Har du givandets ande?
HAR du tänkt på att människors givande kan ha olika motiv? En gåva kan vara ett uttryck för kärlek, givmildhet eller uppskattning, men som du säkert har märkt kan drivfjädern ibland vara att personen i fråga vill bli omtyckt. Eller också kanske gåvan ges av pliktkänsla eller därför att givaren vill ha något i gengäld.
En gåva kan vara inslagen i ett paket med en vacker rosett. Men håller du inte med om att en bukett blommor, ett mål mat eller en omtänksam handling också kan vara en fin gåva? Faktum är att de gåvor som blir mest uppskattade ofta är sådana som inbegriper att vi ger av oss själva.
Söker du vinna någons gunst?
Det är inte ovanligt att människor ger gåvor åt en person vars gunst de eftersträvar. I vissa länder är det brukligt att en ung man som vill vinna sin tillkommandes hjärta uppvaktar henne med blommor. En förståndig kvinna ser emellertid längre än till själva gåvan. Hon lägger märke till om drivfjädern till den unge mannens gåva är en kärleksfull ande som också kommer att göra honom till en bra äkta man. En sådan gåva kan, om den återspeglar en gudaktig ande, skänka såväl givaren som mottagaren stor glädje.
Bibeln berättar om ett tillfälle då Abigajil, Nabals hustru, snabbt ställde i ordning en frikostig gåva åt David, som hon visste var den som Gud hade utvalt att bli kung i Israel. Hon sökte vinna hans ynnest. Hennes man hade nämligen visat förakt för David och hade skrikit förebråelser åt Davids män. I spetsen för omkring 400 beväpnade män hade David sedan dragit ut för att tillintetgöra Nabal och hans hushåll. Abigajil ingrep emellertid och sände snabbt i väg en frikostig gåva till David med proviant åt honom och hans män. Därefter gick hon själv David till mötes, och efter att ödmjukt ha bett om ursäkt för det som hennes man hade gjort visade hon prov på mycket gott omdöme i sitt samtal med David.
Hon drevs av ädla motiv, och resultatet blev gott. David tog emot hennes gåva och sade till henne: ”Gå upp till ditt hus i frid. Se, jag har lyssnat till din röst, för att jag måtte ta hänsyn till din person.” När Nabal senare dog, friade David till Abigajil, och hon sade med glädje ja. — 1 Samuelsboken 25:13—42.
I vissa fall kan emellertid den ynnest som en person eftersträvar inbegripa partiskhet eller till och med ett åsidosättande av rättvisan. I sådana fall är den gåva som ges i själva verket en muta. Givaren tror att han kommer att vinna på sitt agerande, men i själva verket förlorar han bara sin sinnesfrid. Risken finns alltid att han blir ertappad och får stå till svars för sitt handlingssätt. Även om han får den ynnest som han eftersträvar, kan han finna att han nu har fått rykte om sig att vara en person med tvivelaktiga motiv. Bibeln, som återspeglar Guds vishet, varnar för sådana gåvor. — 5 Moseboken 16:19; Predikaren 7:7.
Ges gåvan av ett villigt hjärta?
Det är inget tvivel om saken — att ge något åt någon man älskar därför att man vill göra det skänker mycket större glädje än att ge därför att andra förväntar det.
I samband med en insamling till nödlidande medkristna framhöll aposteln Paulus en del viktiga principer för gudaktigt givande. Han skrev: ”Om nämligen villigheten först finns där, är den särskilt godtagbar efter vad man har, inte efter vad man inte har.” Därefter tillade han: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korinthierna 8:12; 9:7) Mycket beror följaktligen på dig själv. Köper du så mycket presenter att du kanske måste sätta dig i skuld, eller håller du dig inom dina tillgångar? Känner du dig tvungen att ge på grund av sociala och kommersiella påtryckningar, eller gör du som du har beslutat i ditt hjärta? Paulus skrev beträffande kristna på den tiden som tillämpade sådana gudaktiga principer: ”Självmant fortsatte [de] att mycket enträget tigga oss om förmånen att få ge den välmenta gåvan och om en andel i understödet till de heliga.” — 2 Korinthierna 8:4.
I kontrast till detta kunde man i Royal Bank Letter för november/december 1994 läsa följande angående veckorna före jul: ”Den här tiden kan ses som ett tillstånd av konstlad spänning, som piskas upp av kommersiella intressen för att lura konsumenterna att köpa sådant som de annars inte skulle köpa.” Om köpandet sker på kredit, kan givandets glädje snabbt fördunklas när räkningarna skall betalas.
Ger du bara vid vissa tillfällen — eller av kärlek?
Är ditt givande begränsat till vissa tillfällen, då situationen tycks kräva att man ger presenter? I så fall kanske du går miste om mycket av den glädje som spontant givande kan skänka.
Många människor har lagt märke till de negativa följderna av att ge presenter vid vissa speciella tillfällen. En mamma som också är författare konstaterade att hennes barn började bli giriga när den dag närmade sig då de förväntade att få presenter. Hon erkände också att hennes egen glädje över en fin present grumlades därför att hon hade hoppats på något annat. Mängder av rapporter visar att helger som kännetecknas av festligheter och ett utbyte av gåvor också utmärks av alkoholmissbruk och depressioner.
