Rapport från förkunnare av Riket

”Alla dina bud är sanning”

KORT före sin död uppmanade Mose Israels folk att lyda alla Jehovas bud. Han sade: ”Inrikta era hjärtan på alla de ord som jag talar till er som varning i dag, så att ni befaller era söner att vara noga med att göra efter alla denna lags ord. Ty det är inte ett ord utan värde för er, utan det betyder ert liv.” — 5 Moseboken 32:46, 47.

Flera hundra år senare framhöll psalmisten att all den undervisning Gud ger är viktig, när han sade: ”Du är nära, o Jehova, och alla dina bud är sanning.” (Psalm 119:151) I det första århundradet framhöll Jesus vilket värde ”varje uttalande som går ut genom Jehovas mun” har. (Matteus 4:4) Och under ledning av Gud skrev aposteln Paulus att ”hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig”. — 2 Timoteus 3:16.

Det är uppenbart att Jehova Gud förväntar att hans tjänare med allvar skall begrunda allt som sägs i hans ord. Det finns inte något avsnitt i Bibeln som saknar värde. Det är den inställningen som Jehovas vittnen har till Guds ord, och det framgår av följande erfarenhet från Mauritius.

Herr D— bodde i en avlägset belägen by där han var nattvakt. Han hade under lång tid ivrigt sökt efter det rätta sättet att tillbe Gud. Under sin vakttjänst på natten började han läsa Bibeln. Så småningom hade han läst den från pärm till pärm. Han lärde sig att Guds namn är Jehova — ett namn som förekommer många gånger i hans bibel på hindi. Han tyckte att Uppenbarelseboken var speciellt intressant.

Sedan frågade han sig själv om det fanns något trossamfund som följde allt som står i Bibeln. Han lade märke till att de samfund han kände till i bästa fall bara följde delar av Bibeln. Några samfund godtog de hebreiska skrifterna och förkastade de kristna grekiska skrifterna. Andra samfund brydde sig inte om de hebreiska skrifterna och menade att bara de kristna grekiska skrifterna hade praktiskt värde.

En dag såg herr D— ett gift par som höll på att bli blöta i regnet, och han inbjöd dem att söka skydd i hans hem. De var Jehovas vittnen. Hustrun hade boken Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt är nära!a i handen. Herr D— bad genast att få se boken. Vittnena tyckte att stoffet om profetiorna i Uppenbarelseboken var för svårt för honom, så de erbjöd honom en annan publikation i stället. Men herr D— höll fast vid att han ville ha boken Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt.

När han fick sitt exemplar, läste han det snabbt. Han tackade sedan ja till ett bibelstudium tillsammans med Jehovas vittnen. Det dröjde inte länge förrän han blev imponerad över att vittnena satte stort värde på hela Bibeln. Han började regelbundet vara med vid mötena i Jehovas vittnens Rikets sal, där man studerar både de hebreiska och de grekiska skrifterna noggrant. Han är nu en förkunnare av Riket och en döpt medlem av den kristna församlingen.

[Fotnoter]