Den glädjefyllda avslutningen för Gileadskolans 104:e klass

”DETTA är en glädjefylld dag för oss alla.” Så inledde Carey Barber, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, programmet vid avslutningen för den 104:e klassen i Sällskapet Vakttornets missionärsskola, Gilead, den 14 mars 1998. De 4.945 åhörarna inbjöds att börja programmet genom att sjunga sång nummer 208 med rubriken ”En glädjesång”.

Praktiska råd till hjälp att förbli lycklig

Programmet inleddes med fem korta på Bibeln grundade tal, som gav några praktiska råd om hur man kan bevara den glada anda som kännetecknade den här dagen.

Det första talet hölls av Joseph Eames från författaravdelningen. Han talade över temat ”Efterlikna de lojalas anda”, grundat på berättelsen i 2 Samuelsboken, kapitel 15–17, om hur Davids son Absalom konspirerade för att söka ta ifrån sin far det kungarike som Gud hade gett honom. Men det fanns de som förblev lojala mot Jehovas smorde, kung David. Vilka lärdomar skulle de nya missionärerna kunna hämta av detta? ”Sök alltid, var ni än hamnar i er missionärstjänst, att lojalt främja en anda av samarbete och respekt för teokratisk myndighet, och hjälp andra att göra detsamma”, avslutade broder Eames.

Därefter följde David Sinclair, som nämnde de tio krav för att få vara gäst i Jehovas ”tält” som vi finner i Psalm 15. I sitt tal med temat ”Fortsätt som gäster i ert missionärstält” uppmanade han eleverna att tillämpa orden i den här psalmen som gäster på sitt missionärsdistrikt. Broder Sinclair betonade vikten av att alltid leva enligt Guds normer. Vad leder det till? Psalm 15:5 säger: ”Den som gör dessa ting kommer aldrig att bringas att vackla.”

John Barr, medlem av den styrande kretsen, talade därefter om vilken upplivande verkan det har att sjunga vid kristna möten. Men vilken är den mest glädjerika sången som nu sjungs i världen? Det är de goda nyheterna om Guds messianska kungarike. Vad leder detta sjungande eller predikande om Guds kungarike till? Som det så träffande uttrycks i den andra versen av sång 208: ”Om vi predikar, mänskor berikar, många då dras till vår store Gud. Sånger som klingar och glädje bringar sjunger de fröjdfullt i helig skrud.” Ja, varje dag blir omkring 1.000 nya lärjungar döpta. Broder Barr avslutade med att säga: ”Är det inte underbart att tänka på, bröder, att ni nu skickas ut till distrikt där det finns människor som bara väntar på att få höra er sång av lovprisning?”

Därefter höll James Mantz från författaravdelningen talet med temat ”Lyssna till erfarenhetens röster”. Han påpekade att det finns vissa saker som man endast kan lära sig genom egen erfarenhet. (Hebréerna 5:8) Men i Ordspråken 22:17 uppmanas vi att böja vårt öra och höra ”de visas ord” eller deras ord som har vunnit erfarenhet. De nya missionärerna kan lära sig mycket av dem som har kommit före dem. ”De vet hur man köpslår med handlarna på platsen. De vet vilka områden i staden man bör undvika på grund av de fysiska och moraliska riskerna. De vet vad människor på trakten kan ta anstöt av. De som har varit missionärer i många år vet vad man behöver för att vara glad och framgångsrik på sitt distrikt”, sade broder Mantz.

Wallace Liverance, Gileadskolans rektor, talade över temat ”Uppskatta ditt teokratiska förordnande”. Han förklarade att medan sådana missionärer som aposteln Paulus, Timoteus och Barnabas fick sina förordnanden från Gud genom helig ande eller någon övernaturlig manifestation, så blir de Gileadutbildade missionärerna skickade till någon plats på det världsvida fältet av ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45–47) Han jämförde hur missionärerna skickas ut till sina distrikt med hur Gideon anvisade sina mannar deras platser i striden mot midjaniterna. (Domarna 7:16–21) ”Uppskatta ditt teokratiska missionärsförordnande. Betrakta ditt distrikt som den plats där du skall stanna, precis som Gideons soldater hela tiden stod kvar, ’var och en på sin plats’. Ha tro på att Jehova kan använda dig precis som han använde Gideons tre hundra man”, uppmanade broder Liverance.

Det skänker lycka att vara utåtriktad

Så här stod det en gång i Vakttornet: ”I stället för att forma våra intressen och liv omkring tillverkade föremål och hjälpmedel som tillhör den nuvarande ordningen, sådana ting som vi inte med säkerhet vet skall bli varaktiga, är det alltså mycket bättre och förståndigare att vi gör människor till vårt verkliga intresse och lär oss att finna äkta glädje i att göra saker och ting för andra.” I linje med detta resonerade broder Mark Noumair, en av lärarna vid Gilead, med några av eleverna om deras erfarenheter i tjänsten på fältet och sade: ”Att ni visar intresse för andra, det är det som gör er till bra missionärer.”

