Går det att finna ”sanningen”?
EN ANDLIGT sökande man i Uppsala beslöt sig för att göra studiebesök hos de olika samfunden i sin hemstad. Han lyssnade till deras förkunnelse och intervjuade en del medlemmar. Han fann att Jehovas vittnen var de enda som verkade vara övertygade om att de funnit ”sanningen”, och han undrade hur vittnena kunde göra anspråk på det med tanke på de många olika religiösa uppfattningar som finns.
Tror du att det går att finna sanningen när det gäller religion? Är det möjligt att fastställa vad som kan kallas den absoluta sanningen?
Filosofi och sanningen
Många som studerat filosofi har dragit slutsatsen att människan inte kan finna den absoluta sanningen. Filosofi har ju definierats som ”den vetenskap som söker klarlägga tillvarons och livets ursprung”, men i verkligheten sträcker den sig sällan så långt. Den svenske författaren Alf Ahlberg skriver i Filosofins historia: ”Många filosofiska frågor kan vara av den art, att något bestämt svar på dem icke kan ges. ... Enligt mångas mening tillhör samtliga de metafysiska problemen [läran om tingens yttersta grunder] den ... gruppen.”
De som hoppats få klarhet i livets frågor genom filosofin har därför ofta till slut känt otillfredsställelse och ångest. I sin bok Tankelinjer och trosformer skriver den svenske författaren Gunnar Aspelin: ”Ett veta vi, att naturen har lika litet intresse för människan som för fjäriln och myggan. ... Vi äro maktlösa, absolut maktlösa mot de krafter, som driva sitt spel i kosmos och i vår egen inre värld; så ter sig den livsåskådning, som så ofta framträtt i litteraturen mot slutet av framstegstrons och framtidsdrömmarnas århundrade.”
Behövs en uppenbarelse av sanningen?
Det är tydligt att enbart mänskliga bemödanden att finna sanningen om tillvaron inte har varit framgångsrika och knappast heller kommer att bli det. Det finns därför goda skäl att dra slutsatsen att någon form av gudomlig uppenbarelse är nödvändig. Den bok som många kallar Naturens bok ger oss en viss sådan uppenbarelse. Även om den inte ger en slutgiltig kunskap om livets ursprung, visar den dock att det måste finnas en mycket mer tillfredsställande förklaring till livet än en rent materialistisk. Ett grässtrå som växer och höjer sig följer andra lagar än en samling stenar i en vittrande bergsskreva. Den levande naturen bygger och organiserar sig, vilket den döda naturen inte gör. En välkänd skribent, som studerat lag och religion, hade därför en god grund för sin slutsats: ”[Guds] osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda.” — Romarna 1:20.
Men för att få veta vem som står bakom allt detta byggande och organiserande krävs ännu en uppenbarelse. Bör vi inte förvänta att en sådan finns? Är det inte rimligt att förvänta att den som står bakom livet på jorden skall uppenbara sig för sina skapelser?
Bibeln gör anspråk på att vara en sådan uppenbarelse. Vi har i denna tidskrift ofta framfört goda skäl till att godta Bibelns anspråk i det fallet, och många tänkande människor har också gjort det. Bara det förhållandet att Bibelns skribenter var angelägna om att klargöra att det de skrev inte var deras eget är i sig självt rätt anmärkningsvärt. Mer än 300 gånger finner vi att Bibelns profeter använder uttryck som: ”Detta är vad Jehova har sagt.” (Jesaja 37:33; Jeremia 2:2; Nahum 1:12) Män och kvinnor som skriver böcker eller artiklar är ju vanligtvis rätt angelägna om att signera sina verk. Men de som skrev Bibeln höll sig själva så i bakgrunden att det i några fall är svårt att avgöra vem som skrivit vissa delar av Bibeln.
Ett annat drag hos Bibeln som du kan finna betydelsefullt är dess inre samstämmighet. Den är verkligen enastående med tanke på att Bibelns 66 böcker skrevs under en period av 1.600 år. Tänk dig att du gick till ett bibliotek och valde ut 66 religiösa böcker som skrivits under en period av 16 århundraden. Sedan lät du binda in dem till ett band. Skulle du då förvänta att den boken skulle ha ett genomgående tema och ett samstämt budskap? Knappast. Det skulle vara ett under. Men Bibelns böcker har ett sådant gemensamt tema, och de bekräftar varandra. Detta tyder på att det måste ha varit en hjärna bakom verket eller en författare som gav anvisning om vad bibelskribenterna skulle nedteckna.
