”Älska sanning och frid”!
”Härars Jehovas ord fortsatte att komma till mig och löd: ’... Älska sanning och frid.’” — SAKARJA 8:18, 19.
1, 2. a) Hurdant är mänsklighetens förflutna när det gäller fred? b) Varför kommer den nuvarande världen aldrig att få se verklig fred?
”VÄRLDEN har aldrig haft fred. Det har alltid varit krig någonstans, och ofta på många platser samtidigt.” Så sade professor Milton Mayer vid University of Massachusetts i USA. Vilket sorgligt uttalande om mänskligheten! Det är sant att människor har velat ha fred, och politiker har på allt sätt försökt bevara freden, från Pax Romana på romartiden till policyn med ”ömsesidig garanterad förintelse” under det kalla kriget. Men till slut har alla deras ansträngningar misslyckats. Som Jesaja uttryckte det för många hundra år sedan har ”fredsbudbärarna” gråtit ”bittert”. (Jesaja 33:7) Varför är det så?
2 Jo, därför att det inte kan bli någon varaktig fred så länge det finns hat och girighet; en varaktig fred måste vara grundad på sanning. Fred kan inte grundas på lögn. Därför sade Jehova, när han lovade att återställa det forntida Israel och att ge det frid och fred: ”Se, jag leder frid till henne alldeles som en flod och nationers härlighet alldeles som en översvämmande ström.” (Jesaja 66:12) Denna tingens ordnings gud, Satan, Djävulen, är en ”människomördare” och ”en lögnare och lögnens fader”. (Johannes 8:44; 2 Korinthierna 4:4) Hur skulle en värld med en sådan gud någonsin kunna ha frid eller fred?
3. Vilken anmärkningsvärd gåva har Jehova gett sitt folk, trots att de lever i en värld full av oro och bekymmer?
3 Det är dock värt att lägga märke till att Jehova ger sitt folk frid redan medan de lever i Satans krigshärjade värld. (Johannes 17:16) På 500-talet f.v.t., då han återförde dem som tillhörde hans speciella nation till deras hemland, uppfyllde han det löfte som han hade gett genom Jeremia om att ge dem ”frid och sanning”. (Jeremia 33:6) Och trots att Guds folk i dessa sista dagar har upplevt den svåraste och mest problemfyllda tiden i människans historia, har han gett dem ”frid och sanning” i deras ”land”, deras andliga besittning på jorden. (Jesaja 66:8; Matteus 24:7—13; Uppenbarelseboken 6:1—8) Vår uppskattning av denna gudagivna frid och sanning kommer att fördjupas och vi kommer att få se vad vi måste göra för att bevara vår andel av detta, när vi nu fortsätter vår genomgång av Sakarja, kapitel 8.
”Må era händer vara starka”
4. Hur uppmanade Sakarja israeliterna att handla för att de skulle få uppleva frid?
4 För sjätte gången i Sakarja, kapitel 8, hör vi ett spännande uttalande av Jehova: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Må era händer vara starka, ni som i dessa dagar hör dessa ord av profeternas mun, på den dag då grunden till härars Jehovas hus blev lagd, för att templet skulle byggas. Ty före de dagarna blev det ingen lön för människorna; och vad husdjurens lön beträffar, fanns det inget sådant; och för den som gick ut och för den som kom in var det ingen frid på grund av motståndaren, eftersom jag fortsatte att driva alla människor mot varandra.’” — Sakarja 8:9, 10.
5, 6. a) Hur var situationen i Israel på grund av israeliternas modfälldhet? b) Vilken förändring lovade Jehova israeliterna, om de satte hans tillbedjan främst?
5 Dessa ord uttalade Sakarja medan templet höll på att återuppbyggas i Jerusalem. Dessförinnan hade de israeliter som hade återvänt från Babylon blivit modfällda och upphört med att arbeta på tempelbygget. Eftersom de hade varit mest intresserade av sin egen bekvämlighet, hade de inte fått någon välsignelse eller frid från Jehova. Trots att de brukade sin jord och skötte sina vingårdar gick det dem inte väl. (Haggaj 1:3—6) Det var som om de arbetade för ”ingen lön”.
