De gjorde Jehovas vilja
En liten flicka som visade mod genom att tala
PÅ 900-talet f.v.t. var förhållandet mellan Israel och Syrien spänt. Det var så vanligt med strider att det togs med i den historiska skildringen när tre år gick utan våld. — 1 Kungaboken 22:1.
Ett speciellt hot på den tiden var de syriska rövarskarorna, av vilka några bestod av hundratals soldater. Dessa stridsmän brukade anfalla och plundra israeliterna, röva bort många — även barn — och göra dem till slavar.
Under ett av dessa anfall blev ”en liten flicka” obarmhärtigt bortförd från sin gudfruktiga familj. (2 Kungaboken 5:2) Hon fördes till Syrien och tvingades leva bland människor som kanske ingav henne fruktan och som hon inte kände till — ett folk som tillbad solen, månen, stjärnor, träd, växter och till och med stenar. De skilde sig verkligen från hennes familj och vänner, som tillbad den ende sanne Guden, Jehova! Men den här flickan visade, i denna främmande miljö, ett enastående mod när det gällde tillbedjan av Jehova. Det medförde att hon förändrade livet för en framträdande befattningshavare i tjänst hos kungen av Syrien. Låt oss se hur det gick till.
Hade mod att tala
Bibelns skildring anger inte den lilla flickans namn. Hon blev tjänsteflicka hos hustrun till Naaman, en modig härförare under kung Ben-Hadad II. (2 Kungaboken 5:1) Fastän Naaman var högt aktad hade han den avskyvärda sjukdomen spetälska.
Kanske var det flickans respektfulla uppträdande som gjorde att Naamans hustru trodde på henne. Kvinnan hade kanske frågat flickan: ”Vad gör man för spetälska i Israel?” Den här israelitiska tjänsteflickan konstaterade modigt utan att blygas: ”Om min herre bara vore inför profeten som är i Samaria! Då skulle han befria honom från hans spetälska.” — 2 Kungaboken 5:3.
Den här flickans ord avfärdades inte som barnsliga fantasier. De framfördes i stället till kung Ben-Hadad, som sände i väg Naaman och några andra på den 150 kilometer långa resan till Samaria för att söka efter den här profeten. — 2 Kungaboken 5:4, 5.
Naaman botas
Naaman och hans män begav sig till kung Jehoram i Israel, och de hade med sig ett brev från Ben-Hadad och en stor penninggåva. Det är inte förvånande att den kalvdyrkande kung Jehoram inte visade samma tro på Guds profet som tjänsteflickan gjorde. Han trodde i stället att Naaman hade kommit för att provocera till strid. När Guds profet Elisa hörde om den oro Jehoram kände, skickade han omedelbart bud till kungen och bad honom sända Naaman till sitt hus. — 2 Kungaboken 5:6—8.
När Naaman kom fram till Elisas hus, skickade profeten ut en budbärare som sade till honom: ”Du skall bada dig sju gånger i Jordan, så att ditt kött kommer tillbaka till dig; och var ren.” (2 Kungaboken 5:9, 10) Naaman blev rasande. Eftersom han förväntade sig en mirakulös och uppseendeväckande uppvisning, frågade han: ”Är inte Abana och Parpar, Damaskus’ floder, bättre än alla Israels vatten? Kan jag inte bada mig i dem och sannerligen bli ren?” Naaman körde i raseri i väg från Elisas hus. Men när Naamans tjänare resonerade med honom, gav han till slut efter. Sedan han badat sig sju gånger i Jordan, kom ”hans kött ... tillbaka och blev som en liten pojkes kött, och han blev ren”. — 2 Kungaboken 5:11—14.
Naaman vände tillbaka till Elisa och sade: ”Se, nu vet jag sannerligen att det inte finns någon Gud någonstans på jorden utom i Israel.” Naaman avgav ett högtidligt löfte om att han ”inte mer ... [skulle] frambära brännoffer eller slaktoffer åt några andra gudar än åt Jehova”. — 2 Kungaboken 5:15—17.
Lärdomar för oss
Naaman hade inte begett sig till profeten Elisa, om inte en ung tjänsteflicka hade haft mod att tala. I vår tid är det många ungdomar som handlar på samma sätt. I skolan kanske de omges av elever som inte är intresserade av att tjäna Gud. Trots det talar de om vad de tror på. Några av dem gör det vid mycket unga år.
Ett exempel på detta är femåriga Alexandra i Australien. När hon började skolan bad hennes mamma att få träffa läraren för att förklara Jehovas vittnens trosuppfattningar. Men Alexandras mamma fick en överraskning. ”Jag känner redan till några av era trosuppfattningar och även vad Alexandra kan och inte kan göra i skolan”, sade läraren. Alexandras mamma blev förvånad, eftersom det inte fanns några andra barn till Jehovas vittnen i skolan. ”Alexandra har informerat oss”, förklarade läraren. Ja, den här lilla flickan hade redan taktfullt talat med sin lärare.
Dessa barn visar mod genom att tala. De handlar på så sätt i enlighet med Psalm 148:12, 13: ”Ni unga män och även ni jungfrur, ni gamla män tillsammans med pojkar. Må de lovprisa Jehovas namn, ty endast hans namn är ouppnåeligt högt. Hans värdighet är över jord och himmel.”