Du kommer emellertid att finna något som mer än något annat bevisar att Bibeln har sitt ursprung hos Gud. Profetior — upplysningar skrivna i förväg om vad som med bestämdhet skulle inträffa i framtiden. Uttryck som ”det skall ske på den dagen” eller ”det skall ske i dagarnas slutskede” är unika för Bibeln. (Jesaja 2:2; 11:10, 11; 23:15; Hesekiel 38:18; Hosea 2:21—23; Sakarja 13:2—4) Många hundra år innan Jesus Kristus framträdde på jorden gav profetiorna i de hebreiska skrifterna en detaljerad beskrivning av hans liv — från hans födelse till hans död. Ingen annan rimlig slutsats kan därför dras än att Bibeln är källan till sanningen om tillvaron. Jesus själv bekräftar det med orden: ”Ditt ord är sanning.” — Johannes 17:17.
Religion och sanningen
Men också många som säger att de tror på Bibeln menar att någon absolut sanning inte står att finna. Den amerikanske prästmannen John S. Spong sade: ”Vi måste ... sluta att tänka att vi har sanningen och att andra måste anamma vår syn och i stället inse att den slutgiltiga sanningen ligger utom räckhåll för oss alla.” En romersk-katolsk författare, Christopher Derrick, ger ett skäl till en sådan negativ syn på att finna sanningen: ”Att nämna något över huvud taget om religiös ’sanning’ låter påskina att man gör något slags anspråk på att veta, ... man kan då antyda att någon annan möjligtvis kan ha fel, och det går inte alls för sig.”
Men som förnuftig människa skulle du ha nytta av att begrunda några frågor i det här sammanhanget. Om sanningen inte går att finna, varför säger då Jesus Kristus: ”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria”? Och varför säger en av Jesu apostlar att Guds vilja är ”att alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”? Varför förekommer ordet ”sanning” eller ”sanningen” i förbindelse med tron över hundra gånger i de kristna grekiska skrifterna? Ja, varför, om sanningen inte går att finna? — Johannes 8:32; 1 Timoteus 2:3, 4.
Jesus framhöll inte bara att sanningen gick att finna, utan visade också att det krävs av oss att vi finner den för att Gud skall godkänna vår tillbedjan. När en samarisk kvinna undrade vad som var det sanna slaget av tillbedjan, den som judarna utövade i Jerusalem eller den som samarierna utövade på berget Gerissim, svarade Jesus inte att sanningen var oåtkomlig. Han sade i stället: ”De sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbe honom. Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbe med ande och sanning.” — Johannes 4:23, 24.
Många människor menar att Bibeln kan tolkas på olika sätt och att man därför inte kan vara säker på vad som är sanningen. Men är verkligen Bibeln så vagt skriven att man inte kan vara säker på hur den skall förstås? Visst kan en del profetiska och symboliska uttalanden vara svåra att förstå. Gud talade om för profeten Daniel att hans bok, som innehåller många profetiska uttalanden, inte skulle förstås helt och fullt förrän vid ”ändens tid”. (Daniel 12:9) Och vissa liknelser och symboler måste självfallet uttolkas.
Men när det gäller såväl grundläggande kristna läror som moraliska värderingar som är väsentliga för att kunna tillbe Gud i sanning, så är Bibeln mycket rättfram och lämnar inget utrymme för olika motstridiga tolkningar. I brevet till efesierna talas det om den kristna tron såsom ”en”, vilket visar att det inte skulle finnas flera slag av tro. (Efesierna 4:4—6) Men du kanske undrar: Om nu inte Bibeln med rätta kan tolkas på många olika sätt, varför finns det då så många ”kristna” samfund? Vi finner svaret om vi ser tillbaka på tiden strax efter det att Jesu apostlar hade dött och ett avfall från den sanna kristna tron hade utvecklats.