Efter att ha konstaterat att den stora tonvikt som läggs på presenter vid vissa högtider ibland har en menlig inverkan på barn gav en professor i psykologi följande rekommendation i The New York Times: ”Pröva att ge en del av presenterna på andra dagar för att minska stressen.” Tror du att det skulle få en positiv verkan?
Tammy, en 12-årig flicka i en familj som inte firar jul och födelsedagar, skriver: ”Det är roligare att få en present när man minst väntar det.” Hon förklarar att i stället för att få presenter bara en eller två gånger om året får hon och hennes bror presenter av sina föräldrar året runt. Men det finns något som är viktigare för henne än presenter. Som hon själv uttrycker det: ”Vi har ett mycket lyckligt familjeliv.”
Boken Secrets of Strong Families säger rättframt: ”De flesta av oss ägnar flera gånger om året tid och pengar åt att välja lämpliga presenter åt våra nära och kära i samband med födelsedagar, årsdagar och helgdagar. Den bästa gåvan av alla skulle inte kosta dig några pengar. Du skulle inte heller behöva slå in den. Om du, i likhet med de flesta människor, anser att ditt liv är det värdefullaste du äger, då är en bit av ditt liv den dyrbaraste gåva du kan ge en annan människa. Vi ger denna dyrbara gåva när vi ger ett stycke av vår tid åt dem vi älskar.”
Du kan också låta detta givande utsträckas till andra än dina familjemedlemmar. Att vi spontant ger av oss själva för att fylla ett påtagligt behov hos en annan människa kan skänka oss stor tillfredsställelse. Jesus Kristus uppmanade oss att visa sådan kärleksfull omsorg om fattiga, ofärdiga och blinda och tillade: ”[Då] kommer du att vara lycklig, eftersom de inte har något att återbetala dig med.” — Lukas 14:12—14.
Ett reportage i den amerikanska tidningen Rockland Journal-News gav nyligen ett exempel på sådant givande. När ett hus som tillhörde en äldre, blind kvinna rasade ihop, byggde hennes vänner ett nytt hus åt henne. Flera företagare på orten skänkte material till bygget, och de lokala myndigheterna bidrog med ett penningbelopp. ”Det viktigaste var emellertid att cirka 150 personer, av vilka de flesta är förbundna med församlingen av Jehovas vittnen i Haverstraw, bidrog med sin tid för att bygga huset”, förklarade tidningen.
Artikeln fortsatte: ”På byggplatsen kunde man se högar av byggnadsmaterial bredvid bord som var fulla av mat. På två dagar uppförde arbetarna ett tvåfamiljshus, tre våningar högt. ... Jehovas vittnen är kända för att kunna bygga mycket snabbt. ... Denna snabbhet står emellertid i kontrast till det varaktiga i deras livsuppgift: att i kärlek samarbeta för att åstadkomma något av bestående värde. Fru Blakely kanske inte kan se sitt nya hem, men hon kan ta på det med sina händer, och i sitt hjärta känner hon djup tacksamhet över denna osjälviska handling.”
En givmild ande året om
De som är verkligt givmilda behöver inte vänta till speciella dagar. Deras liv kretsar inte bara kring dem själva. När de får något gott, tycker de om att dela med sig av det åt andra. Det betyder inte att de känner sig tvingade att ge. Det betyder inte att de ger så mycket åt andra att deras egna familjer blir lidande. Det betyder inte att de ger urskillningslöst, utan tanke på den verkan som gåvan kan få på mottagaren. Det betyder i stället att de är människor som tar ”för vana att ge”, precis som Jesus lärde sina lärjungar att göra. — Lukas 6:38.
De tänker på vänner och grannar som är gamla, sjuka eller på annat sätt i behov av uppmuntran. Deras ”gåva” kan vara att gå och handla åt dem eller hjälpa till med hushållsarbetet. Den kan bestå av att hugga ved eller skotta snö. Den kan vara en gryta med färdiglagad mat eller ett besök under någon timme då de kan samtala och läsa tillsammans. De kanske är upptagna, men inte alltför upptagna för att hjälpa andra. De vet av egen erfarenhet att ”det är lyckligare att ge än att få”. — Apostlagärningarna 20:35.
Den störste givaren av alla är naturligtvis vår Skapare, Jehova Gud, som ”åt alla ger liv och andedräkt och allt”. (Apostlagärningarna 17:25) Genom Bibeln delger han oss också sitt uppsåt att göra slut på ondska, sjukdom och död och förvandla jorden till ett paradis. (Psalm 37:10, 11; Uppenbarelseboken 21:4, 5) När människor som har en frikostig ande får veta detta, behåller de inte dessa goda nyheter för sig själva. Ett av deras största glädjeämnen är att få dela med sig av dem åt andra. De har verkligen givandets ande. Uppodlar du en sådan ande i ditt liv?
[Bilder på sidan 7]
Några av de dyrbaraste gåvor vi kan ge andra människor är gratis