Rapport från förkunnare av Riket

Forna fiender förenade i tjänst för Jehova

”FÖRSTA gången jag hörde talas om Jehovas vittnen var när jag tjänstgjorde som beväpnad vakt i Bosnien”, säger Branko.a

Branko bevakade ett sjukhus där man vårdade sårade. En av läkarna där studerade Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och en natt när han hade jour förklarade han för Branko en hel del om vad han hade lärt sig om Bibeln.

Branko blev så gripen av det han fick höra den natten att han genast lade ner sina vapen. Han tog kontakt med vittnena och ville lära sig mer. Någon tid senare, när Branko hade flyttat till ett annat europeiskt land, sökte han upp en Rikets sal och var med vid ett möte i en jugoslavisk församling av Jehovas vittnen. Det var där Branko träffade Slobodan.

Slobodan kom också från Bosnien och hade tjänstgjort som frivillig i samma krig som Branko — men på motståndarsidan. Slobodan hade stridit på serbernas sida mot kroaterna. När de två träffades, var Slobodan ett döpt Jehovas vittne. Han erbjöd sin forne fiende, Branko, ett bibelstudium. Allteftersom studiet fortskred, lärde sig Branko mer om Jehova, och hans kärlek till Gud växte. Detta fick Branko att överlämna sitt liv åt Skaparen. I oktober 1993 symboliserade han sitt överlämnande genom vattendop.

Hur blev Slobodan ett Jehovas vittne? Han hade lämnat krigszonen i Bosnien någon tid tidigare. Han hade läst några av vittnenas publikationer, men det var först när två vittnen besökte honom i hans hem i början av år 1992 som hans intresse för Guds ord började växa. Vem var det som besökte Slobodan och erbjöd honom ett bibelstudium? Det var Mujo, som också var från Bosnien men som hade uppfostrats som muslim. Medan bibelstudiet fortskred, tillbringade dessa forna fiender, Mujo och Slobodan, någon tid tillsammans varje dag för att styrka varandras tro.

Kriget i det tidigare Jugoslavien har krävt hundratusentals människoliv. Men Branko, Slobodan och Mujo tjänar nu som heltidsförkunnare av de goda nyheterna i samma församling av Jehovas vittnen. De har övervunnit etniska fördomar och rasmotsättningar, och de traktar nu efter frid i det att de underordnar sig sin Skapare, Jehova.

Men vad var det som fick dem att göra dessa förändringar? Det var deras kärlek till Jehova, deras respekt för Bibeln och deras iver att tillämpa Bibelns sanning i sitt liv. Det är alldeles som Bibeln säger: ”Guds ord är levande och utvecklar kraft ... och kan urskilja hjärtats tankar och avsikter.” — Hebréerna 4:12.

[Fotnoter]