Frågor från läsekretsen
Vad menade lärjungen Jakob, när han sade: ”Inte många av er bör bli lärare, mina bröder, då ni vet att vi skall få hårdare dom”? — Jakob 3:1.
Jakob ville förvisso inte avskräcka de kristna från att undervisa andra om sanningen. I Matteus 28:19, 20 befallde ju Jesus sina lärjungar: ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” Alla kristna bör följaktligen vara lärare, och det var också därför som aposteln Paulus gav de hebreiska kristna, vilka ännu inte var lärare, råd angående detta. Han skrev: ”Fastän ni borde vara lärare med tanke på tiden, behöver ni återigen någon till att från början undervisa er om de elementära tingen i Guds heliga utsagor.” — Hebréerna 5:12.
Vad menade då Jakob? Han åsyftade dem som hade speciella uppgifter att undervisa i församlingen. I Efesierna 4:11 läser vi: ”Han [Jesus Kristus, församlingens huvud] gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelieförkunnare, några som herdar och lärare.” Precis som det i församlingarna i våra dagar finns speciella uppgifter när det gäller att ge undervisning, fanns det sådana också under det första århundradet. Den styrande kretsen representerar således ”den trogne och omdömesgille slaven”, och den har ett speciellt ansvar att övervaka undervisningen av den världsomfattande församlingen. (Matteus 24:45) Resande tillsyningsmän och församlingsäldste har också speciella plikter att undervisa.
Uppmanade Jakob kvalificerade kristna män att inte ta emot uppgiften som lärare av fruktan för att få en hårdare dom av Gud? Absolut inte. Tjänsten som äldste är ett stort privilegium, vilket framgår av 1 Timoteus 3:1, som lyder: ”Om någon traktar efter en tjänst som tillsyningsman, är det ett utmärkt arbete han önskar sig”, och ett av kraven för att en man skall förordnas som församlingsäldste är att han är ”kvalificerad att undervisa”. (1 Timoteus 3:2) Jakob sade inte emot Paulus’ inspirerade ord.
Men det verkar som om några under det första århundradet utnämnde sig själva till lärare, trots att de varken var kvalificerade eller förordnade. De tyckte antagligen att uppgiften medförde en viss framskjuten ställning, och de ville ha ära för egen del. (Jämför Markus 12:38—40; 1 Timoteus 5:17.) Aposteln Johannes nämnde Diotrefes, som tyckte om att ”inta främsta platsen”, men som inte ”respektfullt” tog emot någonting från Johannes. (3 Johannes, vers 9) Och 1 Timoteus 1:7 talar om vissa personer som ville ”vara laglärare”, men som inte begrep vare sig vad de sade eller ”de ting” som de gjorde ”så bestämda påståenden om”. Orden i Jakob 3:1 är i synnerhet lämpade för män som önskar vara lärare men som inte har rätt motiv. Sådana personer skulle allvarligt kunna skada hjorden, och de skulle därför få en hårdare dom. — Romarna 2:17—21; 14:12.
Jakob 3:1 är också en bra påminnelse för dem som är kvalificerade som lärare och som tjänar som sådana. Eftersom mycket har blivit dem anförtrott, kommer mycket att krävas av dem. (Lukas 12:48) Jesus sade: ”Varje onyttigt yttrande som människor fäller, det skall de avlägga räkenskap för på Domens dag.” (Matteus 12:36) Detta gäller särskilt för dem vars ord väger extra tungt, till exempel de förordnade äldste.
De äldste skall avlägga räkenskap för det sätt varpå de behandlar Jehovas får. (Hebréerna 13:17) Det de säger påverkar liv. En äldste bör därför akta sig för att föra fram sina egna uppfattningar eller behandla fåren illa, som fariséerna gjorde. Han måste vinnlägga sig om att visa samma djupa kärlek som Jesus. En äldste bör i varje undervisningssituation, och i synnerhet när han medverkar i en dömande kommitté, väga sina ord noga och veta vad han säger, och han bör inte ge uttryck åt rent personliga uppfattningar. Genom att en herde fullständigt förtröstar på Jehova, hans ord och hans anvisningar genom sin organisation, kommer han att få Guds rika välsignelse och inte en ”hårdare dom”.