6 Nu, när templet höll på att återuppbyggas, uppmuntrade Sakarja judarna att ”vara starka” och modigt sätta Jehovas tillbedjan främst. Vad skulle hända om de gjorde det? ”’Nu kommer jag inte att vara som i forna dagar mot de kvarvarande av detta folk’, är härars Jehovas uttalande. ’Ty där kommer fridens säd att vara; vinstocken, den kommer att ge sin frukt, och jorden, den kommer att ge sin avkastning, och himlarna, de kommer att ge sin dagg; och jag kommer helt visst att låta de kvarvarande av detta folk ta alla dessa ting i arv. Och det skall ske att liksom ni blev en förbannelse bland nationerna, o Judas hus och Israels hus, så kommer jag att rädda er, och ni skall bli en välsignelse. Var inte rädda. Må era händer vara starka.’” (Sakarja 8:11—13) Om israeliterna handlade beslutsamt skulle det gå dem väl. När nationerna tidigare hade velat åberopa ett exempel på förbannelse, hade de kunnat peka på Israel. Men nu skulle Israel i stället bli ett exempel på välsignelse. Vilket utmärkt skäl till att låta sina ”händer vara starka”!
7. a) Vilka spännande förändringar har Jehovas folk upplevt, och vilken höjdpunkt av det de har uträttat nåddes under tjänsteåret 1995? b) Vilka länder har, som årsrapporten visar, enastående toppsiffror när det gäller förkunnare, pionjärer och medeltalet timmar?
7 Hur är det då i våra dagar? Jo, under åren före år 1919 saknade Jehovas folk i viss utsträckning nit. De var inte helt neutrala under första världskriget, och de hade en tendens att följa en människa i stället för sin kung, Jesus Kristus. Detta ledde till att somliga blev modfällda av det motstånd som kom både inifrån organisationen och utifrån. År 1919 lät de sedan med Jehovas hjälp sina händer bli starka. (Sakarja 4:6) Jehova gav dem frid, och de fick stor framgång. Detta framgår av det som de har uträttat under de 75 senaste åren, vilket nådde en höjdpunkt under tjänsteåret 1995. Som folk betraktade skyr Jehovas vittnen nationalism, stolthet över stamtillhörighet, fördomar och alla andra orsaker till hat. (1 Johannes 3:14—18) Med verkligt nit tjänar de Jehova i hans andliga tempel. (Hebréerna 13:15; Uppenbarelseboken 7:15) Enbart under det gångna året använde de över en miljard timmar till att tala med andra om sin himmelske Fader! De ledde 4.865.060 bibelstudier varje månad. Varje månad tog i medeltal 663.521 del i pionjärtjänsten. Präster i kristenheten pekar ibland på Jehovas vittnen, när de vill ge ett exempel på människor som är verkligt entusiastiska i sin gudsdyrkan.
8. Hur kan varje enskild kristen dra nytta av ”fridens säd”?
8 På grund av att Jehovas folk visar en sådan nitälskan ger Jehova dem ”fridens säd”. Var och en som odlar den säden kommer att få erfara hur friden växer i hans hjärta och i hans liv. Varje troende kristen som jagar efter frid med Jehova och med sina medkristna får del av den sanning och frid som folket för Jehovas namn har. (1 Petrus 3:11; jämför Jakob 3:18.) Detta är verkligen underbart!
”Var inte rädda”
9. Vilket förändrat handlingssätt mot sitt folk utlovade Jehova?
9 Vi läser nu det sjunde uttalandet från Jehova. Hur lyder det? ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Liksom jag hade i sinnet att låta olycka komma över er, eftersom era förfäder gjorde mig harmsen’, har härars Jehova sagt, ’och jag inte kände någon ånger, så skall jag i dessa dagar åter ha i sinnet att göra gott mot Jerusalem och mot Judas hus. Var inte rädda.’” — Sakarja 8:14, 15.
10. Hur visar Jehovas vittnens förflutna att de inte har varit rädda?
10 Trots att Jehovas folk i andligt avseende hade skingrats under första världskriget, önskade de ändå i sitt hjärta göra det som var rätt. Sedan Jehova hade gett dem en viss tuktan, ändrade han därför sitt sätt att handla mot dem. (Malaki 3:2—4) När vi nu ser tillbaka, vill vi tacka honom innerligt för vad han har gjort. Det är sant att vi har varit ”föremål för hat från alla nationerna”. (Matteus 24:9) Många har blivit fängslade, och somliga har rentav dött för sin tro. Vi möter ofta likgiltighet eller fientlighet. Men vi är inte rädda. Vi vet att Jehova är starkare än något motstånd, synligt eller osynligt. (Jesaja 40:15; Efesierna 6:10—13) Vi kommer inte att upphöra med att lyssna till orden: ”Hoppas på Jehova; var modig och låt ditt hjärta vara starkt.” — Psalm 27:14.
”Tala sanning med varandra”
11, 12. Vad bör var och en av oss tänka på, om vi helt och fullt önskar få del av de välsignelser som Jehova ger sitt folk?
