Påsken eller Åminnelsen — Vilket bör du fira?

NÄR gryningsljuset sprider sig över horisonten söndagen den 7 april, kommer miljontals människor att välkomna den dagen som årets heligaste — påskdagen. Längre tillbaka i tiden omfattade påsken en 120 dagar lång period av fester och fastor, som började med en helg som kallades Septuagesima och slutade den söndag som kallades Heliga Trefaldighets dag. I dag har ordet påsk avseende på en enda dag — den dag då man firar Kristi uppståndelse.

En kväll några dagar tidigare kommer miljontals andra att samlas för att högtidlighålla åminnelsen av Kristi död, eller Herrens kvällsmåltid. Det är en högtid som Jesus själv instiftade den sista kvällen han var här på jorden. Vid det tillfället sade han till sina lärjungar: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” — Lukas 22:19.

Vilken av dessa båda högtider bör du fira?

Påskens ursprung

Den påskfest som firas i kristenheten har inte något stöd i Bibeln. Faktum är att själva ordet för påsk på vissa språk, till exempel engelskans ”Easter” och tyskans ”Ostern”, avser en hednisk gudinna.a Boken Medieval Holidays and Festivals förklarar: ”Högtiden är uppkallad efter den hedniska gudinnan Eostre, morgonrodnadens och vårens gudinna.” Vem var då denna gudinna? ”Enligt legenden var det Eostre som öppnade Valhalls portar för att ta emot Balder, som på grund av sin renhet kallades Den vite guden och som även kallades Solguden, därför att hans panna gav mänskligheten ljus”, svarar The American Book of Days och tillägger: ”Det råder inget tvivel om att fornkyrkan upptog dessa gamla hedniska sedvänjor och gav dem en kristen innebörd. Eftersom Eostres högtid var ett firande av livets återkomst på våren, var det lätt att förvandla den till ett firande av Jesu uppståndelse, vars evangelium de predikade.”

Detta förklarar hur vissa populära påskseder, till exempel sådana som gäller påskägg, påskharar och korsmärkta långfredagsbullar, har kommit till. Beträffande seden att baka bröd ”vars blanka bruna översida pryds av ett ... kors” sägs det i boken Easter and Its Customs: ”Korset var en hednisk symbol långt innan det fick en evig innebörd genom de händelser som inträffade den första långfredagen, och bröd och kakor märktes ibland med denna symbol redan i förkristen tid.”

Dessa sedvänjor omnämns över huvud taget inte i Bibeln, och inte heller finns det något belägg för att Jesu första lärjungar satte tilltro till dem. Aposteln Petrus uppmanar oss tvärtom att uppodla en ”längtan efter den oförfalskade mjölk som hör ordet till, för att ... [vi] genom den må växa upp till räddning”. (1 Petrus 2:2) Varför upptog då kristenhetens kyrkor sådana uppenbart hedniska symboler i sina läror och seder?

Boken Curiosities of Popular Customs ger svaret: ”Den äldsta kyrkans taktik var undantagslöst att ge en kristen innebörd åt sådana kvarvarande hedniska ceremonier som inte kunde utrotas. När det gällde påsken var denna omvandling särskilt lätt. Glädjen över den bokstavliga solens uppgående och naturens uppvaknande från vinterns dödstillstånd blev glädje över rättfärdighetens Sols uppgående, över Kristi uppståndelse från graven. En del av de hedniska ceremonier som ägde rum omkring den 1 maj ändrades också så att de stämde överens med påskfirandet.” I stället för att hålla sig borta från populära hedniska sedvänjor och magiska riter tolererade de religiösa ledarna sådana ceremonier och gav dem en ”kristen innebörd”.

”Men spelar det verkligen någon roll?” kanske du undrar. Somliga tycker inte det. ”När en religion, till exempel kristendomen, kommer till ett folk utifrån, upptar och ’helgar’ den en del av de folkliga seder och bruk som härstammar från äldre religioner”, förklarar episkopalprästen Alan W. Watts i sin bok Easter—Its Story and Meaning. ”Den utväljer och fogar till sin liturgi folkliga sedvänjor som tycks uttrycka samma eviga principer som kyrkan lär ut”, tillägger han. Många menar att det faktum att deras kyrka har sanktionerat och helgat dessa sedvänjor är skäl nog att godta dem. Men sådana personer förbiser vissa viktiga frågor: Vad anser Gud om dessa seder? Har han gett oss några riktlinjer som visar hur vi bör handla?

Guds syn på saken

”Påskdagen, som firas till minne av vår Herres uppståndelse, är den största av alla högtider i den kristna kyrkan”, säger Christina Hole i sin bok Easter and Its Customs. Andra skribenter är av samma uppfattning. ”Ingen helgdag eller högtid i det kristna kyrkoåret kan jämföras med påskdagen i fråga om vikt och betydelse”, skriver Robert J. Myers i sin bok Celebrations. Sådana uttalanden väcker emellertid vissa frågor: Om påsken är en så viktig högtid, varför sägs det då inte uttryckligen i Bibeln att vi skall fira den? Finns det några belägg för att Jesu första lärjungar firade påskdagen?

Faktum är att Bibeln ingalunda lämnar oss i tvivel om vad som bör firas och inte firas. Gud gav den forntida nationen Israel mycket uttryckliga direktiv angående denna fråga, och som tidigare nämnts fick de kristna detaljerade anvisningar om att fortsätta att fira åminnelsen av Kristi död. (1 Korinthierna 11:23—26; Kolosserna 2:16, 17) En äldre upplaga av The Encyclopædia Britannica förklarar: ”I Nya testamentet finns det ingen antydan om att påskfesten firades, och det gör det inte heller i de apostoliska fädernas skrifter. Föreställningen att vissa tider skulle vara heliga var helt främmande för de kristnas tänkesätt. ... Varken Herren eller hans apostlar påbjöd att man skulle fira denna eller någon annan högtid.”

Somliga menar att den glädje som är förbunden med firandet av sådana högtider gör att de kan försvaras. Vi bör emellertid dra lärdom av det tillfälle då israeliterna lade sig till med en religiös sedvänja som var i bruk bland egyptierna och kallade den ”en högtid åt Jehova”. I samband med högtiden ”satte sig folket ner för att äta och dricka”, och sedan ”steg de upp för att roa sig”. Men deras handlingssätt väckte Jehova Guds vrede, och han straffade dem mycket strängt. — 2 Moseboken 32:1—10, 25—28, 35.

Bibeln är mycket tydlig på den här punkten. Det kan inte finnas någon gemenskap mellan sanningens ”ljus” och det ”mörker” som råder i Satans värld; det kan inte finnas någon ”samstämmighet” mellan Kristus och hedniska sedvänjor. Guds ord ger oss uppmaningen: ”’Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena’; ’och jag skall ta emot er’.” — 2 Korinthierna 6:14—18.

Eftersom Åminnelsen — inte påsken — är den enda högtid som Bibeln befaller de kristna att fira, bör vi naturligtvis lyda den befallningen. Hur kan vi då fira denna högtid på ett värdigt sätt?

[Bild på sidan 5]

Den ”högtid åt Jehova” som israeliterna tog sig för att fira väckte Guds vrede

[Bildkälla på sidan 2]

Framsidan: M. Thonig/H. Armstrong Roberts

[Fotnoter]