Religion — ett förbjudet ämne?
”DET finns två saker som jag aldrig diskuterar: religion och politik!” Det svaret får Jehovas vittnen ofta när de talar med andra om Bibeln. Och det är faktiskt inte så underligt.
När människor resonerar om politik, blir de ofta arga och råkar i gräl. Många har genomskådat politikernas tomma löften och insett att dessa ofta bara är ute efter makt, pengar och berömmelse. Dessutom har politiska meningsskiljaktigheter ofta lett till våldsamheter.
”Men är det inte samma sak med religionen?” kanske du invänder. ”Är det inte religiöst nit som ligger bakom många av de konflikter som pågår i våra dagar?” I Nordirland har katoliker och protestanter länge kämpat mot varandra. På Balkanhalvön finner vi att katoliker, medlemmar av ortodoxa kyrkan och andra utkämpar strider om olika territorier. Vad har följden blivit av allt detta? Grymheter och fortsatt illvilja.
Om människor riskerar att bli dödade för sin religions skull, försöker de ofta hemlighålla sina egna och sin familjs trosuppfattningar. I Afrika har flera hundra år av religiösa konflikter mellan medlemmar av kristenheten och anhängare av andra främmande och även inhemska religioner fått föräldrar att ge sina barn två namn som innebär ett visst skydd — en sedvänja som lever kvar än i dag. En pojke kan följaktligen framstå som medlem av en kyrka eller som en som bekänner sig till en annan religion, beroende på vilket namn han väljer att använda. Om en persons trosuppfattningar kan kosta honom livet, är det inte så underligt att han drar sig för att diskutera ämnet religion.
För andra är religion ett tabubelagt ämne även när deras liv inte är i fara. De tror att samtal om religiösa frågor med någon som tillhör en annan religion bara kommer att leda till meningslösa dispyter. Åter andra menar att alla religioner är bra. Så länge en person är nöjd med sin religion, är det lönlöst att resonera om skillnaderna, säger de.
Inte ens de som på allvar studerar religiösa frågor är överens sinsemellan. The New Encyclopædia Britannica uttrycker det på följande sätt i en artikel betitlad ”Studiet och klassificerandet av religioner”: ”Det har ... sällan rått någon enighet bland forskarna om ... [religionens] natur. ... Ämnet har sålunda, historien igenom, inbegripit kontroversiella drag.”
En ordbok definierar ”religion” som ”ett uttryck för människans tro på och vördnad för en högre makt erkänd som universums skapare och härskare”. Med tanke på detta borde religionen spela en viktig roll i livet. Och faktum är att religionen har påverkat mänsklighetens historia på ett mycket genomgripande sätt. ”Det har aldrig funnits något samhälle som inte har försökt ge livet mening och struktur genom någon form av religion”, konstaterar uppslagsverket Oxford Illustrated Encyclopedia of Peoples and Cultures. Om religionen kan ge livet ”struktur” och ”mening”, förtjänar detta ämne verkligen att bli föremål för något bättre än debatter och dispyter. Det förtjänar att begrundas och diskuteras — med andra människor. Men med vilka skall man diskutera religion, och vad tjänar det till?