Frågor från läsekretsen
Var Gud partisk när han till den första styrande kretsen valde män som hade samma bakgrund i fråga om ras och nationalitet — de var ju alla judar?
Nej, det var han absolut inte. Alla de som Jesus först kallade som sina lärjungar var judar. Vid pingsten år 33 v.t. var sedan judar och judiska proselyter de första som blev smorda med helig ande och som därigenom fick utsikten att härska med Kristus i himlen. Först senare blev samarier och andra oomskurna och omvända icke-judar smorda med helig ande. Det är följaktligen förståeligt att den styrande kretsen på den tiden, som vi läser i Apostlagärningarna 15:2, kom att bestå av judar — ”apostlarna och de äldre männen i Jerusalem”. Detta var män som hade en bredare bas av kunskap i Skrifterna och som hade många års erfarenhet av sann tillbedjan och som därför hade haft mer tid att utvecklas till mogna kristna äldste. — Jämför Romarna 3:1, 2.
Vid tiden för det möte med den styrande kretsen som det berättas om i Apostlagärningarna, kapitel 15, hade många icke-judar blivit kristna. Bland dessa fanns afrikaner, européer och människor från andra regioner. Men det finns inget belägg för att några sådana icke-judar hade fogats till den styrande kretsen för att göra kristendomen mer tilltalande för icke-judar. Även om dessa nyligen omvända icke-judiska kristna var likvärdiga medlemmar i ”Guds Israel”, måste de ändå ha respekterat mogenheten och den större erfarenheten hos sådana kristna som apostlarna, vilka var en del av den styrande kretsen på den tiden. (Galaterna 6:16) Lägg, i Apostlagärningarna 1:21, 22, märke till hur högt man värderade sådan erfarenhet. — Hebréerna 2:3; 2 Petrus 1:18; 1 Johannes 1:1—3.
Gud hade i många hundra år handlat på ett speciellt sätt med Israels nation, från vilken Jesus valde sina apostlar. Det var inte fel eller orättvist att inga apostlar kom från vad som nu är Sydamerika eller Afrika eller Fjärran Östern. Med tiden skulle män och kvinnor från dessa områden få tillfälle att vinna långt större privilegier än att vara en apostel på jorden, en medlem av det första århundradets styrande krets eller ha något förordnande bland Guds folk i våra dagar. — Galaterna 3:27—29.
En apostel blev inspirerad att skriva att ”Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. (Apostlagärningarna 10:34, 35) Ja, nyttan av Kristi lösenoffer är utan partiskhet tillgänglig för alla. Och i det himmelska kungariket och i den stora skara som skall få leva för evigt på jorden kommer det att finnas individer ur varje stam och tungomål och nation.
Många människor är känsliga för sådant som vilken ras man tillhör eller vilket språk man talar eller vilken nationell bakgrund man har. Detta belyses av det vi läser i Apostlagärningarna 6:1 om hur en fråga gav upphov till knot mellan grekisktalande och hebreisktalande kristna. Vi kanske har växt upp med eller har absorberat den rådande känsligheten för språk, ras, etnisk bakgrund eller kön. Eftersom det är mycket möjligt att det är så, gör vi väl i att inrikta oss på att låta våra känslor och reaktioner formas efter Guds synsätt. Inför honom är alla människor lika, oavsett sitt utseende. När Gud lät nedteckna äldstes och biträdande tjänares kvalifikationer, nämnde han inte något om ras eller nationell bakgrund. Nej, Gud riktade uppmärksamheten på de andliga kvalifikationerna hos dem som kunde vara tillgängliga för att tjäna. Så var det med den styrande kretsen under det första århundradet, och så är det också nu när det gäller äldste i församlingarna, resande tillsyningsmän och personal vid avdelningskontoren.