11 För att helt och fullt få del av välsignelserna från Jehova måste vi tänka på vissa saker. Sakarja skriver: ”’Detta är de ting ni skall göra: Tala sanning med varandra. Döm med sanning och med fridens dom i era portar. Och tänk inte ut olycka mot varandra i era hjärtan, och älska inte falsk ed; ty allt detta är ting som jag har hatat’, är Jehovas uttalande.” — Sakarja 8:16, 17.
12 Jehova uppmanar oss att tala sanning. (Efesierna 4:15, 25) Han hör inte böner från dem som tänker ut skadliga ting, för egen vinnings skull döljer sanningen eller uttalar falska eder. (Ordspråken 28:9) Eftersom han hatar avfällighet, vill han att vi håller fast vid Bibelns sanning. (Psalm 25:5; 2 Johannes, vers 9—11) När äldste behandlar ett ärende i en dömande kommitté, bör de, precis som de äldre männen i stadsportarna i Israel, grunda sina råd och beslut på Bibelns sanning och inte på sin egen uppfattning. (Johannes 17:17) Jehova vill att de, som kristna herdar, söker en ”fridens dom” och försöker återställa friden mellan stridande parter och hjälpa ångerfulla syndare att återfå frid med Gud. (Jakob 5:14, 15; Judas, vers 23) Samtidigt bevarar de församlingens frid genom att modigt utesluta dem som genom att egensinnigt framhärda i ett orätt handlingssätt stör den friden. — 1 Korinthierna 6:9, 10.
”Till jubel och till glädje”
13. a) Vilken förändring angående fasta profeterade Sakarja om? b) Vilka fastor hölls i Israel?
13 Vi får nu höra ett åttonde högtidligt uttalande: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Fastan i fjärde månaden och fastan i femte månaden och fastan i sjunde månaden och fastan i tionde månaden kommer för Judas hus att bli till jubel och till glädje och till goda festtider. Så älska sanning och frid.’” (Sakarja 8:19) Under det mosaiska lagförbundet fastade israeliterna på försoningsdagen för att ge uttryck åt sin sorg över sina synder. (3 Moseboken 16:29—31) De fyra fastor som nämns av Sakarja hölls tydligen för att sörja händelser i samband med att Jerusalem erövrades och ödelades. (2 Kungaboken 25:1—4, 8, 9, 22—26) Men nu höll templet på att återuppbyggas och Jerusalem på att återbefolkas. Sorg byttes ut mot glädje, och fastorna kunde bli festtider.
14, 15. a) Hur var firandet av Åminnelsen en orsak till stor glädje, och vad bör detta påminna oss om? b) Vilka länder har, som årsrapporten visar, enastående siffror när det gäller antalet närvarande vid Åminnelsen?
14 Nu håller vi inte sådana fastor som nämns av Sakarja eller en sådan fasta som var föreskriven i Lagen. Eftersom Jesus har offrat sitt liv för våra synder, kan vi nu glädja oss åt välsignelserna under en större försoningsdag. Våra synder övertäcks, inte bara i symbolisk bemärkelse, utan fullständigt. (Hebréerna 9:6—14) Den enda högtid som vi som kristna firar är, enligt den himmelske översteprästens, Jesu Kristi, befallning, åminnelsen av hans död. (Lukas 22:19, 20) Upplever vi inte ”jubel” och ”glädje”, när vi varje år församlas till detta firande?
15 Förra året kom 13.147.201 tillsammans för att fira Åminnelsen, vilket var 858.284 fler än år 1994. Vilken stor skara! Föreställ dig glädjen i de 78.620 församlingarna av Jehovas vittnen, då ovanligt många människor församlades i deras Rikets salar för det firandet. När de närvarande påmindes om dens död som är ”vägen och sanningen och livet” och som nu härskar som Jehovas store ”Fredsfurste”, blev de säkert påverkade att ”älska sanning och frid”. (Johannes 14:6; Jesaja 9:6) Detta firande hade en speciell innebörd för dem som lever i länder som plågas av kaos och krig. En del av våra bröder har fått bevittna fasansfulla scener under år 1995. ”Guds frid, som övergår allt förstånd”, har dock skyddat deras ”hjärtan” och ”sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus”. — Filipperna 4:7.
”Låt oss ... blidka Jehovas ansikte”
16, 17. Hur kan människor av nationerna ”blidka Jehovas ansikte”?
16 Men varifrån kom då alla dessa miljoner som var med vid Åminnelsen? Det nionde uttalandet av Jehova förklarar: ”Detta är vad härars Jehova har sagt: ’Åter kommer det att ske att folk och många städers invånare skall komma; och invånarna i den ena staden kommer helt visst att gå till dem i den andra och säga: ”Låt oss beslutsamt gå för att blidka Jehovas ansikte och för att söka härars Jehova. Jag själv skall också gå.” Och många folk och mäktiga nationer skall helt visst komma för att söka härars Jehova i Jerusalem och för att blidka Jehovas ansikte.’” — Sakarja 8:20—22.