Nycklar till lycka på utländska distrikt

Vad är några nycklar till framgång i missionärstjänsten? Bröderna Charles Woody vid avdelningen tjänsten på fältet och Harold Jackson, en före detta missionär i Latinamerika och medhjälpare till undervisningskommittén, intervjuade några medlemmar från avdelningskontorens kommittéer, vilka gick igenom den nionde klassen i skolan för personal vid avdelningskontoren. Här är några av de råd som de gav:

Albert Musonda från Zambia sade: ”Det skapar en mycket god anda, om en missionär tar initiativet och går fram och hälsar på bröderna, eftersom detta får bröderna och missionären att dras närmare varandra.”

Rolando Morales från Guatemala gav följande förslag till hur nya missionärer vänligt och taktfullt kan svara, om vänliga människor bjuder dem på något att dricka: ”Jag önskar att jag kunde dricka det, men eftersom jag är ny här i landet och min kropp ännu inte har det immunförsvar som era kroppar har, så vågar jag inte dricka det just nu, men jag hoppas att jag en dag skall kunna tacka ja till det.” Varför är det bra med ett sådant vänligt svar? ”Människor blir inte förnärmade, och missionären har varit vänlig mot andra.”

Vad kan hjälpa missionärer att hålla ut på sina distrikt? Broder Paul Crudass, som gick igenom Gileadskolans 79:e klass och som under de senaste 12 åren har tjänat i Liberia, sade följande: ”Jag vet att föräldrar saknar sina barn. Men det finns tider, då en missionär kämpar för att bli van vid sitt nya land, vid miljön, kulturen och folket och kanske har lust att flytta därifrån. Om han då får ett brev som säger att ’vi saknar dig så mycket, och vi tycker det är så tomt utan dig’, så kanske det är allt som behövs för att han skall packa sina väskor och fara hem. Detta är något som ni släktingar som är här i dag bör tänka på och komma ihåg.”

Efter intervjuerna framfördes det avslutande talet på programmet av Theodore Jaracz, som är medlem av den styrande kretsen. Hans tema var: ”Sätt Guds kungarike främst i ert liv”. Hur kan missionärer inrikta sig på sin tjänst och inte låta sig distraheras? Han uppmanade dem att ha ett schema för sitt studium av Bibeln, vilket kommer att hjälpa dem att sätta Guds kungarikes intressen främst i livet. Och så gav han denna aktuella påminnelse: ”Några missionärer har försummat sitt studium på grund av att de har blivit så uppslukade av elektroniska apparater, e-post och sin dator. Vi bör visa gott omdöme och balans vid användningen av olika redskap och inte slösa bort alltför mycket tid på sådant eller låta det inkräkta på vårt studium av Guds ord.”

Efter broder Jaraczs tal delades diplomen ut, och klassens brev av uppskattning lästes upp. Så här uttryckte klassens representant hur alla kände det: ”Vi har sett påtagliga bevis på den kärlek som Jesus sade skulle känneteckna hans lärjungar, och detta har övertygat oss om att oavsett var vi är, så finns det en varm, kärleksfull och moderlik organisation som stöder oss. Med ett sådant stöd är vi beredda att bege oss ut i världen.” Det var en rörande avslutning på det trevliga programmet vid avslutningen för Gileadskolans 104:e klass.

[Ruta på sidan 24]

Klasstatistik

Antal länder representerade: 9

Antal länder eleverna förordnades till: 16

Antal elever: 48

Antal gifta par: 24

Genomsnittsålder: 33

Genomsnittligt antal år i sanningen: 16

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten: 12

[Bild på sidan 25]

Den 104:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

Från vänster till höger.

Första raden: M. Romero; J. Howarth; D. Blackburne-Kane; E. Hohengasser; S. West; S. Thom. Andra raden: W. Colon; J. Glancy; Y. Kono; P. Drews; S. Tam; T. Kono. Tredje raden: D. Tam; S. Zechmeister; S. Gerdel; J. Elwell; P. Dunec; H. Tibaudo. Fjärde raden: E. Taylor; L. Hildred; M. Sanches; C. Anderson; T. Bucknor; E. Hohengasser. Femte raden: D. Howarth; C. Ward; P. Hinch; Y. McDonald; T. Sanches; O. Thom. Sjätte raden: T. Drews; E. Tibaudo; D. Elwell; W. Dunec; D. Blackburne-Kane; W. Ward. Sjunde raden: M. Anderson; R. Zechmeister; R. McDonald; R. Bucknor; S. Glancy; G. Gerdel. Åttonde raden: D. Romero; R. Hinch; S. Hildred; J. Taylor; A. Colon; W. West.

[Bild på sidan 26]

Bröder som tog del i att undervisa den 104:e klassen: (från vänster) W. Liverance, U. Glass, K. Adams, M. Noumair