Deras ljus slocknade inte
PÅ BIBELNS tid fanns det trogna vittnen för Jehova som upplevde motgångar och svårigheter. De mötte motstånd, och det är tydligt att de ibland misslyckades. Ändå gav de inte upp på grund av modfälldhet. Deras ljus slocknade i själva verket inte.
Så till exempel fick profeten Jeremia i uppdrag att vara Guds profet för den avfälliga nationen Juda. Han förkunnade varningen angående Jerusalems kommande ödeläggelse. (Jeremia 1:11—19) Följden blev att Jeremia hade många konfrontationer med sina landsmän, som betraktade honom som en olyckskorp.
Prästen Pashur, den ledande tillsyningsmannen i Guds hus, slog vid ett tillfälle Jeremia på grund av vad han hade profeterat och satte honom i stocken. Efter den här skenbara motgången sade Jeremia: ”Jag blev ett föremål för skratt hela dagen; var och en bespottar mig. Ty så ofta jag talar, ropar jag högt. Våld och skövling ropar jag ut. Ty Jehovas ord blev för mig en orsak till smälek och till åtlöje hela dagen.” Profeten var så modfälld att han sade: ”Jag kommer inte att nämna honom [Jehova], och jag kommer inte mer att tala i hans namn.” — Jeremia 20:1, 2, 7—9.
Men Jeremia gav inte efter för modfälldhet. Han talade ”Jehovas ord” när han tillkännagav: ”I mitt hjärta blev det som en brinnande eld, instängd i benen i min kropp; och jag blev trött av att hålla tillbaka, och jag förmådde inte uthärda den.” (Jeremia 20:8, 9) Eftersom Jeremia var starkt motiverad att kungöra Guds proklamationer, uppehölls han av helig ande och fullföljde sitt uppdrag.
Aposteln Paulus hade också många orsaker till att bli modfälld om han hade gett efter för dessa. Han uthärdade naturkatastrofer, skeppsbrott, förföljelse och misshandel. Och ”förutom dessa ting utifrån”, sade han, ”finns det som välter in över mig från dag till dag, bekymren för alla församlingarna”. (2 Korinthierna 11:23—28) Ja, Paulus var dagligen tvungen att handskas med problem då han oroade sig för nya församlingar som han hade hjälpt till att bilda. Därtill kommer att han var ofullkomlig och fick kämpa med ”ett törne i köttet”, troligen nedsatt syn. (2 Korinthierna 12:7; Romarna 7:15; Galaterna 4:15) Somliga talade till och med emot Paulus bakom ryggen på honom, något som kom till hans kännedom. — 2 Korinthierna 10:10.
Trots allt lät Paulus inte modfälldhet överväldiga honom. Men han var ingen övermänniska. (2 Korinthierna 11:29, 30) Vad höll hans inre eld brinnande? För det första hade han stödjande kamrater som till och med följde med honom till Rom där han hölls i husarrest. (Apostlagärningarna 28:14—16) För det andra betraktade aposteln sin situation på ett balanserat sätt. Det var Paulus’ förföljare och motståndare som handlade fel, inte han. Mot slutet av sitt jordiska liv bedömde han sin förkunnartjänst på ett positivt sätt och sade: ”Från denna stund är rättfärdighetens krona lagd i förvar åt mig, vilken Herren, den rättfärdige domaren, skall ge mig som belöning.” — 2 Timoteus 4:8.
Framför allt närmade sig Paulus regelbundet Jehova Gud i bön, och Herren bistod honom och ingav honom kraft. (2 Timoteus 4:17) Paulus sade: ”Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.” (Filipperna 4:13) Att Paulus kommunicerade med Gud och medkristna och hade en positiv bedömning av sin förkunnartjänst hjälpte honom att fortsätta att kämpa vidare i Jehovas tjänst.
Gud inspirerade Paulus att skriva: ”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” (Galaterna 6:7—9) Skörda vad? Evigt liv. Efterlikna därför Jeremia, Paulus och de många andra trogna vittnena för Jehova som nämns i Bibeln. Ja, efterlikna dem och ge inte efter för modfälldhet. Låt inte ditt ljus slockna. — Jämför Matteus 5:14—16.
[Bild på sidan 25]
Paulus och Jeremia lät inte sitt ljus slockna