Rapport från förkunnare av Riket

En tidigare motståndare lär känna sanningen

DET har rapporterats en hel del i nyheterna om inbördeskriget i Liberia. Tiotusentals förlorade livet, och ännu fler tvingades gå i landsflykt. Trots dessa svårigheter fortsätter uppriktiga människor att omfatta sanningen, vilket följande erfarenhet visar.

Från tio års ålder blev James undervisad av lutherska kyrkan. Sedan han blivit redaktör för en kyrkotidning, utnyttjade han sin ställning till att skriva artiklar emot Jehovas vittnen. Detta trots att han aldrig hade träffat något Jehovas vittne.

Med tiden slutade James på kyrkotidningen och blev en framgångsrik motellägare. En dag när han satt utanför motellets reception fick han besök av två välklädda kvinnliga Jehovas vittnen. När han såg hur propert klädda de var, bjöd han in dem, men då de förklarade varför de besökte honom, sade han: ”Jag är alldeles för upptagen för att hinna prata med er.” Förkunnarna erbjöd honom prenumeration på tidskrifterna Vakttornet och Vakna!, och han tackade ja bara för att bli av med dem. I tolv månader fick han tidskrifterna hem till sig, men han lade dem i en plastkasse, utan att ens ta bort omslagen.

Eftersom inbördeskriget rasade, lade James ner pengar och värdesaker i en kasse och var beredd att fly vid första tecken på anfall. En morgon exploderade en granat utanför hans köksingång. I panik ryckte han till sig kassen och sprang för livet. Tillsammans med tusentals andra flyende civila var han tvungen att passera flera vägspärrar. Där blev oskyldiga civila ofta rånade och kanske sedan dödade utan någon uppenbar anledning.

Vid första vägspärren fick James svara på några frågor och blev sedan tillsagd att öppna kassen. När han gjorde det och fick se innehållet, kunde han inte tro sina ögon. Till sin fasa upptäckte han att den kasse han fått med sig inte var den med värdesakerna. I brådskan hade han tagit med sig kassen med alla oöppnade exemplar av Vakttornet och Vakna! Men när soldaten såg tidskrifterna och läste hans namn på adresslapparna, sade han: ”Jaså, du är ett Jehovas vittne. Det är inte er vi är ute efter. Vi vet att ni inte ljuger.” Sedan tog soldaten några exemplar av tidskrifterna ur kassen och sade åt James att fortsätta.

Samma sak hände vid nio olika vägspärrar, eftersom soldaterna överallt antog att James var ett Jehovas vittne och lät honom passera oskadd. James var nu tacksam för att han inte hade fått med sig värdesakerna, eftersom han förstod av det han hade sett att han förmodligen skulle ha blivit dödad om han hade haft dem med sig.

Slutligen nådde han den sista och mest fruktade vägspärren och blev livrädd, när han såg många döda kroppar ligga på marken. Skräckslagen anropade han Jehovas namn. Han bad en bön och lovade att om Gud ville hjälpa honom att komma igenom det här området levande, skulle han tjäna honom resten av livet.

James visade sin kasse, och även den här gången sade soldaterna: ”Det är inte de här människorna vi är ute efter.” Sedan vände de sig till James och sade: ”En av dina bröder bor längre ner på sluttningen. Gå dit, och stanna hos honom.” Vid det här laget hade James fullständigt ändrat uppfattning om Jehovas vittnen. Han sökte omedelbart upp brodern, och ett bibelstudium sattes i gång i boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden.a

Några dagar senare var James tvungen att fly från området på grund av ett anfall. Den här gången sprang han ut i bushen, och det enda han hade med sig var boken Leva för evigt, som han höll i ett fast grepp! Under de elva månader som han var isolerad från Jehovas vittnen läste han igenom boken fem gånger. När han slutligen kunde återvända till staden, återupptog han bibelstudiet tillsammans med vittnena och gjorde snabba framsteg. Kort därefter blev han döpt, och han tjänar nu troget Jehova tillsammans med sina andliga bröder.

[Fotnoter]