”Vetet och ogräset”
Jesus förutsade detta avfall i sin liknelse om vetet och ogräset. Jesus förklarade själv att ”vetet” representerade sanna kristna, medan ”ogräset” representerade falska eller avfälliga kristna. ”Medan människorna sov”, sade Jesus, skulle en ”fiende” så ogräs i veteåkern. Denna sådd började efter det att apostlarna somnat in i döden. Liknelsen visar att denna förväxling av sanna och falska kristna skulle bestå ända fram till ”avslutningen på tingens ordning”. Under århundradenas gång har det därför varit svårt att identifiera de sanna kristna, eftersom det religiösa fältet dominerats av sådana som varit kristna bara till namnet. Men vid ”avslutningen på tingens ordning” skulle en förändring ske. ”Människosonen” skulle ”sända ut sina änglar” och skilja sanna kristna från falska. Det innebar att den kristna församlingen då skulle bli lätt att känna igen, eftersom den skulle uppnå samma tillstånd som på apostlarnas tid. — Matteus 13:24—30, 36—43.
Såväl Jesajas som Mikas profetior förutsäger ett sådant återförsamlande av sanna tillbedjare vid ”dagarnas slutskede”. Jesaja säger: ”Det skall ske i dagarnas slutskede att Jehovas hus’ berg kommer att bli fast grundat ovan bergens topp, och det kommer sannerligen att lyftas upp ovan kullarna; och till det skall alla nationerna strömma. Och många folk kommer sannerligen att gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’” En klarsynt granskning av fakta visar att Jesajas profetia uppfylls i vår tid. — Jesaja 2:2, 3; Mika 4:1—3.
Att den kristna församlingen vuxit fram har emellertid inte med någon människas förtjänst att göra. Jesus förutsade att han skulle ”sända ut sina änglar” att utföra ett insamlande verk. Han visade också att det fanns ett särskilt syfte med det: ”På den tiden skall de rättfärdiga lysa lika klart som solen i sin Faders kungarike.” (Matteus 13:43) Det visar att ett världsvitt upplysande eller undervisande verk skulle utföras av den kristna församlingen.
Jehovas vittnen ser en uppfyllelse av dessa profetior i det undervisningsarbete som de nu bedriver i 232 länder. När vittnenas trosuppfattningar, normer för uppförandet och deras organisatoriska förfaringssätt jämförs med Bibeln, kan alla fördomsfria personer själva konstatera att dessa överensstämmer med dem som fanns i första århundradets kristna församling. Det som gör att vittnena talar om sin tro som ”sanningen” är alltså inte någon förmäten uppfattning om egen förträfflighet. Det beror i stället på att de grundligt har studerat Guds ord, Bibeln, och att de följer den som den enda måttstock som religion kan mätas efter.
De första kristna kallade sin tro för ”sanningen”. (1 Timoteus 3:15; 2 Petrus 2:2; 2 Johannes, vers 1) Det som var sanningen för dem måste vara sanningen också för oss i dag. Jehovas vittnen inbjuder alla att genom studium av Bibeln själva försäkra sig om det. Vi hoppas att också du, genom att göra så, skall få känna den glädje som kommer av att inte endast ha funnit en religion som är bättre än någon annan, utan av att ha funnit sanningen!
[Ruta på sidan 5]
NÅGRA FILOSOFIER KONTRA SANNINGEN
POSITIVISM: Den syn som förkastar alla tankar av religiös natur som ovetenskapliga fantasier och anser att filosofins uppgift är att förena alla positiva vetenskaper till en helhet.
EXISTENTIALISM: Dess företrädare påverkades starkt av andra världskriget och kom därför att anta en pessimistisk syn på livet. Den betonar utforskandet av människans ångest inför döden och tillvarons intighet. Den existentialistiske författaren Jean-Paul Sartre sade att eftersom det inte finns någon Gud är människan övergiven och placerad i ett absolut likgiltigt universum.
SKEPTICISM: Anser att det är omöjligt att genom observation och resonemang nå fram till en objektiv, allmängiltig kunskap — någon sanning — om tillvaron.
PRAGMATISM: Bedömer det sanna värdet av våra övertygelser enbart efter deras praktiska verkningar på mänskliga intressen, sådant som att dessa åstadkommer förändringar inom undervisning, moral och politik. Den tillerkänner inte sanningen något värde i sig.
[Bildkälla på sidan 2]
Sidan 3. Andra från vänster. Genom vänligt tillmötesgående från British Museum; till höger: Sung Kyun Kwan-universitetet, Söul, Sydkorea.