Rapport från förkunnare av Riket

Ungdomar förkunnar de goda nyheterna i Afrika

KORT efter Jesu uppståndelse besökte en afrikansk man Jerusalem. Bibeln nämner inte hans namn, utan han omtalas endast som ”en makthavare under Kandake, etiopiernas drottning, som var satt över allt dyrbart hon hade”. Varför är han omnämnd i Bibeln? Därför att en ängel vägledde den kristne evangelieförkunnaren Filippus att förkunna ”de goda nyheterna om Jesus” för honom. Denne etiopiske man var, enligt vad man känner till, den förste från Afrika som blev en medlem av den kristna församlingen. — Apostlagärningarna 8:26—39.

I dag finns det hundratusentals Jehovas vittnen i Afrika. De utnyttjar varje tillfälle att dela med sig av de goda nyheterna om Jesus till andra. Följande erfarenheter visar att även ungdomar i Afrika tar del i detta.

◻ Sandy och Priya var två 11-åriga flickor som var grannar i Nairobi i Kenya. De tyckte om att leka tillsammans och byta sagoböcker. Priyas föräldrar började studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Priya hade nu ett nytt sortiment av böcker som hon kunde foga till sin samling, däribland en som speciellt blev hennes favorit, Lyssna till den store läraren, som är utgiven av Sällskapet Vakttornet. Hon lät sin vän Sandy läsa den här boken, och båda flickorna började studera den regelbundet.

Sandys mor, Una, som besökte den anglikanska kyrkan, ville inte att hennes dotter skulle läsa böcker från Jehovas vittnen. Men trots moderns motstånd fortsatte studiet. En dag vädjade Sandy till sin mamma att hon bara en enda gång skulle lyssna till deras samtal. Det avsnitt som flickorna läste den dagen hade rubriken ”Två män som firade födelsedagar”. Una lyssnade och blev mycket imponerad. Inom kort tog hon kontakt med Priyas mor och ställde många bibliska frågor.

Priyas mor ordnade med att ett vittne började studera Bibeln med Una. Snart började Una själv dela med sig av det hon hade lärt sig till sin arbetskamrat Dolly. Under tiden fortsatte den 11-åriga Priya att göra framsteg och bestämde sig för att symbolisera sitt överlämnande åt Jehova genom vattendop vid en områdessammankomst för Jehovas vittnen. Till Priyas stora glädje blev även Una och Dolly döpta vid denna sammankomst.

◻ I vissa afrikanska länder är Jehovas vittnens verksamhet inte lagligt erkänd. I ett sådant land råder det ändå en allmän atmosfär av tolerans mot Jehovas vittnens religiösa verksamhet och trosuppfattningar. I en skola i detta land hade en 7-årig pojke och hans 6-årige bror — barn till Jehovas vittnen — tillåtelse att lämna klassrummet när religiösa böner skulle frambäras.

En dag krävde en ny lärare att pojkarna skulle delta i bönen tillsammans med de övriga barnen. Den äldre pojken vägrade och blev därför slagen av läraren. Hans yngre bror, 6-årige Shadrack, insisterade på att få träffa rektorn på hans kontor. Rektorn och den nye läraren frågade honom varför han inte ville delta med de övriga. De frågade honom om han var rädd att bli slagen av sina föräldrar. Han svarade på mycket fin arabiska: ”Nej, den Gud som jag tillber är inte oordningens, utan ordningens Gud. Jag kan inte vara ett Jehovas vittne när jag är hemma och ha en annan religion i skolan.” Detta resulterade i att han blev befriad.

Sedan den etiopiske mannen, som omnämns i Apostlagärningarna, hade blivit döpt, ”for [han] glad vidare på sin väg”. (Apostlagärningarna 8:39) På liknande sätt gläder sig Rikets förkunnare i dag över sitt privilegium att förkunna ”de goda nyheterna om Jesus” på den väldiga afrikanska kontinenten. — Apostlagärningarna 8:35.