Bevara din tillförsikt stark intill slutet
FÖRESTÄLL dig ett mindre flygplan som flyger in i mycket svåra väderförhållanden. Piloten kan inte längre se några landmärken. Tjocka moln sveper in honom. Trots att han inte kan se någonting genom vindrutan, känner han sig ändå helt säker på att han tryggt kan fullborda sin flygtur. Hur kommer det sig att han hyser sådan tillförsikt?
Piloten har tillförlitliga instrument som gör att han kan flyga genom molnen och landa i mörker. Längs hela hans flygrutt, i synnerhet i närheten av flygplatserna, finns radiofyrar som vägleder honom på elektronisk väg, och han har också muntlig radiokontakt med flygtrafikledare på marken.
Detta kan jämföras med vår situation. Trots att förhållandena i världen blir allt sämre för varje dag som går, kan vi ändå möta framtiden med tillförsikt. Vår resa genom den här onda ordningen tar kanske längre tid än vad somliga hade förväntat, men vi kan lita på att vi är på rätt kurs och att tidtabellen håller. Varför kan vi vara så säkra på det? Därför att vi får vägledning som hjälper oss att uppfatta vad mänskliga ögon inte kan se.
Guds ord är ”ett ljus för ... [vår] stig”, och det är tillförlitligt och ”gör den oerfarne vis”. (Psalm 19:7; 119:105) Alldeles som radiofyrar sänder ut signaler för att ange en pilots flygrutt, ger Bibeln oss tillförlitliga upplysningar om vad som kommer att hända i framtiden, och den ger oss också klara anvisningar för att se till att vi tryggt kommer fram till vårt slutmål. Men för att få nytta av gudomlig vägledning måste vi lita på den.
I sitt brev till hebréerna uppmanade Paulus judiska kristna att ”intill slutet stadigt ... [hålla] fast vid den tillförsikt ... [de] hade i början”. (Hebréerna 3:14) Tilliten kan bli skakad om vi inte ”stadigt” håller fast vid den. Så frågan uppstår: Hur kan vi hålla vår tillförsikt till Jehova stark intill slutet?
Utöva din tro
Innan en pilot kan flyga ”blindflygning”, då han är helt beroende av planets instrument och av trafikledning från marken, måste han få tillräckligt med träning och ha många flygtimmar bakom sig. På liknande sätt måste en kristen, i synnerhet när svåra omständigheter uppstår, fortsätta att utöva sin tro för att kunna bevara sin tillit till Jehovas vägledning. Aposteln Paulus skrev: ”Då vi nu har samma trons ande som den varom det är skrivet: ’Jag utövade tro, därför talade jag’, utövar också vi tro, och därför talar vi.” (2 Korinthierna 4:13) Så när vi talar om Guds goda nyheter, utövar vi vår tro och stärker den.
Magdalena, som under andra världskriget tillbringade fyra år i ett koncentrationsläger, förklarar predikoarbetets värde: ”Min mor lärde mig att det är nödvändigt att tänka på andra människors andliga välfärd för att bevara tron stark. Jag kommer ihåg en händelse som belyser hur vi kände det. Efter att ha blivit frisläppta från koncentrationslägret i Ravensbrück nådde min mor och jag vårt hem på en fredag. Två dagar senare, på söndagen, tog vi del i vittnande från hus till hus tillsammans med bröderna och systrarna. Jag tror fullt och fast att om vi inriktar oss på att hjälpa andra att hysa tillit till Guds löften, så kommer dessa löften också att bli mer verkliga för oss själva.” — Jämför Apostlagärningarna 5:42.
För att bevara vår tillförsikt stark intill slutet krävs andlig verksamhet också inom andra områden. Ett sådant utmärkt sätt att stärka tron är personligt studium. Om vi efterliknar bereanerna och flitigt rannsakar Skrifterna dagligen, kommer det att hjälpa oss att ”ha hoppets fulla visshet ända till slutet”. (Hebréerna 6:11; Apostlagärningarna 17:11) Det är sant att personligt studium kräver tid och beslutsamhet. Kanhända var det därför som Paulus varnade hebréerna för faran att ”bli tröga”, eller slöa, när det gällde sådana ting. — Hebréerna 6:12.
En slö och slapp inställning kan få ödesdigra konsekvenser på många områden i livet. Salomo lade märke till att ”genom händernas slapphet blir huset otätt”. (Predikaren 10:18) Förr eller senare börjar regnet droppa igenom ett tak som inte sköts eller underhålls. Om vi, andligt talat, låter våra händer falla ner i slapphet och därmed underlåter att sköta om och hålla efter vår tro, kanske tvivel börjar tränga sig in. Att vi regelbundet begrundar Guds ord och studerar det kommer å andra sidan att ge näring åt vår tro och skydda den. — Psalm 1:2, 3.
