Varför allt detta lidande?
”VARFÖR förekommer allt detta lidande, individuellt och kollektivt ... ? Gud anses ju vara meningsfullheten personifierad, och ändå finns det så mycket som är ändamålslöst i den här världen, så mycket meningslöst lidande och vettlös synd. Är kanske denne Gud vad Nietzsche anklagade honom för att vara: en despot, bedragare, bluffmakare och bödel?” — Hans Küng: Christ sein.
Den katolske teologen Hans Küng sätter här fingret på ett problem som har förbryllat många människor: Varför tillåter en allsmäktig och kärleksfull Gud allt detta lidande? Har du inte hört människor ställa den frågan? Alla medlidsamma människor sörjer över det som Küng beskriver som ”en ändlös ström av blod, svett och tårar, smärta, sorg och fruktan, ensamhet och död”. Det har i själva verket snarare varit fråga om en flodvåg — en störtflod av skräck och vånda som har ödelagt miljontals människors liv under historiens gång. — Job 14:1.
Ett liv fyllt av ”vedermöda och skadliga ting”
Tänk på allt det lidande som krig för med sig — ett lidande som drabbar inte bara offren, utan också de efterlevande, till exempel sörjande föräldrar och släktingar till barn och andra som fallit offer för brutalt våld. ”De tio senaste åren har 1,5 miljoner barn dödats i väpnade konflikter”, sades det nyligen i en rapport från Röda korset. Samma rapport uppgav att ”hundratusentals män, kvinnor och barn brutalt och systematiskt slaktades” i Rwanda år 1994.
Man kan inte heller bortse från det lidande som perversa pedofiler vållar. En sörjande mor, vars son begick självmord sedan han utsatts för sexuella övergrepp av en barnvårdare, säger: ”Den man som förgrep sig på min son ... bröt ner honom och flera andra pojkar på det mest systematiska och perversa sätt som man kan tänka sig.” Och vad skall man säga om de mardrömslika upplevelser som drabbat dem som fallit offer för kallblodiga lustmördare eller personer som begått mord efter mord, exempelvis ett brittiskt par som ”kidnappade, våldtog, torterade och dödade i 25 år”, innan de avslöjades och greps? Det tycks inte ha funnits någon gräns för den sorg och det lidande som män och kvinnor har utsatt varandra för under historiens gång. — Predikaren 4:1–3.
Till detta kommer allt det lidande som fysiska och psykiska sjukdomar förorsakar och den fruktansvärda sorg som de anhöriga känner, när någon dör en för tidig död. Det finns också många människor som får utstå mycket lidande på grund av hungersnöd eller andra så kallade naturkatastrofer. De flesta håller säkert med Mose, som sade att människans liv på 70 eller 80 år är fyllt av ”vedermöda och skadliga ting”. — Psalm 90:10.
En del av Guds uppsåt?
Skulle det kunna vara så, som somliga menar, att detta ständiga lidande är en del av Guds ofattbara uppsåt? Måste vi lida i den här världen för att kunna uppskatta livet i nästa? Förhåller det sig så, som den franske filosofen Teilhard de Chardin trodde, att ”lidandet, som vållar död och förmultning, är nödvändigt för människan för att hon skall kunna leva och bli en andevarelse”? (La Pensée religieuse du Père Teilhard de Chardin; kursiverat av oss) Nej, det gör det inte!
Skulle en omtänksam konstruktör avsiktligt skapa en dödsbringande miljö och sedan påstå sig vara barmhärtig när han räddar människor från dess verkningar? Knappast! Varför skulle då en kärleksfull Gud göra något sådant? Men varför tillåter då Gud lidandet? Kommer det någonsin att upphöra? Nästa artikel tar upp dessa frågor.
[Bildkälla på sidan 3]
Foto: P. Almasy, WHO