17 De som var med vid Åminnelsen önskade ”söka härars Jehova”. Förutom Jehovas överlämnade, döpta tjänare var också miljoner andra närvarande, vilka ännu inte hade kommit så långt. I vissa länder var antalet närvarande vid Åminnelsen fyra eller fem gånger så stort som antalet förkunnare av Guds kungarike. Alla dessa intresserade personer behöver hjälp att göra framsteg. Må vi lära dem att jubla i vetskapen om att Jesus dog för våra synder och nu härskar i Guds kungarike. (1 Korinthierna 5:7, 8; Uppenbarelseboken 11:15) Och må vi uppmuntra dem att överlämna sig åt Jehova Gud och att underordna sig hans förordnade kung. Därigenom kommer de att ”blidka Jehovas ansikte”. — Psalm 116:18, 19; Filipperna 2:12, 13.
”Tio män av nationernas alla språk”
18, 19. a) Vem i våra dagar är ”en jude” i uppfyllelse av Sakarja 8:23? b) Vilka är i våra dagar de ”tio män” som griper tag ”i en mans, en judes, mantelflik”?
18 För sista gången läser vi i Sakarja, kapitel 8: ”Detta är vad härars Jehova har sagt.” Vad är Jehovas sista tillkännagivande? ”Det kommer att ske i de dagarna att tio män av nationernas alla språk kommer att gripa tag, ja, de kommer verkligen att gripa tag i en mans, en judes, mantelflik och säga: ’Vi skall gå med er, för vi har hört att Gud är med er.’” (Sakarja 8:23) På Sakarjas tid var de köttsliga israeliterna Guds utvalda nation. Men under det första århundradet förkastade israeliterna Jehovas Messias. Därför utvalde vår Gud ”en jude” — ett nytt Israel — som sitt speciella folk, ”Guds Israel”, vilket består av andliga judar. (Galaterna 6:16; Johannes 1:11; Romarna 2:28, 29) Dessa andliga judar skulle till slut komma att uppgå till 144.000, vilka utvalts från människorna till att härska tillsammans med Jesus i hans himmelska kungarike. — Uppenbarelseboken 14:1, 4.
19 De flesta av dessa 144.000 har redan dött trogna och har mottagit sin himmelska belöning. (1 Korinthierna 15:51, 52; Uppenbarelseboken 6:9—11) Några få finns kvar här på jorden, och de gläder sig åt att få se att de ”tio männen” som väljer att gå med ”juden” verkligen är ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. — Uppenbarelseboken 7:9; Jesaja 2:2, 3; 60:4—10, 22.
20, 21. Hur kan vi, allteftersom slutet för den här världen kommer allt närmare, bevara friden med Jehova?
20 Kristenheten är nu, när slutet för den här världen obönhörligt närmar sig, lik Jerusalem på Jeremias tid: ”Man hoppades på fred, men inget gott kom; och på en läkedomens tid, och se! förfäran!” (Jeremia 14:19) Denna förfäran kommer att nå sin kulmen, när nationerna vänder sig mot falsk religion och på ett våldsamt sätt gör slut på den. Kort därefter kommer nationerna själva att bli tillintetgjorda i Guds sista krig, Harmageddon. (Matteus 24:29, 30; Uppenbarelseboken 16:14, 16; 17:16—18; 19:11—21) Det kommer verkligen att bli en kaotisk tid!
21 Men genom allt detta kommer Jehova att beskydda dem som älskar sanning och som odlar ”fridens säd”. (Sakarja 8:12; Sefanja 2:3) Må vi därför förbli i trygghet inom hans folks land och nitiskt lovprisa honom offentligt och hjälpa så många som möjligt att ”blidka Jehovas ansikte”. Om vi gör det, kommer vi alltid att få åtnjuta Jehovas frid. Ja, ”Jehova själv kommer att ge verklig styrka åt sitt folk. Jehova själv kommer att välsigna sitt folk med frid.” — Psalm 29:11.
Kan du förklara?
◻ Hur lät Guds folk sina händer bli starka på Sakarjas tid? Hur gör han det i våra dagar?
◻ Hur reagerar vi för förföljelse, fientlighet och likgiltighet?
◻ Vad är inbegripet i att vi ”talar sanning med varandra”?
◻ Hur kan en person ”blidka Jehovas ansikte”?
◻ Hur är uppfyllelsen av Sakarja 8:23 till stor glädje för oss?
[Bild på sidan 18]
Förra året använde Jehovas vittnen 1.150.353.444 timmar till att tala med människor om Guds kungarike