Bygg upp tilliten genom erfarenhet
En pilot lär sig naturligtvis både genom erfarenhet och genom sina studier att han kan lita på sina instrument. På samma sätt växer vår tillit till Jehova när vi i vårt eget liv ser bevis för hans kärleksfulla omvårdnad. Josua fick erfara detta, och han påminde sina medisraeliter: ”Ni vet mycket väl av allt ert hjärta och av all er själ att inte ett enda ord av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har slagit fel. De har alla blivit verklighet för er.” — Josua 23:14.
Josefina, som är en gift syster från Filippinerna, har fått erfara samma sak. Hon förklarar hur livet var innan hon lärde känna sanningen: ”Min man drack mycket, och när han blev full, brukade han bli uppretad och slå mig. Vårt olyckliga äktenskap påverkade också vår son. Både min man och jag arbetade och tjänade rätt så bra, men vi spelade bort det mesta av lönen. Min man hade många vänner, men ändå sökte flertalet av dem hans vänskap bara för att han skulle betala deras drinkar, och en del försökte till och med supa honom full bara för att kunna skratta åt honom.
Men saker och ting förändrades när vi lärde känna Jehova och tog hans råd till hjärtat. Min man dricker inte längre, vi har slutat spela, och vi har sanna vänner som älskar oss och hjälper oss. Vårt äktenskap är lyckligt, och vår son växer upp och blir en fin ung man. Vi arbetar mindre nu, men vi har mer pengar. Vi har av egen erfarenhet lärt oss att Jehova är som en kärleksfull far, som alltid leder oss i rätt riktning.”
När piloter via radio får anvisningar från flygtrafikledningen eller när de avläser sina instrument ombord, inser de ibland att de måste korrigera sin kurs. På samma sätt kanske vi också måste ändra riktning i enlighet med Jehovas anvisningar. ”Dina öron, de kommer att höra ett ord bakom dig säga: ’Detta är vägen. Vandra på den’, ifall ni skulle gå åt höger eller ifall ni skulle gå åt vänster.” (Jesaja 30:21) Genom Jehovas ord och genom hans organisation får vi råd som gör oss uppmärksamma på andliga faror. En sådan fara har med vårt umgänge att göra.
Umgänget kan få oss att komma ur kurs
På grund av vinden kan ett mindre plan lätt komma ur kurs, om inte nödvändiga korrigeringar görs. På samma sätt knuffas de kristna i våra dagar hela tiden hit och dit genom påverkan utifrån. Vi lever i en köttsligt sinnad värld, där många människor hånar andliga värden och fäster mycket större vikt vid pengar och nöjen. Paulus varnade Timoteus för att de sista dagarna skulle vara ”svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1—5) Tonåringar, som längtar efter att vara accepterade och populära, är särskilt sårbara när det gäller dåligt umgänge. — 2 Timoteus 2:22.
Amanda, som är 17 år, förklarar: ”Ett tag fick mina klasskamrater min tro att försvagas i viss utsträckning. De brukade säga att min religion var restriktiv och oresonlig, och det fick mig att bli missmodig. Men mina föräldrar hjälpte mig att förstå att kristna riktlinjer är till för att skydda oss, inte begränsa oss. Nu inser jag att dessa principer hjälper mig att få ett mer tillfredsställande liv än vad mina tidigare skolkamrater kan få. Jag har lärt mig att lita på dem som verkligen bryr sig om mig — mina föräldrar och Jehova — och jag trivs i pionjärtjänsten.”
Vilken åldersgrupp vi än befinner oss i kommer vi att stöta på människor som kommer med nedsättande uttalanden om våra trosuppfattningar. Sådana människor kanske kan verka världsvana, men för Gud är de köttsliga, oandliga. (1 Korinthierna 2:14) På Paulus’ tid fanns det i Korinth en inflytelserik grupp världsligt visa som kallades skeptiker. Dessa filosofers läror fick av allt att döma några av de kristna i Korinth att förlora tron på uppståndelsehoppet. (1 Korinthierna 15:12) ”Bli inte vilseledda”, varnade aposteln Paulus. ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” — 1 Korinthierna 15:33.
Ett gott umgänge kan å andra sidan stärka oss andligen. I den kristna församlingen har vi tillfälle att vara tillsammans med människor som lever ett liv i tro. Norman, en broder som lärde känna sanningen år 1939, är fortfarande en källa till stor uppmuntran för alla. Vad har hållit hans andliga syn skärpt? ”Mötena och den nära vänskapen med trogna bröder är livsviktiga”, säger han. ”Detta slags umgänge har hjälpt mig att klart och tydligt se skillnaden mellan Guds organisation och Satans organisation.”
