, vare sig det gällde fysiska eller andliga frågor. Han vände sig emot blind tro och krävde att allt skulle förklaras på grundval av vad han betraktade som rationella bevis och logik. Denna naturliga benägenhet ledde till att han skrev sitt förnämsta verk — Mishneh Torah.c

På Maimonides’ tid ansåg judarna att ”Torah” eller ”Lagen” inte bara omfattade de skrivna ord som Mose hade nedtecknat, utan också all den uttolkning av denna lag som rabbierna hade gjort århundradena igenom. Dessa tankar var nedtecknade i Talmud och i tusentals rabbinska domsutslag och skrifter om Talmud. Maimonides insåg att blotta omfånget av all denna information och oredan i den gjorde en vanlig jude villrådig när han skulle fatta beslut som rörde det dagliga livet. De flesta hade ingen möjlighet att ägna hela sitt liv åt att studera all den rabbinska litteraturen, som till stor del var skriven på svårbegriplig arameiska. Maimonides löste problemet genom att redigera all den här informationen, ta fram de domsutslag som kunde ha ett praktiskt värde och ordna materialet ämnesvis i ett enda system bestående av 14 böcker. Han tecknade ner det på en mästerligt klar och lättflytande hebreiska.

Mishneh Torah var en så praktisk vägvisare att somliga judiska ledare fruktade att den skulle komma att ersätta Talmud helt och hållet. Ändå erkände också de som hade invändningar den imponerande lärdom och vetenskapliga noggrannhet som låg bakom verket. Denna effektivt organiserade lagsamling var en revolutionerande bedrift som blåste nytt liv i ett judaistiskt system som gemene man inte längre kunde tillägna sig eller tyckte angick dem.

Därpå grep Maimonides sig an med att skriva ytterligare ett större verk — ”De förvirrades vägvisare”. I och med att grekiska klassiker översattes till arabiska blev fler och fler judar bekanta med Aristoteles och andra filosofer. Somliga blev förvirrade och fann det svårt att få filosofin att stämma med den bokstavliga innebörden i de bibliska uttryckssätten. Maimonides, som var en stor beundrare av Aristoteles, sökte i ”De förvirrades vägvisare” förklara Bibelns och judendomens innersta väsen på ett sätt som stod i samklang med filosofiskt och logiskt tänkande. — Jämför 1 Korinthierna 2:1—5, 11—16.

Utöver dessa större verk och andra religiösa arbeten skrev Maimonides böcker på medicinens och astronomins områden, där han också var en auktoritet. Det finns också en annan aspekt på hans rikhaltiga produktion som inte får förbises. Encyclopaedia Judaica uppger: ”Maimonides’ brev bildar epok när det gäller brevskrivning. Han är den förste judiske brevskrivare vars korrespondens i stor utsträckning har blivit bevarad. ... Hans brev vädjade till mottagarnas sinne och hjärta, och han anpassade sin stil efter den han skrev till.”

Vad lärde han?

I sina 13 trosprinciper tecknade Maimonides ett klart och tydligt sammandrag av den judiska tron, varav en del har sin grund i Skriften. Principerna sju och nio motsäger emellertid det centrala i den skriftenligt grundade tron på Jesus som Messias.d Med tanke på kristenhetens avfälliga läror, sådana som treenighetsläran, och det grova skrymteri som korstågens blodbad utgör ett exempel på, är det inte förvånande att Maimonides inte forskade vidare i frågan om huruvida Jesus var Messias. — Matteus 7:21—23; 2 Petrus 2:1, 2.

Maimonides skriver: ”Kan det finnas någon större stötesten än [kristendomen]? Alla profeterna talade om Messias som Israels förlossare och frälsare ... [I motsats till detta har kristendomen] varit orsak till att judarna blivit dräpta med svärd, att de överlevande blivit skingrade och förödmjukade, att Torah blivit ändrad och att flertalet i världen gått vilse och tjänar en annan gud än Herren.” — Mishneh Torah, ”Lagarna om kungarna och deras krig”, kapitel 11.

Trots all respekt som visats Maimonides föredrar emellertid många judar att ignorera honom när det gäller vissa frågor, om vilka han yttrade sig mycket rättframt. I och med att ockultism vann allt större inflytande inom judendomen (kabbalism), blev astrologin allt populärare bland judarna. Maimonides skrev: ”Vemhelst som sysslar med astrologi och planerar sitt arbete eller en resa efter en tidpunkt som fastställts av dem som utspanar himlarna riskerar spöstraff. ... Allt detta är lögn och bedrägeri. ... Vemhelst som tror på detta ... är en sannskyldig dåre och saknar förnuft.” — Mishneh Torah, ”Lagar om avgudadyrkan”, kapitel 11; jämför 3 Moseboken 19:26; 5 Moseboken 18:9—13.

