De gjorde Jehovas vilja
Jesu avskedsord blev deras rättesnöre
PÅ KVÄLLEN den 14 nisan år 33 v.t. låg Jesus Kristus och hans elva trogna apostlar till bords i ett rum på en övervåning i Jerusalem. Eftersom han visste att han snart skulle dö, sade han till dem: ”Jag är hos er ännu en liten stund.” (Johannes 13:33) Judas Iskariot var faktiskt redan på väg för att överlägga med onda män, som ville få Jesus dödad.
Av dem som fanns i detta rum på övervåningen var det bara Jesus som förstod hur allvarlig situationen var. Han var väl medveten om att han snart skulle få lida. Jesus visste också att hans apostlar skulle överge honom just den natten. (Matteus 26:31; Sakarja 13:7) Eftersom det här var Jesu sista möjlighet att före sin död tala med sina apostlar, kan vi vara övertygade om att han i sina avskedsord lade tonvikten på det som var allra viktigast.
”Fortsätt att göra detta till minne av mig”
Med sina trogna apostlar instiftade Jesus ett nytt firande, som skulle ersätta den judiska påsken. Aposteln Paulus kallade det ”Herrens kvällsmåltid”. (1 Korinthierna 11:20) Jesus tog ett osyrat bröd och frambar en bön. Sedan bröt han brödet och gav det till sina apostlar. ”Ta det, ät. Detta betyder min kropp”, sade han. Sedan tog han en bägare med vin, tackade Gud i bön och gav den åt apostlarna och sade: ”Drick av den, ni alla; för detta betyder mitt blod, ’förbundets blod’, som skall utgjutas för mångas räkning till förlåtelse för synder.” — Matteus 26:26—28.
Vilken innebörd hade det som hände då? Brödet representerade, som Jesus framhöll, hans syndfria kropp. (Hebréerna 7:26; 1 Petrus 2:22, 24) Vinet symboliserade Jesu utgjutna blod, som skulle göra det möjligt att förlåta synder. Hans offerblod skulle också ge gällande kraft åt det nya förbundet mellan Jehova Gud och 144.000 människor, som så småningom skulle regera med Jesus i himlen. (Hebréerna 9:14; 12:22—24; Uppenbarelseboken 14:1) Jesus visade genom att inbjuda sina apostlar att ta del i den här måltiden att de skulle få vara med honom i det himmelska kungariket.
Jesus gav följande befallning om denna minnesmåltid: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (Lukas 22:19) Ja, Herrens kvällsmåltid skulle vara en årligen återkommande tilldragelse precis som påsken hade varit. Medan påsken firades till minne av israeliternas befrielse från slaveriet i Egypten, skulle Herrens kvällsmåltid rikta uppmärksamheten på en mycket större befrielse — den återlösbara människovärldens befrielse från slaveriet under synd och död. (1 Korinthierna 5:7; Efesierna 1:7) Dessutom skulle de som tog del av emblemen, i form av bröd och vin, bli påminda om att de i framtiden skulle ha privilegiet att vara kungar och präster i Guds himmelska kungarike. — Uppenbarelseboken 20:6.
Jesu Kristi död var sannerligen den viktigaste händelsen i människans historia. De som uppskattar vad Jesus gjorde lyder den befallning han gav om Herrens kvällsmåltid: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” Jehovas vittnen högtidlighåller varje år minnet av Jesu död på det datum som motsvarar den 14 nisan. År 1996 infaller detta datum efter solnedgången den 2 april. Du är varmt välkommen att vara med i den Rikets sal som ligger i närheten av där du bor.
”Jag ger er ... ett nytt bud”
Samtidigt som Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid gav han sina apostlar några avskedsråd. Trots att dessa män fått en god utbildning, hade de mycket att lära. De urskilde inte helt och fullt vad som var Guds uppsåt för Jesus, för dem och för framtiden. Men Jesus försökte inte klargöra allt detta vid det här tillfället. (Johannes 14:26; 16:12, 13) I stället talade han om något som var mycket viktigt. ”Jag ger er nu ett nytt bud”, sade han, ”att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra.” Jesus tillade sedan: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:34, 35.
På vilket sätt var detta ”ett nytt bud”? Det är sant att den mosaiska lagen påbjöd: ”Du skall älska din medmänniska som dig själv.” (3 Moseboken 19:18) Men Jesus uppmanade sina efterföljare att visa en självuppoffrande kärlek som kunde sträcka sig så långt att man gav sitt liv för en medkristen. Kärlekens lag gäller naturligtvis också under förhållanden som inte är så svåra. En efterföljare till Jesus Kristus bör i olika situationer ta första steget och visa kärlek genom att hjälpa andra andligt och på andra sätt. — Galaterna 6:10.
Under den här sista natten av sitt jordiska liv drev kärleken Jesus att be till Jehova Gud till förmån för sina lärjungar. Han bad bland annat så här: ”De är i världen och jag går nu till dig. Helige Fader, vaka över dem för ditt eget namns skull, som du har gett mig, för att de må vara ett, alldeles som vi är.” (Johannes 17:11) Det är intressant att Jesus i denna vädjan till sin Fader bad om att det skulle råda kärleksfull enhet bland hans efterföljare. (Johannes 17:20—23) De behövde älska varandra alldeles som Jesus hade älskat dem. — Johannes 15:12.
De trogna apostlarna tog Jesu avskedsord till rättesnöre. Vi bör också följa hans bud. I dessa ”sista dagar” är det viktigare än någonsin att det råder kärlek och enhet bland sanna tillbedjare. (2 Timoteus 3:1) Sanna kristna lyder Jesu bud och visar broderlig kärlek. Det inbegriper att lyda hans befallning om att hålla Herrens kvällsmåltid.