Rikedomens bedrägliga makt
Brian, som är en erfaren pilot, berättar att ”en pilot ibland kan ha svårt att lita på sina instrument — helt enkelt därför att hans instinkter säger något helt annat. Man känner till att även erfarna piloter i flygvapnet har flugit upp och ner på grund av att ljuskällor på marken har sett ut som stjärnor — fastän planets instrument sagt dem något helt annat.”
I andlig mening kan våra själviska instinkter på liknande sätt leda oss vilse. Jesus sade att rikedomen har ”bedräglig makt”, och Paulus varnade och sade att ”kärleken till pengar” har lett till att många har ”villats bort från tron”. — Markus 4:19; 1 Timoteus 6:10.
Glittrande materialistiska mål i livet kan, precis som förrädiska, blinkande ljuspunkter om natten, leda oss åt fel håll. I stället för att glädjas i den ”förväntan om ting man hoppas på” kan vi hamna vid sidan av den rätta kursen på grund av ”det pråliga skrytet” i den värld som håller på att försvinna. (Hebréerna 11:1; 1 Johannes 2:16, 17) Om vi är ”beslutna” att ha en överdådig livsstil, kommer vi troligen inte att ha mycket tid över för andlig tillväxt. — 1 Timoteus 6:9; Matteus 6:24; Hebréerna 13:5.
En ung gift man som heter Patrick medgav att han och hans hustru offrade andliga målsättningar för att kunna unna sig en bättre levnadsstandard. Han förklarar: ”Vi tog intryck av dem i församlingen som hade stora bilar och lyxiga hem. Även om vi aldrig förlorade hoppet om Guds kungarike ur sikte, tyckte vi att vi lika gärna kunde ha det bekvämt och komfortabelt på vägen dit. Men med tiden insåg vi att verklig lycka kommer av att tjäna Jehova och av att växa till andligen. Nu har vi återgått till att leva enkelt. Vi har dragit ner på den tid vi förvärvsarbetar, och dessutom har vi blivit reguljära pionjärer.”
Tron är beroende av ett mottagligt hjärta
Ett mottagligt hjärta spelar också en viktig roll i att bygga upp tilliten till Jehova. Det är sant att ”tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset [eller: ”övertygande vittnesbördet”, fotnot i NW, studieutgåvan] på verkligheter som man inte ser”. (Hebréerna 11:1) Men om vi inte har ett mottagligt hjärta, är det inte troligt att vi kommer att bli övertygade. (Ordspråken 18:15; Matteus 5:6) Därför sade Paulus att ”tron är inte allas egendom”. — 2 Thessalonikerna 3:2.
Hur kan vi då hålla vårt hjärta mottagligt för alla de övertygande vittnesbörd som finns att tillgå? Genom att uppodla gudaktiga egenskaper, egenskaper som berikar och stimulerar tron. Petrus ger oss uppmaningen att till vår tro foga dygd, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudaktig hängivenhet, broderlig tillgivenhet och kärlek. (2 Petrus 1:5—7; Galaterna 5:22, 23) Om vi i stället skulle leva ett självupptaget liv eller enbart utföra en symbolisk tjänst för Jehova, då är det inte rimligt att förvänta att vår tro skall växa till.
Esra ”hade gjort sitt hjärta berett” att läsa Jehovas ord och att omsätta det i praktiken. (Esra 7:10) Mika hade på samma sätt ett mottagligt hjärta. ”Vad mig beträffar, är det Jehova jag kommer att hålla utkik efter. Jag skall visa en väntande inställning gentemot min räddnings Gud. Min Gud kommer att höra mig.” — Mika 7:7.
Magdalena, som citerades tidigare, väntar också tålmodigt på Jehova. (Habackuk 2:3) Hon säger: ”Vi har redan nu det andliga paradiset. Nästa steg, det bokstavliga paradiset, kommer snart nog. Under tiden ansluter sig hundratusentals människor till den stora skaran. Det fängslar mig att se så många strömma till Guds organisation.”
Att vända sig till vår räddnings Gud
För att bevara vår tillförsikt stark intill slutet måste vi utöva vår tro och noggrant lyssna till den vägledning vi får från Jehova och hans organisation. Det är sannerligen värt ansträngningen. En pilot känner en djup inre tillfredsställelse när han efter en lång och svår flygning börjar nedstigningen och till slut tränger igenom de tjocka molnen. Där framför honom breder marken ut sig — grön och välkomnande. Flygplatsens landningsbana har han nedanför sig, redo att ta emot honom.
En spännande upplevelse ligger också framför oss. Denna mörka, bistra, onda värld kommer att lämna plats för en ny jord full av rättfärdighet. Ett gudomligt välkomnande väntar oss. Vi kan nå fram dit om vi följer psalmistens ord: ”Du är mitt hopp, o suveräne Herre Jehova, min tillförsikt alltifrån min ungdom. ... I dig är min lovprisning ständigt.” — Psalm 71:5, 6.