Fira Åminnelsen på ett värdigt sätt

DET var på kvällen den 14 nisan år 33 v.t. som Jesus instiftade Åminnelsen.a Han hade just avslutat firandet av den judiska påskhögtiden tillsammans med sina 12 apostlar, och vi kan därför vara säkra på tidpunkten. Efter att ha skickat i väg förrädaren, Judas, tog Jesus ”ett bröd, uttalade en välsignelse, bröt det och gav det åt dem och sade: ’Ta det, detta betyder min kropp.’ Och han tog en bägare, och sedan han hade tackat Gud gav han den åt dem, och de drack alla ur den. Och han sade till dem: ’Detta betyder mitt blod, ”förbundets blod”, som skall utgjutas till förmån för många.’” — Markus 14:22—24.

Jesus befallde sina lärjungar att högtidlighålla minnet av hans död, på grund av dess stora betydelse. (Lukas 22:19; 1 Korinthierna 11:23—26) Hans offerdöd var det enda som kunde friköpa mänskligheten från syndens och dödens förbannelse. (Romarna 5:12; 6:23) Det bröd och det vin som han använde vid det här tillfället var symboler av hans fullkomliga kropp och hans blod. Eftersom vi vet exakt när Jesus instiftade åminnelsehögtiden, kan vi högtidlighålla just den dagen varje år, precis som judarna gjorde med påskhögtiden. Men vi måste göra det på ett värdigt sätt. Varför det?

Aposteln Paulus förklarade att de som tar del av de emblem som brödet och vinet utgör ”fortsätter ... att förkunna Herrens död, tills han kommer”. (1 Korinthierna 11:26) Uppmärksamheten bör följaktligen fokuseras på Jesu död och dess betydelse för mänskligheten. Åminnelsefirandet bör vara en allvarlig tilldragelse, en tidpunkt då vi bör reflektera över Guds godhet och den tacksamhet som vi bör känna gentemot Jehova och hans Son. (Romarna 5:8; Titus 2:14; 1 Johannes 4:9, 10) Aposteln Paulus sade därför varnande: ”Följaktligen skall vemhelst som äter brödet eller dricker Herrens bägare ovärdigt vara skyldig beträffande Herrens kropp och blod.” — 1 Korinthierna 11:27.

Vad menas med ”ovärdigt”?

Det skulle naturligtvis misshaga Gud, om vi vanhelgade denna högtid genom att ta del i tvivelaktiga förehavanden eller lägga oss till med hedniska seder och bruk. (Jakob 1:27; 4:3, 4) Vi förstår därför att det traditionella påskfirandet inte kan ha hans godkännande. I överensstämmelse med Jesu befallning att ”göra detta till minne av [honom]” bör vi önska fira Åminnelsen på samma sätt som han gjorde när han instiftade den. (Lukas 22:19; 1 Korinthierna 11:24, 25) Det innebär att vi omöjligen kan ta del i de ceremonier som har fogats till firandet i kristenhetens kyrkor. New Catholic Encyclopedia medger att ”mässan i våra dagar skiljer sig mycket från den enkla ceremoni som Kristus och hans apostlar följde”. Genom att fira ”nattvarden” många gånger om året, rentav dagligen, har kristenheten också avvikit från det som var Jesu syfte med åminnelsehögtiden och gjort den till en alldaglig händelse.

Orsaken till att Paulus skrev till de kristna i Korinth om att ta del av emblemen ”ovärdigt” var att ett problem hade uppstått i församlingen i samband med Herrens kvällsmåltid. Somliga respekterade inte dess heliga innebörd. De tog med sig egen mat och åt den före eller under mötet. Ofta åt och drack de för mycket, vilket gjorde att de blev slöa och dåsiga och avtrubbade i sina sinnen. Eftersom de inte var mentalt och andligt vakna, kunde de inte ”urskilja kroppen” och blev därför skyldiga ”beträffande Herrens kropp och blod”. De som inte hade ätit var hungriga och blev också distraherade. Praktiskt taget ingen av dem var i ett sådant tillstånd att de kunde ta del av emblemen med full uppskattning och insikt om stundens allvar — att högtiden firades till minne av Herrens död. Detta gjorde att de var domfällda i Guds ögon, eftersom de visade vanvördnad, ja till och med förakt, för Åminnelsen. — 1 Korinthierna 11:27—34.

Behov av urskillning

Somliga har tagit del av åminnelseemblemen men har senare insett att de inte borde ha gjort det. De som har rätt att ta del av emblemen är de som blivit utvalda av Gud och fått vittnesbörd om detta av Guds heliga ande. (Romarna 8:15—17; 2 Korinthierna 1:21, 22) Det är inte deras personliga beslut eller föresats som gör dem värdiga den kallelsen. Gud har begränsat skaran av dem som skall regera tillsammans med Kristus i himlen till 144.000, ett relativt litet antal jämfört med alla dem som får gagn av Kristi lösenoffer. (Uppenbarelseboken 14:1, 3) Utväljandet började redan på Jesu tid, och följaktligen är det bara ett fåtal som tar del av emblemen i våra dagar. Och i och med att några av dem dör, kommer antalet att minska ytterligare.

Vad är orsaken till att somliga felaktigt kan ta del av emblemen vid Åminnelsen? Det kan bero på tidigare religiösa uppfattningar — till exempel tron att alla goda människor kommer till himlen. Det skulle också kunna vara ett uttryck för ärelystnad eller själviskhet — en känsla av att vara förmer än andra — och en längtan efter bemärkthet. Det kan också vara resultatet av starka känslor som uppstått i samband med vissa allvarliga problem eller en tragedi som fått personen i fråga att förlora intresset för livet på jorden. En annan orsak skulle kunna vara att en nära vän har den himmelska kallelsen. Vi bör alla hålla i minnet att det är Gud som utväljer, inte vi själva. (Romarna 9:16) Om någon, ”efter ingående prövning”, finner att han egentligen inte skulle ha tagit del av emblemen, bör han i fortsättningen avhålla sig från detta. — 1 Korinthierna 11:28.

Det hopp som Gud har ställt i utsikt för större delen av mänskligheten är evigt liv på en paradisisk jord. Det är ett underbart framtidshopp, ett hopp som det är lätt för oss människor att förstå och uppskatta. (1 Moseboken 1:28; Psalm 37:9, 11) Det är här på jorden som de som är trogna mot Gud skall bli återförenade med sina nära och kära, genom att dessa får en uppståndelse, och kommer att få träffa rättfärdiga människor från forna tider, till exempel Abraham, Sara, Mose, Rahab, David och Johannes döparen — som alla dog innan Jesus öppnade vägen till himmelskt liv. — Matteus 11:11; jämför 1 Korinthierna 15:20—23.

De som har ett jordiskt hopp firar Herrens kvällsmåltid på ett värdigt sätt genom att vara med och respektfullt iaktta det som sker, även om de inte tar del av brödet och vinet. De har också gagn av Kristi lösenoffer, som gör det möjligt för dem att ha en godkänd ställning inför Gud. (Uppenbarelseboken 7:14, 15) När de lyssnar till åminnelsetalet växer deras uppskattning av heliga ting, och deras önskan att endräktigt tjäna Gud tillsammans med hans folk stärks.

I år kommer Åminnelsen att firas efter solnedgången den 2 april i alla de över 78.000 församlingarna av Jehovas vittnen runt om på jorden. Kommer du att vara där?

[Fotnoter]

[Bild på sidan 8]

Jehovas vittnen firar Åminnelsen en gång om året