Maimonides kritiserade också skarpt en annan sedvänja: ”[Rabbierna] krävde att få pengar av enskilda och samhället och fick folk att i sin kompletta enfald tro att det var deras skyldighet att betala och helt i sin ordning. ... Allt detta är orätt. Det finns inte ett enda ord, vare sig i Torah eller i de [talmudiska] vises utsagor, som stöder deras anspråk.” (”Kommentar till Mishna”, Avot 4:5) I motsats till dessa rabbier arbetade Maimonides ihärdigt som läkare för att försörja sig och tog aldrig betalt för religiösa tjänster. — Jämför 2 Korinthierna 2:17; 1 Thessalonikerna 2:9.

Hur påverkades judendomen och andra trosåskådningar?

Professor Yeshaiahu Leibowitz vid Hebreiska universitetet i Jerusalem sade: ”Maimonides är den kraftfullaste gestalten i judendomens historia alltifrån patriarkernas och profeternas tid och fram till nu.” Encyclopaedia Judaica påpekar: ”Det är omöjligt att överblicka det inflytande Maimonides utövade på judendomens framtida utveckling. ... C. Tchernowitz ... går så långt att han hävdar att om det inte vore för Maimonides skulle judendomen ha delats upp i olika sekter och trosuppfattningar. ... Hans stora insats var att han förenade de olika strömningarna.”

Genom att Maimonides planmässigt ordnade de judiska tankegångarna till att passa hans egna idéer om ordning och logik nydanade eller omvärderade han judendomen. De lärde lika väl som de breda lagren fann dessa nya värderingar praktiska och tilltalande. Också motståndarna godtog till slut mycket av Maimonides’ synsätt. Fastän avsikten med hans skrifter var att befria judarna från att behöva förlita sig på oändliga kommentarer, skrevs det snart vidlyftiga kommentarer till hans verk.

Encyclopaedia Judaica uppger: ”Maimonides var ... medeltidens mest betydande judiske filosof, och hans ’De förvirrades vägvisare’ är det viktigaste filosofiska verk som skapats av en jude.” Fastän ”De förvirrades vägvisare” skrevs på arabiska, översattes verket till hebreiska redan medan Maimonides levde och kort därefter till latin, så att det blev möjligt att studera det överallt i Europa. En följd av detta blev att Maimonides’ unika syntes av Aristoteles’ filosofi och judiskt tänkande snabbt fann vägen till tongivande tänkare inom kristenheten. Dess lärda män på den tiden, sådana som Albertus Magnus och Thomas av Aquino, hänvisar ofta till Maimonides’ uppfattningar. Islamiska lärde påverkades också. Maimonides’ filosofiska betraktelsesätt påverkade längre fram judiska filosofer, exempelvis Baruch Spinoza, så att de helt och hållet kom att bryta med den ortodoxa judendomen.

Man skulle kunna betrakta Maimonides som en renässansmänniska som levde före renässansen. Hans krav att tron skall stämma överens med förnuftet är en princip som fortfarande gäller. Den principen fick honom att sjunga ut mot religiös vidskepelse. Kristenhetens dåliga exempel och filosofisk påverkan från Aristoteles hindrade honom emellertid ofta att nå fram till slutsatser som till alla delar överensstämde med den bibliska sanningen. Även om inte alla håller med om vad som står i inskriften på Maimonides’ grav — ”Från Moses till Moses har det inte funnits någon som Moses” — måste man tillstå att han omvärderade judendomens struktur och gav den en ny inriktning.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 23]

Maimonides’ 13 trosprincipere

1. Gud är Skaparen och Härskaren över allt. Han ensam har danat, danar och kommer att dana allting.

2. Gud är en. Det finns ingen enhet som på något sätt liknar hans.

3. Gud har ingen kropp. Fysiska begrepp är inte tillämpliga på honom.

4. Gud är den förste och den siste.

5. Det är rätt att be till Gud endast. Man får inte be till någon annan eller någonting annat.

6. Allt vad profeterna sagt är sant.

7. Moses profetia är absolut sann. Han var den främste av alla profeter, såväl före som efter honom.

8. Hela Torah som vi har nu är den som blev given åt Mose.

9. Torah kommer inte att ändras, och någon annan som är given av Gud kommer aldrig att finnas.

10. Gud känner alla människans gärningar och tankar.

11. Gud belönar dem som håller hans bud och straffar dem som syndar mot honom.

12. Messias skall komma.

13. De döda skall återföras till livet.

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 21]

Jewish Division/The New York Public Library/Astor, Lenox, and Tilden Foundations